Morgonstund har guld i mund…

Vi började dagen med sol och över tjugo grader, gick över till lite dimma och full ”dust storm” (jag var ute i den i kanske 20 sekunder och har fullt av grus i hårbotten) för att sluta i absolut stiltje, regnattack och ett rejält snöfall. I norra Utah ramlade bilar av vägen då vindstyrkorna uppmätte orkanstyrka med över 30 m/sek, så en av motorvägarna fick stängas av.

Vid 16-tiden satt jag i bilen och väntade på ett av barnen och tyckte det var ruskigt läbbigt att se allt som flög omkring i luften samtidigt som bilen skakade riktigt ordentligt. Då blåste det ändå bara storm där vi var… Phu! Nu är allt lugn och stilla  och det snöar lite utanför fönstret. Det är plusgrader, så det gör ingenting. Så länge jag slipper skotta och fruktträden klarar sig är jag lugn. Maken är på footballmatch i San Francisco. Hoppas han har roligt. Jag tror han har noll koll, och egentligen noll intresse, men det är en jobbgrej som ändå verkar bli till ett minne för livet. Folkfest är ju folkfest! Synd att The Giants inte är de jättar de utger sig för att vara för tillfället, men alla har ju rätt till en dålig dag. Eller flera.