13 mar

Möhippa för lillaste lillasystern.

Igår överraskade vi, efter konspirerande med svåger och andra inblandade, min yngsta lillasyster som gifter sig i april. Hon har haft ”lite mycket” på sistone och därför hade vi planerat en dag med myspyskänsla. Gott att äta, möjlighet att hänga och prata i lugn och ro, bubbelbad – fint upplägg för återhämtande även under festliga former!

Syrran satt hos juveleraren i Karlskrona (som var invigd i våra planer) för att planera vigselringen. Hon hade inte misstänkt något fuffens. Hela dagens planering fick snabbt läggas åt sidan. (Alltså, vi andra hade redan ställt in hennes planer utan att hon visste något.)

Vår syster är sladdis, sist i ledet av sju syskon. Hon har därmed under stor del av sitt liv vuxit upp som ensambarn. Ibland har hon uttryckt önskemål om att få ha upplevt den där tiden med oss andra då vi också var barn. Nu fick hon åtminstone känna in sig i åttiotalet (då hon inte fanns) rent modemässigt.

Efter ”kidnappningen” tog vi oss ner till systern som bor inne i Karlskrona. Vi var tre systrar och två svägerskor på plats. Syster i Skottland, covidsjuk syster i Nynäshamn och extrasyster i Tyskland mötte upp via tekniska under då och då under dagen. Tråkigt att alla inte kunde vara på plats, härligt att det åtminstone går att göra på det här viset nu för tiden.

Efter middag och trevliga aktiviteter var det dags för tårta. Syrrans ”amerikanska” mästerverk var ju fantastiskt! Själv hade jag bakat en glutenfri citrontårta med hallon (haha, frostingen räckte inte riktigt till sidorna då jag inte hade meddelat att en av ingredienserna var hands off här hemma – kl 21 på fredagskvällen då jag gjorde färdig tårtan var ingen affär på Sturkö öppen längre).

Det är alltid lika härligt att hänga med familjen. Spännande samtalsämnen, en sådan här dag också mycket nostalgi så klart.

Härliga tider! Att sitta mitt inne i stan under klarblå himmel och njuta av det varma vattnet, hur lyxigt var inte det?! Vi satt där tills fingrarna var skrynkliga och alla började bete sig smått berusade av vätskebrist och värme. (Svägerskan hade bunkrat upp med en mängd goda och fina alkoholfria drickor, men huvudet kan skapa snurr på egen hand.)

Efter badet var vi alla hungriga igen och det satt bra med en ”legendarisk ostbricka”. Det finns inte mycket som slår ostbricka och i vår familj tillhör en sådan helt enkelt vid extraordinära tillfällen. Kvart i tio satte jag syrran på tåget ner till Malmö igen och nu har vi en fin dag att tänka tillbaka på.

En av mina systrar är extraduktig på festdekoration och har utöver det ett fantastiskt hem; att sätta en vacker kuliss till en fest är inte nödvändigt, men höjer verkligen stämningen. Jag vill därför dela med mig av bilderna jag tog innan vi satte igång, med en bonusbild på slutet. Syskon, ingifta och barnen är ett fantastiskt team och jag är så tacksam över detta! (Ballongerna är inte uppblåsta med helium, utan sitter i taket med glue dots. Bästa tipset på länge! De glittriga texterna är gjorda av vår äldsta dotter som är grafisk designer. Jag har skurit ut dem på min Silhouette Cameo. De bruna ”party favor-påsarna” är inköpta på ICA Maxi och namnen är skrivna med embossing och pensel och embossade i guld. Ballongdekorationerna är inköpta på amazon.se och kom med olika upphängningshjälpmedel.)

09 okt

Brevlådevinst.

Alltså, tänk att gå till ICA och hämta ut ett paket man inte beställt! Idag fick jag en fantastisk ask med lyxiga chokladpraliner ända från Danmark. Så glad jag blev… Den här chokladen ska jag njuta vid något speciellt tillfälle framöver. Tack S! Och tack till min lillasyster som förstod att jag tyckte det var så jobbigt att inte få något födelsedagskort från mamma. Hon hade tagit ett vykort från mammas hög och skrivit till mig. Det kändes verkligen som ett meddelande från andra sidan.

Det känns jobbigt att vi har nära och kära i Skottland, Australien och USA, men avståndet blir inte fullt lika ohanterbart eftersom vi kan ta kontakt när som helst med hjälp av teknikens under. Jag ska ändå bli bättre på att skicka riktiga brev och vykort. Det är något med att få ta i ett brev som någon annan har hållit i och packa upp ett paket som någon man håller av har plockat ihop  med omsorg. Jag tror att inte bara jag tycker om det. Vad tror du?