Så här har jag haft det idag. Tacksam.

Fågelungarna är bara tre dagar gamla, men har redan fått hår! Våra ungar var två år innan det hände, så det här är stort.

Just nu blommar irisarna för fullt hos oss. De är så vackra! Riktiga kungligheter.

Någonstans är tanken på att sitta på trappan utanför huset och ha en kolibri som letar mat två meter ifrån sig helt surrealistisk. Här är det trots allt vardagsmat. Jag var väldigt motsträvig till att flytta hit, men jag ångrar mig aldrig.

Skitiga och solbrända fötter. Nu är det sommar!

Jag vill så gärna kunna spela, men jag tar mig inte tid. Nu har jag i alla fall flyttat gitarren så den är lite i vägen så kanske det faller sig mer naturligt att plocka upp den mitt i vardagslunken?

I kväll var det dags för kvartersfest i Carterville Park. Vi blev bjudna på hamburgare och korv, men alla hade blivit ombedda att ta med plockmat och efterrätter. Jag bakade en dubbel sats av Arlas kladdkaka. Vi har hittat ett ”ancient grains”-mjöl som är glutenfritt, men som fortfarande smakar smaskens, åtminstone i den här formen. Flera av granndamerna ville ha receptet och i de här trakterna är det en stor komplimang.

En av de sötaste tanterna i grannskapet förlorade sin man i torsdags. Idag var det begravning, men hennes granne som också är änka tog ändå med henne till festen. Hon har varit med om samma sak och sa ”det är inte bra att sitta ensam i tystnaden”. När jag frågade den nyblivna änkan om vad hon behöver sa hon ”vänner och kärlek”. Tårarna rann längs med hennes kinder och hennes väninna kramade henne uppmuntrande om axlarna. De två krumryggade damerna gick sedan mot festen och själv gick jag till bilen med en klump i magen. Livet, alltså…

Jag hoppas att ditt liv är fullt av kärlek och värme. Om det inte är det skickar jag en kram genom cyberrymden.