Sex syskon hemma på samma gång! Det händer inte ofta och var därför värt att dokumenteras.
Innan på dagen hade jag varit hemma med familjen hos min härliga svägerska för att fira hennes fyrtioårsdag. Imorgon åker hon till lillasyster i Australien. Så underbart för dem båda! Jag hoppas de får det riktigt härligt tillsammans de här veckorna.
Min yngsta lillasyster har nu tagit sin psykologexamen och ingen kunde vara stoltare än jag! Jag är så glad över att kunna vara här Umeå för att fira med henne…
Vi är så långt norröver att det är helt ljust ute fast det är mitt i natten. Måtte dagens nybakade psykologer lysa upp världen på samma sätt som midnattsolen.
Det har varit en ära att få vara vår fina Mimmis (Mimmi är hennes smeknamn, därför skriver jag ut det) kontaktperson från utbytesorganisationen Explorius det här läsåret. Mimmi bor egentligen på trettionionde våningen i ett höghus i Bangkok tillsammans med sina föräldrar och två storebröder. Brorsorna är i Japan och studerar just nu, så det måste ha blivit väldigt tomt hemma på en gång för deras föräldrar! Det här året har Mimmi bott på en gård flera kilometer från närmaste busshållplats tillsammans med ett ungt par som driver ett litet lantbruk, så kontrasterna mellan hennes ”vanliga” liv och utbytesstudentlivet har varit enorma. Hon har verkligen älskat sin svenska upplevelse!
Snart är det dags för skolavslutning och med den är det också tid för Mimmi och våra andra utbytesstudenter att åka hem till sina hemländer. Jag har förstått att ett utbytesår är något av det mest personlighetsdanande man kan göra under tonårstiden då man är så mottaglig för nya sätt att angripa livet. Många utbytesstudenter växer otroligt mycket. Flexibilitet, nya språk, självständighet, initiativförmåga… Jag kan varmt rekommendera det för dig som har barn som går på gymnasiet. (Våra barn fick uppleva flera ”familjeutbytesår”, så jag tror att det räcker med det.)
Vår yngsta dotter och Mimmi har kommit varandra mycket nära och S har därför planerat en överraskningsfest för sin vän i flera månader. I går var det äntligen dags för Festernas Fest och tack vare ett gäng mycket samarbetsvilliga, entusiastiska och vänliga barn, ungdomar och vuxna blev allt otroligt lyckat. Vi var många som somnade gott med ett leende på läpparna efter denna något annorlunda Mors Dag.
Idag fyller min systerson 15 år. Jag kommer så väl ihåg då han var en liten illbatting som hade sönder allt i sin väg. Idag är han ordentlig, ambitiös, snäll och hjälpsam och det var en ära att få fira honom med lite pompa och ståt en dag som denna.
Min syster hade bakat så vackra (och goda) bakverk. Jag är svag för ”dammsugare” och blev jätteglad för de här små söta munsbitarna. Hur goda som helst.
Sedan var det (kung) Lennart, födelsedagsbarnets familjs nya katt. Lennart är en norsk skogskatt vars ägare blivit sjuk. Sedan tidiga tonår har jag varit fascinerad av dessa katter. Du må tro att jag ska komma och gosa med Lennart så ofta jag bara kan!
På väg hem i kväll var solnedgången lite extra vacker. Jag är så glad över att kunna bo på Sturkö och möta naturen här. Det är verkligen osedvanligt vackert…
Idag är det många som hävdar att familj och släkt inte längre är så viktiga som de var förr i tiden. Förr handlade allt om gruppens överlevnad, om att knyta band mellan olika släkter för att stå starka ekonomiskt och säkerhetsmässigt och om att vara strategisk. Om man hittade på dumheter som resten av släkten fick skämmas över kunde det hända att man blev arvslös, att man förlorade ekonomiska eller känslomässiga fördelar eller att man till och med miste livhanken. Tur att vi har så mycket frihet idag att vi slipper detta hemska… (Eller, nja, det stämmer kanske inte riktigt.)
Hur som helst är jag så tacksam över att vi har haft förmånen att lära känna min mammas kusin och hennes familj så mycket bättre då vi har bott här! Kusin C och hennes man G bor i närheten och har bjudit oss på spelkvällar med soppbuffé och chokladiga efterrätter, vi har blivit tipsade om lokala smultronställen och vi har haft kul tillsammans. Jag känner mina sysslingar och deras familjer mycket bättre och är så glad över att de idag kunde komma tillsammans med morbror, moster, kusiner och deras familjer (inte i bild)! Min syssling i det långa håret drömmer om en röd stuga i Sverige och är nog inne på Hemnet mer ofta än jag. En vacker dag…
Eftersom jag har tänkt så mycket på att skala ner och komprimera på sistone, eller snarare under de senaste åren, så känner jag att det behövs lite balans. Idag är det dags för den balansen.
Någon lade upp länken till några av plaggen som bars av di kunglige och deras prominenta gäster under kungens 70-årsfirande. Oj, så mycket vackert! Jag hoppas att alla kände sig tjusiga och glada och att festligheterna kan minnas med glädje under många år. Jag brukar alltid titta på Nobelkläderna och måste säga att jag under något Nobelfirande aldrig sett så många vackra klänningar på en gång. Tummen upp för folk som gör världen lite vackrare. Till och med Therese Alshammars blomkostym var ursnygg på henne!
När du har tittat färdigt på allt det vackra kan du få njuta av mina fina föräldrar. Idag firar de 47 år som gifta och jag och mina syskon har livet, våra gener och mycket av det andra som bidragit till att vi är just vi att tacka dem för.
I år hann vi inte riktigt med någon kräftskiva innan vi åkte tillbaka till USA efter sommaren. Jag trodde att jag skulle få klara mig utan kräftor tills nästa år, men där hade jag fel. I går blev vi bjudna på ett o-födelsedagsfirande för våra kompisars dotter. (Hon tycker att födelsedagar ska uppmärksammas ungefär inte alls.) Där blev vi bjudna på både det ena och det andra, bl a IKEAs jättegoda kräftor. Det där med kräftor är alltid ett riktigt roulettespel. Vissa lådor är hur goda som helst (som dessa) och andra smakar mest lera. Det var roligt att höra värdparet gå igenom reglerna för ätandet för alla okunniga amerikaner och schweizare. 😉
Årets WoW Utah-gala gjorde oss inte besvikna i år heller. Det kändes väldigt speciellt att ha Sandra Joseph på plats. Fru Joseph spelade Christine Daae längre än någon annan på Broadway, i över tio år! Numera blandar hon inspirationsföreläsningar med skönsång. Jag var förvånad över hur mycket hon hade att ge trots att hon gjort det hon gjort så länge. Det var skratt och gråt i en salig blandning. Hon dedikerade Wishing You Were Somehow Here Again (Sarah Brightman sjunger i YouTube-klippet) till sin döda pappa och till andra älskade som vi inte har kvar i våra liv och jag kan säga att vi var många som satt och snörvlade. En del hulkade till och med högt… Tänk så kraftfull musik kan vara! Det är rent fantastiskt.
Någon annan som är inspirerande är min vän B, en av kvinnorna som var med i programmet det året jag var mentor (2012-2013). B är numera mentor själv. Hon är en fantastisk kvinna! Jag önskar att du fick träffa henne och bara njuta av hennes personlighet, erfarenhet och ja, allt. Chansen till det är möjligtvis inte jättestor. Hon har fått tillbaka den cancer som hon trodde hon hade vunnit över och mår inte bra. I kväll vann hon dock stort då hon fick det stipendium som delas ut till någon av volontärerna i programmet. Jag hoppas att jag får tillkännage det projekt B har arbetat med framåt jul då det beräknas släppas för allmänheten. Fortsättning följer!
Nu är han ordentligt avfirad, vår fine G, the High School Graduate.
Fest blev det och så klart alldeles för mycket mat. (Jag kommer från en stor familj där det alltid varit viktigt att vid kalas så ska det finnas mycket gott att välja på och min svärmor kallar sig själv ”dubbel sats”. Hur ska jag någonsin lyckas vara lagom?) Två olika sorters potatissallad, revbensspjäll, två olika sorters grillad kyckling, hamburgare, sallad och lite annat smått och gott. Ja, och så kladdkaka med vaniljglass och jordgubbar. Och dricka. Och godis. Om någon gick hem hungrig så var det deras eget fel, hahaha!
Vi har sådan tur att vi har lite nära släkt här i krokarna och det känns fint att kunna dela sådana här dagar tillsammans med dem, något vi aldrig kunde göra då vi bodde i Sverige! De andra gästerna var vänner som G själv hade valt, men vi var ändå närmare 40 personer här hemma. Jag tror att de flesta hade trevligt. Tur med vädret hade vi också, faktiskt en faslig tur! Vi hade blivit lovade riktigt ruskväder, men lyckligtvis hade vi uppehåll ända tills de första gästerna började dra sig hemåt. Efter det öppnade sig himlen, så där så man kunde tro att ett helt gäng stod och öste vatten och hagel över oss samtidigt som blixtarna svingade sig mellan bergen. Se, det var ett fint avslut på en härlig dag!
Jag gillar traditioner, jag gillar att fira olika milstolpar och jag gillar att ha fina människor omkring mig. Det blev ingen trängsel framför trappan, inga vita mössor och inga studentflak för sonen, men det känns ändå fint det här. Framtiden är ljus!
Har du läst den här boken? Har du inte gjort det så har du missat några timmars skratt, gråt och förundran. S läste den i engelskan förra året och jag passade på att läsa den efter henne. Idag blev jag påmind om dess förträfflighet då min engelskprofessorväninna lade upp en länk på böcker som folk gärna rekommenderar till släkt och vänner. Själv kan jag bocka av elva av de 31 böckerna och ser fram emot att läsa en hel del fler!
Här hemma håller tjejerna på att knyta ihop säcken för den här terminen. Sista skoldagen är den 27 maj. För 18-åringen är det mer hektiskt. På fredag måste han anmäla sitt sista slutprov i engelska och det datumet blev han uppmärksammad på idag. Han hade räknat med 1,5 vecka till, men med lite eld i baken och sådär ska det säkert gå bra. Hoppsan!
Jag är rätt glad över att vi inte behöver lägga ut 16 500 kronor på ett svenskt studentfirande. Vi nöjer oss med en graduationbarbecue tillsammans med släkt och vänner precis innan jag och barnen åker tillbaka till Sverige. Innan dess får G chansen att åka med några vänner och deras husbåt på Lake Powell i fem dagar. Googla stället så får du se varför jag är lite avis och gärna hade följt med!