Pyssel och lotteri.
Papperspysseldags? Pyssla ihop något fint med (mid)sommartema och var med i You Dos utmaning! Läs mer här.
Papperspysseldags? Pyssla ihop något fint med (mid)sommartema och var med i You Dos utmaning! Läs mer här.
Maken och jag må vara ett väl inarbetat team, men våra åsikter skiljer sig ofta åt trots detta. Vi har vad en bekant kallade ett dynamiskt förhållande. Ibland orkar jag verkligen inte med Ks klarsynthet. Det är bekvämt att sväva omkring i okunskap och lulla med vilka blommor som passar i rabatten och vilken nyans av vitt som gäller för nya väggfärgen. (Nu är det inte riktigt min stil det heller, men du förstår nog vad jag menar.) Andra gånger är det å andra sidan väldigt roande att diskutera det han stöter på i sina efterforskningar. Artikeln han skrev härom dagen för Mises.se är riktigt, riktigt underhållande. Jag känner att jag också blir arg över all världens dumhet, men tycker det är mer konstruktivt att satsa på kärleken. Leve den tänkande människan. Hipp hipp…
Idag har en ny liten släkting sett dagens ljus. Min lillkusin, som numera är en vuxen man, och hans fru fick en liten flicka. Jag tror att det är Håkanssons etthundratredje medlem. Tänk vad min farmor och farfar drog igång! 🙂 En gång en Håkansson, alltid en Håkansson. Monna är mitt smeknamn, det som också fick följa med ut i cyberrymden, och den sista bokstaven står för den släkt jag kommer ifrån. (Intresseklubben antecknar, eller hur?)
Ett nytt liv är för mig alltid ett mirakel. Ett mirakel som har skett här hemma i helgen ser du bevis på här nedanför. Vi har levt med lecablock utlagda i ett trappliknande mönster i sju år, men inför visningen tyckte mäklaren att det nog var läge att fixa det där. Några timmar senare hade maken och sonen fixat det. Den som väntar på något gott får ibland vänta alldeles för länge… Idag har jag i alla fall njutit både av att gå på detta mästerverk, jag har njutit av kvällssolen sittandes på trappan och då min uppdragsgivare kom förbi hann vi till och med sitta och jobba där i några minuter! Tänk, så bra det kan bli. Alla är nöjda utom Milla. Hon märker att det är något på gång och är ovanligt spattig. Stackars katt! (Förresten kom en granne förbi och tackade för att vi hade lagt ett borttappat katthalsband i hennes brevlåda. Hon undrade om det var vi som har den där ovanligt sociala katten. Den fysiska beskrivningen stämde till 100%, så det är väl bara att konstatera att vår Milla är psykattopat.)
Klagomål om bloggen har framförts. Jag har tydligen inte skrivit tillräckligt mycket, tillräckligt ofta eller tillräckligt detaljerat. Jag har gett sken av att ha varit deprimerad under vintern (jag har onekligen varit väldigt låg, men att slänga sig med en sådan diagnos är inget man gör lättvindigt) och jag har sagt A utan att säga B. Detta görs inte ostraffat. Man kan få bannor. 😀 Jag vill dock påminna om att jag aldrig har skrivit denna blogg för att ge sken av att vara något jag inte är. Jag har också sagt att det för mig är viktigt att vara personlig utan att vara privat. Att lämna utelämnande detaljer om allt och inget finns det många som gör, både i tal och skrift. Jag önskar inte vara en av dessa personer. Men – jag berättar gärna om både det som är bra och mindre bra. Varför ska man inte göra det?
I går fyllde min fine far 70 år. Han hade undanbett sig uppvaktning. När jag ändå sjöng ”Ja, må han leva” via telefon sa han att han faktiskt inte ville leva till hundra, så jag fick sjunga ”Med en enkel tulipan” istället. Den var han nöjd med.
Gårdagen bjöd också på ”grundskoleexamen” för sonen. Jag har varit med på många skolavslutningar, både som elev, lärare och mamma, men den här dagen blev till något jag aldrig upplevt förut. Nu kommer jag att berätta sådant som kan upplevas som skryt. Jag vill återigen påtala att det finns mycket jag inte är stolt över, mycket som skrämmer mig och sådant som inte lämpar sig för allmän exponering då det gäller familjen. Jag har valt att hålla mina bloggläsare lite kort då det gäller sådant, för jag tycker själv att det är otrevligt att läsa sociala mediainlägg där gränser för det privata suddas bort. Å andra sidan lämnar jag heller inga falska bilder till er. Det som står här står jag för. Det är sanningen, även om det inte är HELA sanningen. Så – tillbaka till skolavslutningsdagen. Adolf Fredriks Musikklasser är en ovanlig kommunal skola. Vissa säger att det är en elitskola. Jag håller med. Våra barn har fått uppleva saker de aldrig skulle få vara med om, någonsin, i sin gamla skola. Skolavslutningen inleddes med marsch till Adolf Fredriks kyrka med ”ompa-ompaorkester”. Fantastiskt stämningsfullt! Kyrkstunden var alldeles magisk. Ca 550 elever som sjöng sommarpsalmer så tårarna rann på mig. Kyrkorummet gav en musikalisk upplevelse utöver det vanliga. Tonerna liksom flög runt och omkring och det går inte komma ifrån att kyrkoakustiken är väldigt cool.
Väl tillbaka till skolan var det dags för flera timmars avslutning med snart nog alla barns föräldrar deltagande. Gs mentor Fredrik Karlsson är faktiskt en av de allra bästa lärare jag träffat på någonsin. Jag är så tacksam över det han gjort för min son och för hans klasskompisar. Ingen kan komma och säga att det inte är viktigt vilka lärare man har. Det betyder allt! Kan man inte knyta an till sin lärare går det aldrig att få till en riktigt bra inlärningssituation.
Karin Bjurvald – otroligt fantastiskt musikalisk lärare som deklamerade ”I rörelse” så vackert. Det var härligt att se alla tonåringar krama sina lärare med schvung och kärlek. Inga halvhjärtade meskramar, utan hulkande, krampaktiga tjejkramar, rejäla ryggdunkskramar, kramkramar, tacksamma kramar…
Coolaste frisyren någonsin… Den matchar resten av hennes personlighet!
Eftermiddagen och kvällen firade vi tillsammans med min kusins äldste son som tog studenten. Det var festligt och fullt med folk från släkt, vänner, grannar och hockeylag. Vi satt och pratade länge, länge och sedan fortsatte några av syrrorna, mamma, sonen och jag diskussionen till sisådär klockan två här hemma. Jag kan konstatera att det är viktigt med social samvaro då och då och just i går blev det som en riktigt nödvändig tryckregleringsventil som fick all ohälsosam stress att försvinna för några timmar.
Som avslutning vill jag påminna dig om att du bär ansvar bara för dig själv, men det du gör påverkar kanske fler än du tror. Insikter från gårdagens upplevelser och diskussioner som jag kan dela med mig av:
Våga bjuda på dig själv och dina problem.
Att visa en perfekt yta fast saker och ting är allt annat än bra är förgörande.
Vi människor behöver närhet.
Ett gott skratt förlänger livet.
Nästa års sommarplåga behöver planeras redan nu. Varför ska alla dessa slagdängor ha så dåligt språk?!
Tiden går snabbt.
Allt är inte vad det synes vara.
Kärlek ÄR det viktigaste.
Livet som tonårsförälder kan vara rätt knäckande.
Livet som tonårsförälder kan vara alldeles underbart.
Någon annan kan inte lösa dina problem.
Paj är gott. Speciellt sådan med jordgubbar och rabarber.
Mötas och skiljas är livets gång,
skiljas och mötas är Hoppets sång
Nu skiljs våra vägar, nu säger vi farväl,
men jag hoppas att vi möts igen
Sonen har gått i samma klass i sex år. Nu är det dags att gå på olika håll. Min avslutningsdag i nian var glad, glad, glad. Jag önskar detsamma till min son och hans fina klasskompisar.
… satt en liten fyraårig pojke på altanen här utanför och sa:
-Här ska vi bo!
Nu är det dags för nya äventyr, både för barnet (som har blivit tonåring) och hans familj. Sugen på ett hus som har varit världens bästa hem? Här har du all information som behövs…
Jag är inte speciellt känslig och har inga allergier. Under mina tonår reagerade jag om jag åt citrusfrukter – fick blåsor i munnen och i mungiporna, blev ”kliig” i halsen. Som vuxen har jag alltid varit noggrann med vad jag använt för ”skönhetsprodukter” eftersom jag tror att det är viktigt att vi inte utsätter våra kroppar för en massa kemikalier. Härom månaden fick jag emellertid problem. Jag fick en fruktansvärd klåda i armhålorna. Fräscht… Jag hade inte bytt deo, utan var säker på att mina problem var stressrelaterade. Under några dagar lät jag bli att använda deodorant över huvud taget för att få svullnaden och klådan att lägga sig och det fungerade utmärkt. Då jag började använda deon igen kom besvären tillbaka, så jag tog en andra runda med vila + att åter börja använda min deo. Samma fenomen uppstod och då insåg jag att min kropp helt enkelt sa stopp! Sedan dess har jag inte använt Garnier Deodorant Invisimineral, utan håller mig till Dove och Rexona. Nu behöver du inte göra samma misstag som jag! Vilken deodorant/antiperspirant använder du?
Inte en sekund tror jag på det faktum att det skulle vara bättre att äta margarin än smör. Hur mycket har Milda och Becel betalat er, kära Livsmedelsverk? Ät så ren mat som möjligt och skippa mjöl och socker så ska du nog se att du mår som allra bäst.
Edit: Om du inte har samma övertygelse som jag finns det mycket att fundera kring i den här artikeln. Läsvärd!
Idag vet jag faktiskt varken fram eller tillbaka. Något jag är säker på är att vi står inför stora och spännande förändringar i familjen. Jag är säkerhetsknarkare vilket gör att hela situationen är lite knölig för mig. Det blir säkert bra ”en vacker dag”. Tills dess är jag lite stingslig att tas med och timmarna räcker inte riktigt till. Om jag verkar frånvarande för dig som är här inne och läser då och då är det helt enkelt för att annat än bloggskrivande är viktigare. Fast det är ju också så att jag nästan behöver bloggandet för att må bra, så kanske får du hänga med på vägen…
Black Sabbath – Changes
Steve Lukather – Ever Changing Times
Changeling Soundtrack