Jag må ha ett hjärterum för hårdrock, men Black Sabbath har aldrig varit något favoritband. När jag läste att deras Hyde-Park-spelning i sommar kanske blir deras sista någonsin kändes det dock lite sorgligt. När jag var barn och tonåring var det flera av mina klasskompisar som absolut älskade Black Sabbath medan jag själv diggade Dolly Parton och Kicki Danielsson. Vad kan jag säga, hm.

Nu är Tony Iommi sjuk i cancer och orkar inte med turnéer. Ozzy Osbourne är ju Ozzy och han kan faktiskt nästan fortfarande sjunga trots att han knappt kan sitta och prata samtidigt. (Mannen är svårt skadad av sitt drogmissbruk…) Livet går vidare och vi med det, eller hur? Idag får du i alla fall en av de Black Sabbath-låtar jag kan lyssna på med behållning, nämligen Paranoid. Lite hjärteknipande trots att texten inte världens största poetiska mästerverk.

Finished with my woman
’cause she couldn’t help me with my mind
People think I’m insane
because I am frowning all the time

All day long I think of things
but nothing seems to satisfy
Think I’ll lose my mind
if I don’t find something to pacify

Can you help me, occupy my brain
Oh yeah

I need someone to show me
the things in life that I can’t find
I can’t see the things that make
true happiness, I must be blind

Make a joke and I will sigh
and you will laugh and I will cry
Happiness I cannot feel
and love to me is so unreal

And so as you hear these words
telling you now of my state
I tell you to enjoy life
I wish I could but it’s too late