DIY, pyssel, scrapbooking, kortmakeri och allt annat som får kreativiteten att flöda
Idag har jag dragit en vinnare av den söta miniboken som E har gjort. Stort grattis till…
Boken får åka till Malmö. Adressen har jag, så håll koll på brevlådan Annette! Nu för tiden tar posten ca två veckor på sig att åka över Atlanten. Tack till dig som var med och gjorde tävlingen lite spännande.
… med ett kreativitetsinlägg. En etikett som kanske får bli ett kort till någon. Maken såg tjejen med hopprepet och bidrog med de passande orden.
… kan man göra meningsfulla saker. Eller roliga saker. Eller spännande saker. Eller så kan man pyssla lite och fotografera det man gjort i dassigt vinterljus.
Det mesta material jag har använt kommer från You Do så klart. Etiketten med paraplyet har jag klippt från en av de vackraste reklamkampanjer jag sett: Be Sombody’s Umbrella. Den gjordes av National Suicide Prevention. Det är viktigt att vi tänker på vad vi säger till andra människor. Det är lätt att vara stark och självsäker på andras bekostnad, men ibland kan det man säger ge stora skador beroende på hur mottagaren kan hantera det som sägs.
Snart är det tack och lov vår igen. Efter jul och nyår är vintern bara en lång väntan på att mörkret ska skingras och snön smälta bort. Lyckligtvis har vi inte fått så mycket snö och här i Utah får vi mycket mer dagsljus än i Sverige.
Washitejp är fortfarande väldigt roligt. Det här kortet var svårt att fota, men du kanske kan se att det glittrar ordentligt.
För att göra dagen lite roligare passar det alltid bra med hjärtan. Inte sant? Puss och kram.
Redan utslagen
Vacker och stark
Målmedvetet sökande ljuset förbi alla hinder
Sträcker sig uppåt och tar emot
Växer
Äldsta dotterns senaste projekt, en rutig klänning. Alla som har sytt vet att det är hemskt klurigt att mönsterpassa rutor, men E gav sig inte. Hon hittade detta snygga reatyg och ett mönster som kostade en dollar och bad mig hjälpa henne. Hon har lagt många timmar på att få allt rätt. Hon har också morrat då jag sagt åt henne att sprätta, men hon har också kommit på att sprättar man då det inte blir bra så blir slutresultatet så mycket bättre! Jag är mycket stolt över att de sömmerskeambitioner jag hade i dotterns ålder liksom verkar ha gått i arv. Jag har nämligen inte andats en suck om att jag tyckte att hon skulle prova ett lite större projekt. (Dessutom är jag rätt nöjd över att jag lyssnade då både syokonsulenten och mina föräldrar bad mig tänka en runda till när jag ville söka till en sömnadsgymnasielinje. Inte för att jag egentligen tror att Natur var något självklart val för mig, jag skulle nog ha gått Humanistisk linje, men jag tror inte jag hade trivts med att slava vid symaskinen dagen lång. Förresten, om jag hade läst språk hade jag ju inte träffat min vän Å och det hade varit en ren förlust!)
Kolla in den rätt grymma mönsterpassningen!
Söt, söt, söt.
Taylor Swift II.
Jag längtar
om och om igen
och låter mig förundrat fångas
av kärleken
Jag faller
om och om igen
och låter mig sakta omslutas
av kärleken
Jag reser mig
om och om igen
och låter mig tacksamt lyftas
av kärleken
”Förr i tiden” broderade jag en massa korsstygn. Det var en av mina favoritsysselsättningar. Det tillsammans med stickning, sömnad, lapptäcken, virkning, bla bla… Jag är en så’n som kan lite om många olika saker. Jag har åtminstone provat på och roat mig med många olika hantverk. När mamma köpte de här strumporna till barnen bestämde jag mig för att göra dem lite mer personliga. In med några härvor DMC-garn i lämpliga nyanser och så bestämma vilken stil namnen skulle skrivas i. Barnen ville ha skrivstil, men jag provade med ytterst tveksamt resultat.
På den här sidan hittade vi i stället ett alfabete som alla gillade. Jag tog det sista rutiga papperet i hela huset (amerikaner envisas med att räkna på linjerat papper) och skrev i rasande fart upp de tre namnen som skulle broderas.
Jag gillar inte att vara slarvig, men här var det bläckpenna och 120 km/h som gällde. Mitten markerades ut på alla namn för att det skulle bli riktigt prydligt och sedan var det bara att sätta igång. Det är lätt att brodera korsstygn på slätstickning. Faktiskt mycket enklare än att sticka med flera färger, men då man stickar vantar och sockor fyller de många färgerna också en värmande funktion.
Det visade sig inte helt oväntat att tygerna som använts inte klippts trådraka, så namnen blev lite sneda trots att jag sydde ett korsstygn över en maska. Broderar man på en stickad tröja t ex kommer detta inte att bli något problem.
Nu ska vi bara hitta ett bra ställe för de namnade sockaporna. Även om det finns fina julstrumpor ”hemma i Sverige” får nog dessa flytta med oss tillbaka om eller när vi bestämmer oss för att bli heltidssvenskar igen.
Vi har haft julpyssel med olika familjer då och då genom åren. Förra året kände vi inte så många här, så vi bjöd bara hem två av barnens kompisar när vi gjorde julgodis. I år bjöd vi hem hela deras familj (tre syskon till och föräldrarna) och så våra nyaste (och bästa) grannar. Den här gången hade jag förberett bättre, både för att göra det lättare att få flyt och för att vi var många fler.
Följande var förberett:
mandelmassa och färg till julgodisar
pepparkaksdeg och bakplåtspapper i rätt storlek till plåtarna
ingredienser, recept och alla nödvändiga pinaler till Arlas fantastiska chokladkolasnitt
pärlor, mönster och plattor för att göra julgransdekorationer och maken som förste strykare
origamipapper, dotter 1 som instruktör och mönster till julgransprydnader
material och dotter 2 som instruktör till strumpsnögubbar
ingredienser och pinaler till nut brittle
Så här såg det ut då jag höll på att förbereda pysselbordet. Här var det full aktivitet i de tre timmarna vi höll på. Vid ena köksbänken bakades det chokladkolasnitt och vid den andra bänken var det pepparkakor och mandelmassa som gällde.
Efter en stor Thanksgivingbaluns, många timmar ute på Black Friday med dottern, adventsstäd och nu den här eftermiddagen är jag nöjd, men alldeles tom! Nu dröjer det nog ett tag innan jag är social igen. Eller inte…
Våra två IKEA-stjärnor hänger så fint i varsina fönster och ute lyser makens Martha Stewart-skapelse. På matbordet har vi adventsljusstake och lite överallt finns det annat som antyder att vi befinner oss i juletider. Jag gillar tanken på att första advent infaller på den första december och ser fram emot de kommande fyra veckorna! Baby Shower, skandinaviskt julfirande, glöggfest, hand bell orchestra-konsert, adventskalender och lite annat smått och gott ska hinnas med om allt går som planerat. Hoppas att du har kul du också och att du får njuta av sådant du tycker om.
Idag tänker jag för övrigt extra mycket på min stackars mamma som har så ont och som inte får någon hjälp i Karlskronas sjukvårdssystem. I går fick hon äntligen komma in akut. Proverna de tog då slarvades bort och dessutom behöver hon ett ultraljud som de ändå inte gör på helgerna, så nu är det bara att vänta tills på måndag och hoppas att hon står ut. Läkaren tror att det är problem i gallgångarna trots att hon opererade bort gallan för 45 år sedan. Vi får väl se. Suck.
Vill du titta på våra nyglittrade kottar går det bra att kila över hit.
Barnen får varsin ny julstrumpa i julklapp i år. Mormor köpte dem redan då hon var här i september och sedan dess har de legat och väntat i ett skåp för att få bli lite mer personliga. Idag var det dags att skrida till verket. Både jag och barnen är väldigt nöjda. Jag kan tala om så mycket som att vi valt ett av dessa alfabeten för att skriva i grönt, svart eller rött (alla tre fick välja vilken färg de ville ha). Slutresultatet får du vänta på, men det är ungefär det här vi har jobbat med:
Nu har jag sett en massa julpyssel på många olika ställen, så jag tänkte visa kransen som jag och äldsta dottern gjorde för ett tag sedan. Förra året såg jag Indiskas fina hjärtkrans och tänkte att jag ville ha en sådan. Jag kom aldrig till skott att be någon köpa en och skicka, men bilden har varit kvar i mitt undermedvetna. När E och jag gjorde slag i saken och för ett tag sedan började ägna mer tid åt kreativa projekt kom jag på att vi kunde göra en egen hjärtkrans. Vi köpte lösa bjällror och trädde upp dem på ståltråd, men under skapandeprocessen bestämde vi oss för att det skulle bli finare att göra just den här kransen rund. Sagt och gjort. Rund blev den. Jag satte dit ett vanligt rött sidenband och limmade på en rosett bara för att jag gillar sådana. Nu funderar jag bara på om kransen ska få hänga kvar fast det är en vecka kvar till första advent…
