Yasuragi och Stockholm, släkt och vänner, skratt och gråt, nyheter och nostalgi, njutning och hårt arbete, gammalt och nytt. Jag längtar redan efter mars, trots att jag är mitt i något helt nytt och spännande! Tur att jag nu kan bygga luftslott istället för att hålla mig i nuet, hahaha. Jag gillar verkligen 2019 så här långt.
Yngsta dotterns rum blir mer och mer en liten oas. Hur löser man problemet med söderläge och stort fönster utan att behöva sätta en markis på huset? Jag röstar på mörkläggningsgardin och öppna fönster och hoppas att det funkar när väl sommaren kommer. Verandan fortsätter vara lite väl kylig för att kunna fungera som extrarum, men det verkar som att tomater, pelargoner, chili och physalis fortsätter växa trots att de inte får uppleva någon riktig växthuseffekt.
Idag lekte maken vidare med sin röjsåg och fixade till runt grönsakslandet. Innan jag åker imorgon förmiddag ska jag hinna finrensa i stenmuren och slänga diverse taggiga grenar som jag rensat bort i häcken på eldningshögen. Vi fortsätter fundera lite över hur trädgårdsrenoveringen ska gå till rent praktiskt, men nu har vi åtminstone en plan att utgå ifrån. Ett liv utan riktning rinner snabbt iväg, det vet jag av erfarenhet. Hur lever du ditt liv? Inrutat och med utvärderingssamtal med dig själv, med ambitiösa mål och planer utan praktiskt struktur eller låter du kanske livet ta dig dit vinden blåser? Själv är mitt liv lite för mycket ”så länge” för att jag ska vara helt nöjd, men jag är samtidigt otroligt tacksam. Mina demenssymtom har i det närmaste försvunnit och DET är något att fira. Peace!
Hur ser verkligheten ut? Om två dagar är vi inne i mars månad och jag har lärt mig genom min faster att man ska börja förså vissa grödor och huxflux är växtsäsongen igång. Är det nu mitt liv officiellt går från paus till play? Jag har konstaterat att inget blir som det var, utan nu är något annat istället. Det är ingen mening att stanna kvar för länge eller rota runt i dessa tankar, för det som har varit är förbi och det som kommer vet vi ingenting om. Det är bara det att jag vill ha lite mer koll på framtiden än ”vet vi ingenting om”. Jag har inte känt mig såhär planlöst flytande sedan, tja, nej förresten, aldrig. Jag har varit kontrollerande, planerande, organiserande, inte planlöst flytande. Jag har knappt ens ordning i mina lådor längre (nåja, det beror på vem man jämför med), och i mitt hjärnkontor råder något som mest kan liknas vid kaos.
Igår var det måndag. Eftersom jag i alla fall har fått koll på alla viktiga papper och slängt och arkiverat det mest nödvändiga tänkte jag att det skulle vara trevligt att gå igenom de trädgårdspapper som rivits ut och lagts i en mapp i väntan på bättre tider. Det verkar som att de bättre tiderna är här nu. Vi har fått kontakt med en trädgårdsmästare och diplomerad trädgårdsdesigner (Kristina) som verkar intresserad av att komma hit ett par timmar och mot betalning gå igenom vår trädgård och hur den bäst kan ges utrymme att få blomstra igen. Efter att ha kikat runt bland de urrivna inspirationssidorna, googlat runt (&#?€% Pinterest!!!) och för femtioelfte gången planlöst bläddrat igenom den stora högen med trädgårdsböcker vi samlat på oss genom åren kan jag konstatera att jag mest känner för att sätta mig i ett hörn och dra den skönaste filten över mig.
”Det hade varit trevligt med en lättskött trädgård med en blandning av gammalt och nytt, en trädgård som hämtat inspiration i hur Elsa och Anton hade det i trädgårdens glansdagar, ett ställe som inte kräver särskilt mycket vård och som helst inte kostar något att anlägga, varken i tid eller pengar. Det hade också varit trevligt om vi kunde få till lite olika rum i trädgården, en syrénberså, en fikaaltan, prunkande perennrabatter, slingrande gångar med mjuk sjösten under fötterna, ja, och så naturligtvis ett trevligt ställe för en hammock! Och när vi ändå håller på så vill vi få in ett fint trädgårdsland med gångar som vore de inspirerade av själva Versailles, ett trädgårdsland som ska vara i princip fritt från ogräs i alla lägen och ha ett riktigt bra, och billigt, bevattningssystem. Och en flaggstång. I mitten av en cirkulationsplats där framför den fina glasverandan.”
Haaaaahahahaha! Jag kanske borde fråga kungen om han är villig att sponsra mig med lite av Sollidens trädgårdsbudget? Det kanske går om vi lovar att ta emot besökare? Karlskrona har ju ändå varit småkungligt och jag är säker på att kungligheterna önskar att de fick ha Solliden lite mer ifred. Och har du läst så här långt får jag be om ursäkt för hur fingrarna slog ner tangenterna idag. Jag är inte van vid att blogga på riktigt längre. Det får väl ge sig. Här kommer i alla fall några rekommendationer till dig:
Det är vår i luften trots att det har snöat mer de senaste veckorna än på hela vintern. Vi har till och med fullt med snödroppar i trädgården, något som jag helt hade missat innan idag. Ända sedan vår första trädgård, den som tillhörde förortshuset söder om Stockholm, har jag drömt vackra trädgårdsdrömmar. Än så länge har det aldrig riktigt blivit något av dessa mycket levande bilder. Det har inte funnits tid, kunnande eller lust för att lägga ner den energi som en levande trädgård kräver. Man sägs dock lära så länge man lever. Den här jordplätten ska bli älskad och få möjlighet att blomma och få tillbaka lite av sin forna prakt!
Hösten 2016 satte Far mängder av tulpanlökar utan att tala om var, så i våras var han så närvarande då rad efter rad med dessa skönheter i olika färger kom upp. Med hjälp av det naturliga bekämpningsmedlet Trico Garden försvann inte en enda tulpan ner i de glupska rådjurens magar, så alla lökar ska ligga kvar på samma platser där Far satte dem. Tyvärr växte det dock över en massa gräs under sommaren och hösten, så vi får väl se om de orkar ta sig upp i år.
Renoveringsfynd… Så här stor var tomten innan den styckades av. Gamla dokument, riktigt vacker handstil. Ah! Underbart.
På förekommen anledning, eller många, har jag varken haft ork, lust eller inspiration att blogga särskilt mycket de senaste månaderna. Idag fick jag helt plötsligt en blogglustsattack, så jag tänkte att det är lika bra att lägga upp allt på en gång.
Min bror fortsätter sakta men säkert renoveringen på övervåningen. Fönsterkupan är på plats och mer och mer av isoleringen sitter där den ska. Det finns planer på några kluriga lösningar för att maximera husets kapacitet och även om jag är väldigt försiktig med att ta ut saker i förskott kan jag inte låta bli att glädja mig lite. Tapeten i arbetsrummet köptes för flera månader sedan, så nu är det dags att bestämma vad som ska hamna i övre hallen/allrummet och i yngsta dotterns rum.
Jag har också börjat filura på hur det övre lilla duschrummet ska se ut. Det ska bli skönt för dottern att få ett eget rum så hon slipper sova på soffan varje natt, men förutom det längtar jag även efter ett ordentligt arbetsrum. Jag har alltid varit bortskämd med att ha ett pysselutrymme av något slag och jag längtar tills det blir dags för ett sådant här också! Jag är dålig på att bli kreativ på kommando, rota fram det jag behöver, göra det jag ska och sedan packa ihop allt igen för att det inte ska vara stökigt här hemma. Då blir det ingenting gjort istället. Jag är imponerad av alla som får det att funka!