Gotland, november 2019.
Vilka dagar jag har haft här! Inte ens att vädret varit lite grådassigt har spelat någon roll. Jag reser hem i tacksamhet över att Gotland visade upp sig från sin finaste senhöstsida!
Vilka dagar jag har haft här! Inte ens att vädret varit lite grådassigt har spelat någon roll. Jag reser hem i tacksamhet över att Gotland visade upp sig från sin finaste senhöstsida!
De senaste åren har jag haft projektet ”Trettio Tacksamma Dagar” på Facebook. Det är något som gör november till en riktig guldmånad istället för den där grådassiga perioden som den förut känts som.
Jag tjuvstartar känslan av tacksamhetsglädje med ett fantastiskt besked. Jag hade i morse mitt sista återbesök efter de hälsoproblem jag lidit av det senaste halvåret. Jag blev friskskriven samtidigt som jag fick ett frikort. Jag hoppas naturligtvis att jag slipper använda frikortet framöver och att jag kan fortsätta jobba på att känna mig frisk och stark!
Något annat som känns näst intill overkligt fint är att jag sitter här och hör brorsan snickra på verandan. Dörrarna sitter på plats och de sista fönstren håller på att fästas in. Det blir så fint! När vi kom hem igår kväll lyste det i verandan och det fick mitt hjärta att hoppa till lite extra.
Så många tankar, så mycket saknad, så mycket sorg, så mycket längtan. Hur kan det fortfarande finnas tårar kvar?
I morgon drar jag igång Trettio Tacksamma Dagar på Facebook som varje november de senaste åren. Vi kämpar på, i tacksamhet.
Nu har jag kört projektet Trettio Tacksamma Dagar i flera år. Förra året drog jag igång en grupp på Facebook. Om du känner att du vill skifta fokus på livet och göra det bättre på ett ganska enkelt sätt rekommenderar jag dig att testa. Det kostar ingenting.
Jag förvånas varje gång jag tar tag i tacksamheten över hur mycket det påverkar mitt välbefinnande att medvetet och konsekvent skriva ner det jag är tacksam över. Tänk att det ska behöva vara så, jag som har det så bra!
Den här artikeln har jag länkat till förut, men den tål att läsas många gånger. I artikeln hänvisar man till boken ”The how of happiness” och därifrån kommer följande sammanfattning om hur man kan påverka sin egen lycka:
Uttryck tacksamhet.
Odla optimism.
Gör snälla saker.
Vårda sociala relationer.
Utveckla strategier för att handskas med svårigheter.
Lär dig att förlåta.
Njut av livets glädjeämnen.
Sträva mot att uppnå dina mål.
Praktisera religion och andlighet.
Ta hand om din kropp.
Råden hämtade ur ”The how of happiness” av Sonja Lyubomirsky.
Foto: Annika Myhre
Häromdagen hade jag den stora glädjen att få ha en av mina favoritmänniskor i världen här på besök. (Hon bor alldeles för långt borta, men finns åtminstone närmare än vännerna som befinner sig i andra länder.) Vi pratade om högt och lågt, roliga minnen och kluriga dilemman, livet i allmänhet och att vara i vår ålder med allt vad det innebär i synnerhet. När hon åkte härifrån kände jag hur mina energidepåer fyllts på och hur glad och tacksam jag kände mig.
Fredagkvällen fylldes av härlig livemusik av Lisa Nilsson och Lars Winnerbäck, av umgänge med fin syster och svägerska och så maken som äntligen kom tillbaka från USA. Det kändes som att jag var mitt i Peter Lundblads ”Ta mig till havet”, en låt jag fnös åt ända tills jag fick uppleva den en magisk och ljummen kväll under Västerviks visfestival då kompositören själv framförde den. Jag ryser fortfarande då jag tänker på hur vackert allt var och hur lycklig jag kände mig.
Idag var jag ute i ”huset” och tvättade av den andra kakelugnen som också har satts om nu. Jag blev attackerad av brorsans höns som går på ”sommarbete” där, skrattade och plockade ägg. Återigen kände jag samma tacksamhet, en näst intill fysisk känsla. Jag påmindes om hur viktigt det är att vi samlar på dessa lyckor! Jag ville bara påminna om det trots att det inte är dags för novembers ”trettio tacksamma dagar” än… Peace.
Mitt lilla Facebookprojekt som jag kört här i bloggen förut, Trettio Tacksamma Dagar, har tagit fart. Mer tacksamhet till folket! Jag tror att om man kan hitta det minsta lilla man har att vara tacksam för så får man en mer positiv livssyn. Ibland behöver jag påminna mig själv om det och jag är glad att det finns fler som ser en mening i att göra detsamma!
I går skulle jag skriva det sista Onekligeninlägget, men jag försöker alltid låta bli att sitta vid datorn på söndagar. Det hade ju annars varit roligt om jag hade glömt bort att skriva detta kom ihåg-inlägg… 😉
Det har varit intressant att ha färdiga bloggtitlar under den här månaden, men jag känner att det var en lite väl lång utmaning även om jag kunde göra den personlig genom att jag samtidigt körde mina trettio tacksamma dagar. När jag är färdig med det här kör jag dock vidare som vanligt!
Kom ihåg… Ja, vad ska jag uppmana dig att komma ihåg? Att livet är en berg- och dalbana och att när man är nere i ”dödsskuggans dal” så kommer de makalösa höjderna snart tillbaka kanske? Jo, det får det bli. Det går naturligtvis åt andra hållet också, men det finns inget uppmuntrande med en pessimistisk livssyn. Tro mig. Jag känner att det finns så mycket gott att åtminstone mitt liv blir mycket bättre då jag fokuserar på detta istället för på det som jag inte tycker om, det som sårar, det som skadar, det som gör ont, det som inte funkar eller det som stör. Jag förstår att alla inte upplever sina liv på samma sätt som jag och jag skulle aldrig jämföra mig med någon annan eller väga någon annans upplevelser mot mina egna.
Ska jag börja bli otacksam nu? Knappast. Jag är dock glad över att jag var tacksam i projektform i år igen. Jag blir onekligen en bättre människa och jag gillar mig själv bättre då jag är tacksam och då jag uttrycker denna tacksamhet. November är vanligtvis en av årets absolut tristaste månader på alla sätt och vis och det här projektet har ändrat på det.
Tacksamhetslista 30 november 2014
Trettio Tacksamma Dagar
Händels Messias
filosoferande människor
uppmuntrande ord
en god natts sömn
vackra färger
renstädade toaletter
julmusik
adventstiden
barnens tacksamhet över våra traditioner och att de uppskattar dem och tycker att de är viktiga