Vi bor väldigt nära Uttorps Naturreservat och försöker upptäcka omgivningarna under våra morgonpromenader. Det är verkligen ljuvligt vackert. Tänk att få bo så här!

Känner du också att vintern har varit väldigt lång och grå? Varje gång jag ser en strimma ljus spritter livslusten till i mig…

I går fick vi en så fin lördag. Lite lagom sovmorgon, snabbesök av fina vänner och deras alldeles illbedåriskt underbara lilla valp, långpromenad i naturreservatet med två fnitterlisor, mänsklig dumplingfabrik med tillhörande intagande och njutande och snabbesök nummer två och sedan mellokväll med mamma hemma hos henne. (Fel låt vann, men så är det väl allt som oftast. Livet fortgår ändå.)

I kväll kom min fina, fina Oremkompis hit och jag fick flera timmar i soffan tillsammans med henne. Orsaken till Sverigebesöket var varken rolig eller inplanerad, men då det jobbiga ”slutade lyckligt” är jag ändå jätteglad att hon kom hit. Ibland är det lätt att känna sig självisk.

Om du tittar in lite mer ofta än en gång i veckan har du kanske lagt märke till att bloggen legat nere. Nu kan jag skriva igen, men nya bilder får vänta. En gammal favorit kanske är på sin plats? (Det kan hända att jag fick lite hemlängtan till Orem då C var här.)

En dag vaknade jag upp med ett ryck och trodde att den svenska ekonomin hade kraschat. Några dagar senare hörde jag något uttalande om att den svenska ekonomin är så otroligt stabil, så staten behövde låna betydligt mindre än beräknat. Efter det har tankarna rört sig mycket runt just försörjning, minimalism (mer än vanligt), självförsörjning och hur man bäst tar sina resurser tillvara. Jag undrar nämligen om svenska politiker och invånare på allvar tror att ”pojken med guldbyxorna”-verkligheten kan fortgå för evigt.

Har du en buffert för oförutsedda utgifter? Lån eller avbetalningsplaner för onödiga prylar eller semestrar? Bor du för dyrt för din plånbok? Hur ser matbudgeten ut? Praktiserar du empati eller självömkan? (Tycker du synd om dig själv tenderar pengar, tid och ansträngningar att gå till ”tröst” av olika slag…) Köper du mest sådant du behöver eller sådant du vill ha? Hur ser din budget ut, eller har du ens någon budget? Har du en Plan B? Det finns mycket att tänka på då det gäller ekonomi, men många tenderar att skjuta dessa tankar åt sidan då de kan kännas som feljäsande surdegar.

Har du barn? Har du lärt dem om ”sanning och konsekvens”? Har de koll på läget, eller tror de att det bara är att gå till närmaste Bankomat om pengarna tar slut? (Självupplevt scenario med en då mycket ung dotter.) Tjänar de sina egna pengar? Tror de att barnbidraget är något som ska sparas till deras kommande behov såsom körkort och lägenhet? Har du introducerat dem till second hand-affärer?

I går lyssnade jag på en intervju med Tanja Bergkvist, en av makens bekanta som är matematiker och stark motståndare mot genusvetenskap och fördumningsindustri. I samband med Internationella Kvinnodagen kändes det som ett slag i ansiktet att så mycket tid och resurser läggs på galenskaper. Nåja. Den miljon som gick till de två genuspedagoger som bestämde att en gaffel är feminin jämfört med en kniv och maskulin jämfört med en sked (och därmed lyckades sexualisera bestick) samt ”provocerade och utmanade” genom att sitta och gresa med benen någonstans i Simrishamn kan nog anses vara kastad i sjön. Jag kan tänka mig många långt bättre sätt att göra världen lite bättre för en miljon kronor. Peace.

Idag hittade vi en ny runda. Den är fantastiskt fin, så det får uppväga det faktum att jag var alldeles blöt och lerig om fötterna då vi var hemma igen. Jag tror att vi hittade stenbrottet med de vilda guldfiskarna, men de håller lite låg profil vid den här tiden på året.

För några timmar sedan somnade mammas gudmor in. Hon fyllde 100 år förra året och har fått gå igenom så mycket under sin livstid! Jag unnar henne verkligen vila. Moster E har varit viktig för mamma och jag skäms över vilken dålig gudmor jag varit till min guddotter i jämförelse. Nåja! Allt har sin tid. Peace.

Det snöade hela dagen. Solen bjöd till sist på en spektakulär solnedgång detta till trots. Maken har betat av en massa från ”att göra”-listan, men någon ser till att ständigt fylla på med nya uppgifter. Undrar just vem?!

Så här ser förresten vår i vinterskrud ut:

Jag kan inte tänka mig en finare dag än den vi fick idag med över 200 personer i Sturkö kyrka. Minnesstunden var helt enligt Fars önskan och det blev hans fru, flera barnbarn, svärsöner, ett syskonbarn och en vän som fick en svår stund att bli ljus och vacker. Samlingen efteråt blev riktigt festlig. Så mycket kärlek! Så mycket tacksamhet! Så många härliga minnen! Tack till dig som var med och hjälpte oss i familjen genom detta svåra.