Äldsta dotterns senaste projekt, en rutig klänning. Alla som har sytt vet att det är hemskt klurigt att mönsterpassa rutor, men E gav sig inte. Hon hittade detta snygga reatyg och ett mönster som kostade en dollar och bad mig hjälpa henne. Hon har lagt många timmar på att få allt rätt. Hon har också morrat då jag sagt åt henne att sprätta, men hon har också kommit på att sprättar man då det inte blir bra så blir slutresultatet så mycket bättre! Jag är mycket stolt över att de sömmerskeambitioner jag hade i dotterns ålder liksom verkar ha gått i arv. Jag har nämligen inte andats en suck om att jag tyckte att hon skulle prova ett lite större projekt. (Dessutom är jag rätt nöjd över att jag lyssnade då både syokonsulenten och mina föräldrar bad mig tänka en runda till när jag ville söka till en sömnadsgymnasielinje. Inte för att jag egentligen tror att Natur var något självklart val för mig, jag skulle nog ha gått Humanistisk linje, men jag tror inte jag hade trivts med att slava vid symaskinen dagen lång. Förresten, om jag hade läst språk hade jag ju inte träffat min vän Å och det hade varit en ren förlust!)

Kolla in den rätt grymma mönsterpassningen!

Söt, söt, söt.

Taylor Swift II.