Vilka gränser har kärleken?
Jag har tänkt mycket på gränser på sistone, på de sociala strukturer vi lever i och hur de ramar ”samhället” byggt styr våra val och våra liv. I en av mina kurser diskuteras det mycket om just detta och hur vi skulle må bra av att titta både på oss själva och andra utifrån de många olika sociala strukturer vi alla har vår bakgrund i. Mina tankar har de senaste åren snurrat mycket runt det här, särskilt efter min mans frihetliga uppvaknande. Jag har helt enkelt på äldre da’r fått lära mig att ta beslut utifrån hur de påverkar mig, inte hur de påverkar alla andra. Jag har också börjat tänka mycket mer självständigt och kommer ofta fram till att jag inte håller med vad-eller-vem-det-nu-är. Tänka själv? Jag?!
På lördag gifter sig grannarna ute i Bredavik. De kommer från så många olika sociala strukturer att jag förstår att människor i deras omgivning varit ömsom förskräckta och ömsom roade av deras relation. Kan en 79-årig änka från Sturkö och en 37-årig flykting från Gaza verkligen ha glädje av varandra? Kan två själar bli så förälskade att de faktiskt struntar högaktningsfullt i vad alla andra runt omkring tycker? Läs lite till innan du bestämmer dig för vad du tycker eller tror.
Som 20-åring hade jag säkert blivit upprörd över Ullas och Hamzehs kärlekshistoria. Det där kan väl ändå inte vara rätt?! Idag ser jag på livet ur ett annat perspektiv. Jag har sett så mycket hända i mitt eget liv och i andras att jag numera förstår att trots goda intentioner och ett liv levt i stilla mak så kan de flesta hamna i situationer som de aldrig ens skulle ha kunnat drömma om. Därför tänker jag att jag är glad för Ullas och Hamzehs skull. Jag hoppas att de får fortsätta vara lyckliga tillsammans i många år framöver.
Lite konstigt är det ju men ställt i förhållande till prästeländet så ställs allt i annat ljus. Länge leve Ulla och Hamzeh säger jag.
Det är mycket som har hanterats i skugglandet angående deras förhållande. Av andra, alltså.
Å, det kan ju vara så mycket fel i deras förhållande, med pengar och uppehållstillstånd och ensamhet och senilitet, men det kan också vara bara ett helt normalt kärleksförhållande! Och om folk får rösta får de väl gifta sig. Jag önskar dem många lyckliga år. Firar 10-årig bröllopsdag med Mikael idag och jag älskar honom, i nöd och i lust, oavsett plånbok, vikt, eller vad som kan anses vikt-igt. Kärleken är värd allt. Good for them.
Wohoo! Tio år! Grattis till er. Jag håller med om att det finns mycket som KAN vara tokigt. Kanske är det så, men här är det två personer som förutom allt det tokiga vinner på att vara med varandra. Och det är ju inte fy skam att få till det svåra win/win som vi väl alla strävar efter.
Unnar alla (inklusive mig själv!) att hitta kärlek, oavsett hur den ser ut. Jag lägger ingen värdering i varken ålder, ursprung, osv. De är 2 vuxna människor. Låt dem få vara lyckliga den tid de har med varandra. Varför göra allt så svårt bara för att man själv inte kan tänka sig att det funkar? Heja Ulla och Hamzeh! Länge leve kärleken!
Ja, det gör jag också. Jag tror att alla måste bearbeta olika saker i livet utifrån sina erfarenheter. Är man yngre eller mycket hårt hållen är det svårt att se bortom sociala stigman. Jag är glad över att det verkar funka så bra mellan Ulla och Hamzeh trots allt de har emot sig!