Vitamin D.
Känner du också att vintern har varit väldigt lång och grå? Varje gång jag ser en strimma ljus spritter livslusten till i mig…
I går fick vi en så fin lördag. Lite lagom sovmorgon, snabbesök av fina vänner och deras alldeles illbedåriskt underbara lilla valp, långpromenad i naturreservatet med två fnitterlisor, mänsklig dumplingfabrik med tillhörande intagande och njutande och snabbesök nummer två och sedan mellokväll med mamma hemma hos henne. (Fel låt vann, men så är det väl allt som oftast. Livet fortgår ändå.)
I kväll kom min fina, fina Oremkompis hit och jag fick flera timmar i soffan tillsammans med henne. Orsaken till Sverigebesöket var varken rolig eller inplanerad, men då det jobbiga ”slutade lyckligt” är jag ändå jätteglad att hon kom hit. Ibland är det lätt att känna sig självisk.
Om du tittar in lite mer ofta än en gång i veckan har du kanske lagt märke till att bloggen legat nere. Nu kan jag skriva igen, men nya bilder får vänta. En gammal favorit kanske är på sin plats? (Det kan hända att jag fick lite hemlängtan till Orem då C var här.)
Livet börjar om, så känns det!
Precis!
Älskar sista kortet.
Jag älskar känslan jag fick den dagen…