Jag har tänkt mycket på gränser på sistone, på de sociala strukturer vi lever i och hur de ramar ”samhället” byggt styr våra val och våra liv. I en av mina kurser diskuteras det mycket om just detta och hur vi skulle må bra av att titta både på oss själva och andra utifrån de många olika sociala strukturer vi alla har vår bakgrund i. Mina tankar har de senaste åren snurrat mycket runt det här, särskilt efter min mans frihetliga uppvaknande. Jag har helt enkelt på äldre da’r fått lära mig att ta beslut utifrån hur de påverkar mig, inte hur de påverkar alla andra. Jag har också börjat tänka mycket mer självständigt och kommer ofta fram till att jag inte håller med vad-eller-vem-det-nu-är. Tänka själv? Jag?!
På lördag gifter sig grannarna ute i Bredavik. De kommer från så många olika sociala strukturer att jag förstår att människor i deras omgivning varit ömsom förskräckta och ömsom roade av deras relation. Kan en 79-årig änka från Sturkö och en 37-årig flykting från Gaza verkligen ha glädje av varandra? Kan två själar bli så förälskade att de faktiskt struntar högaktningsfullt i vad alla andra runt omkring tycker? Läs lite till innan du bestämmer dig för vad du tycker eller tror.
Som 20-åring hade jag säkert blivit upprörd över Ullas och Hamzehs kärlekshistoria. Det där kan väl ändå inte vara rätt?! Idag ser jag på livet ur ett annat perspektiv. Jag har sett så mycket hända i mitt eget liv och i andras att jag numera förstår att trots goda intentioner och ett liv levt i stilla mak så kan de flesta hamna i situationer som de aldrig ens skulle ha kunnat drömma om. Därför tänker jag att jag är glad för Ullas och Hamzehs skull. Jag hoppas att de får fortsätta vara lyckliga tillsammans i många år framöver.
Det måste vara något fel på mig. Resten av storfamiljen befann sig till stor del i syskonens skog och planterade granar medan jag låg i sängen och grät i en hel timme medan jag tittade på prins Harrys och Meghan Markles bröllop. Jag grät inte över att jag missade granplanteringen. Jag får inse mina begränsningar och när jag inte ens orkar gå uppför min egen trappa är inte granplantering att tänka på. Jag gissar att jag grät för att det var något med bröllopet som fick mina hjärtesträngar att darra lite extra. Hela bröllopet var så oväntat speciellt, som en blandning av Prinsessan Dianas begravning och en härlig söndagspredikan i den amerikanska södern.
Det pratas så om att det är så fantastiskt att Harry gifte sig med en frånskild skådespelerska med svart mamma och vit pappa. (Hela vigseln tänkte jag på att hon ser ut som en yngre och klassiskt snyggare version av Julia Roberts…) Den enda från hennes familj som fick komma på vigseln var hennes mamma. Alla andra har gjort bort sig på ett eller annat sätt, så jag gissar att prinsparet helst kommer att hänga med Hollywoodeliten och kungligheterna i Storbritannien framöver.
Meghan är supersnygg, superkändis, supervolontär, superkompis med sin mamma och säkert supertrevlig. Harry är inte snygg, men väldigt festlig och ännu mer superkändis. Det kan inte vara lätt att tillhöra eliten i det översta toppskiktet. Jag tror att det är skönt att hitta en partner som har full förståelse för hur viktigt det är att kunna balansera ens publika jag med det privata. Därför tror jag att parets framtidschanser ser rätt ljusa ut. Vad tror du?
Lycka till Harry och Meghan och må ni bli riktigt, riktigt lyckliga! Och tack för underhållningen. God valuta för pengarna. Dessutom var bruden snyggast av alla, men bara med en hårsmån. Hack-i-häl kom nämligen George Clooneys fru Amal. George själv såg emellanåt ut att ha drabbats av gulsot. Du får gissa vad som föranledde detta.
Mamma har haft som mål att kunna leva och vara tillräckligt stark för att gå på vår fine grannes bröllop som gick av stapeln i går. Visst fixade hon det! Jag, hon och en av mina systrar (bästa vän med brudgummen under uppväxten) fick en heldag som var helt fantastiskt. Det hällregnade under vigseln och vindarna påminde mest om vädret i november, men det var fint ändå.
Vi stannade mycket längre än jag hade trott var möjligt. Brudparet är mycket intresserade av mat och dryck och därför bjöds vi på det ena läckrare än det andra. Mina favoriter var en lufttorkad vildsvinsskinka och en otroligt god mögelost som serverades med brudens björnbärsmarmelad. Synd att mamma förlorat smaken som en biverkning till någon av alla mediciner hon tar… Hon fick nöja sig med att känna hur femkronorsglassarna från McD svalkade skönt i munnen då vi stannade till i Karlshamn på väg hem.
En sak som är lite extra rolig med att bo här är att vi faktiskt har möjlighet att vara med då min morbror, moster och kusiner med familjer har festligheter på gång, något som nästan var omöjligt då vi bodde i Sverige.
Idag gifte sig min kusin R med sin stora kärlek E. Jag älskade vigselceremonin (även om jag kanske hade önskat en vigselförrättare som inte läste vartenda ord innantill) och de löften som R och E gav varandra. Dessutom var maten otroligt god, något som jag aldrig väntar mig då det ska lagas mat till så många på en gång. Mums. Vi måste se till att laga lamm snart igen!
Nu ska jag bara sitta uppe och vänta in 17-åringen som har varit borta hela halva dagen med en date och några andra kompisar. När ungdomarna här har skoldans gör de en heldag av det hela. Dottern och hennes kompisar var först inne i Salt Lake City för att gå på något akvarium och festen i kväll har Hawaiitema. Enligt rapport har det varit riktigt roligt, något som gläder ett modershjärta. Peace.
Om man gifter sig på ett slott i Frankrike, har bröllopsfest med en massa kändisar i tre dagar, en bröllopsklänning från Elie Saab som kostar flera normala människors månadslöner att lösa ut samt extratjusigt löshår, ökar då chanserna för ett långt och lyckligt liv tillsammans? Studier säger att dyra bröllop leder till fler skilsmässor, fast å andra sidan säger de också att rika människor och många bröllopsgäster ökar chanserna till att man fortsätter hålla ihop. Jag vet inte var Charlotte Perelli och Anders Jensen passar in, men jag önskar dem allt gott! Och klänningen var verkligen vacker.
Så mycket kärlek. Kärleken kan man fira även om man inte är rojalist, eller hur? Jag har sällan sett en vackrare klänning än den Sofia hade på sig idag. Det här fina framträdandet då Molly Sandén, Danny Saucedo och Marika Willstedt sjöng och spelade Sofias kärlekssång till Carl Philip kommer inte att glömmas i första taget.
Mitt i den kungliga yran blev det här en sorgens dag på många vis. Lisa Holm är död och en familj har blivit berövad sin sjuttonåring som var på väg ut i livet. Magnus Härenstam har gått bort och den tredje och sista pusselbiten i Fem Myror Är Fler Än Fyra Elefanter finns inte längre här på jorden. En liten fyraårig flicka exploderade i en bil med sin pappa och hans två kompisar (med all sannolikhet kriminella) och finns inte heller kvar. Dessa tre medmänniskor får inte längre vara med av olika anledningar. Låt oss vara tacksamma över det goda de hann göra och låt oss sprida glädje och kärlek där det nu är svart.
Här hittar du några av de fantastiska bilder Hanna Franzén tog på min lillebrors bröllop. Om du vill se verklighetsskildringen kommer de genom mitt kameraobjektiv här nedanför.
För övrigt kan jag tala om att bröllopet faktiskt var det finaste jag varit på, maten var otroligt god tack vare brudens vän Idas recept och yngsta lillasysters sambo (som blev inkastad som lite mer ansvarig för matlagningen än vad jag tror han hade planerat) och Leif som helgrillade lamm tillsammans med sin dotter Sara, hela tältet och inredningen och brudens och min systers fantastiska blomarrangemang och dekorativa detaljer och alla tårdrypande och roliga och fantastiska tal och alla familjemedlemmars insats… Ja, det var helt enkelt en kärleksfest värd att minnas länge.
Tja. De senaste försöken till pappersskapande jag har visat här har inte varit så inspirerande. Sorry! Jag försökte få känslan av sommaräng och kärlek på det här bröllopskortet. Det blev lite i enklaste laget också för att vara min smak. Hoppas att M och C blev glada ändå.
