29 jul

Segeltorp, absolut sista rundan.

Först och främst måste jag bara tacka för era snälla kommentarer! Jag skulle vilja svara på var och en av dem, men nu då WordPress-appen har strulat så har det inte funkat. Det är så roligt att läsa dina tankar och funderingar runt det jag skriver om, så fortsätt gärna med det. Framöver kommer väl livet att stabilisera sig lite så jag kan börja återkoppla igen.

Jag, maken och sonen kom hem tidigare i kväll. Vi har inga sängar kvar här hemma, bara några bäddmadrasser och en hel massa ”grejs” som liksom inte passat att packa någonstans. I morgon ska jag och sonen ta itu med de sakerna på förmiddagen. Eftermiddagen ägnas åt Formexförberedelser. Vissa saker måste ju vara ”normala” också då allt är en enda stor röra! Jag vet inte hur vi ska få till allt, men sakta verkar det ändå som att saker och ting ordnar upp sig. Just nu kretsar många tankar runt boendet. Vi velar lite fram och tillbaka. Jag är ledsen alla amerikaner, men era hus faller mig inte riktigt i smaken. Inte maken heller. Pråliga fasader och lite betongbunkerkänsla inomhus verkar vara det som gemene man gillar just i Utah om man ska tro på det man ser på bilderna. Jag tror att jag skulle kunna satsa på en ny karriär som mäklarfotograf. Kanske något för framtiden? Just nu står detta hus högst i kurs. K kommer ihåg hur miserabel jag kände mig i den bajsbruna lägenheten i Philly, så kanske är det bäst att jag lyssnar på honom. 🙂 Annars tycker jag det vore idé att ha en billigare boende och få en massa pengar till äventyr. Jaja, vi får väl se hur det blir.

Spjutsbygds gillestugssoffa mötte slutligen sitt öde. Efter att ha tjänat vår familj under en hiskeligt massa år åkte furusoffan och dess bruna kuddar till Bubbetorps återvinningsstation för att eldas upp.

En av kuddarna bara vägrade att ge sig! Hen klamrade sig fast i hörnet då containern tömdes, och har ingen gjort något åt det sitter hen fortfarande kvar där och hoppas kunna rymma…

Sturköblommor som far och mamma har tagit hand om under vår och försommar. Nu har naturen sin gång och vi får alla njuta av dessa fantastiska skapelser.

En av syrrorna är blomstergeneral. Hon bjuder på vackra stilleben runt ägorna, både inne och ute. Vem blir inte glad av en sådan här bukett?

Lillasyster och hennes son på båttur i den härliga båt som två av våra syskon och deras familjer investerat i. Vi har alla fått njuta av turer runt Bredavik och vissa har till och med åkt ända in till Staun (Karlskrona, alltså).

Vad gör denna solnedgång mer speciell än någon annan? Ingenting alls, mer än att jag älskar det här stället mest på jorden. Vi har verkligen våra föräldrar att tacka för att de köpte gården till oss trots att det nog klämde åt plånboken ordentligt…

Sonen brukar tycka att det är lite träligt att han är äldsta kusinen på båda sidor av familjen. Han har en massa småkusiner som tycker att han är coolast och bäst i hela världen och i år har han nog för första gången insett att det kan vara nog så trevligt som att ha någon jämnårig att hänga med. Här ett kvällsdopp med brorsonen D. (Min brors barn badar för övrigt många gånger varje dag. Snacka om vattendjur!)

Varje sommar brukar systrarna och mamma hitta på något tillsammans, så också i år. Vi tillbringade många timmar tillsammans hemma hos M i Karlskrona och det var ruskigt trevligt. Nästa gång får extrasyrran och svägerskorna också vara med tycker jag. (Visst har jag världens finaste systrar? Jag älskar dem så det gör ont. Tyvärr är jag kanske alltför ärlig ibland, men det kanske ändå är en storasysters plikt och privilegium?)

26 jul

Solen skiner!

Ja, oj, vad solen skiner. Det är alldeles underbart… Wp-appen funkar inte så tyvärr får du inte se några bilder, men jag hoppas att du också har det ganska bra. Två av syskonen och deras familjer har köpt en båt som jag fick åka ut med härom dagen. Jag ska också ha en båt när jag blir stor. Eller också förlitar jag mig bara på syskonens snällhet och lånar deras. Hur som helst kan jag rekommendera en tur ”pa sjönen” i sol. En sådan kan ge så mycket energi att det räcker flera dagar framåt!

02 jul

Tillbakablick.

Bloggen har blivit risigt skött den senaste tiden. Jag kommer snart att bli bättre på att använda mig av telefonen som blogginstrument, men än så länge är det väldigt mycket lättare att sitta vid datorn. Idag kom jag hem för att packa en runda. Hur mycket hinner man på fyra dagar om man ska jobba också? Tja, det visar sig väl. Det hjälper inte att maken har dubbla jobb, som så många gånger förut, och därför inte riktigt kan vara med i matchen. Jag tackar mig själv för väl utförd visningsstädning som gör den här delen av flyttandet mycket lättare! Nu ska jag försöka klämma ihop allt så gott det går, för några flyttkartonger får allt följa med oss till landet i väster. Just nu har jag fyra högar:

Ge bort
Släng
Ta med
Spara

Vet du att vi har något här hemma som du är sugen på är det bara att säga till! Mamma har bokat tv-bänken, ett par krukor, dvd-spelaren och vattenkokaren. Köksmaskinerna tar vi till sommarstället. Någon som är sugen på ett rangligt soffbord i björk som inte längre går att skruva ihop? Det verkar annars obönhörligen få hamna i slängeshögen.

Så ja. En liten återblick i bilder på vad jag varit med om de senaste veckorna kommer här.

Årets midsommarstång kom faktiskt inte längre än så här. Sedan började det regna. Mycket. Tur att vi kunde klämma ihop oss och mysa inomhus samtidigt som vi körde Fyra Man i Soffan…

Karlskrona är en ruskigt vacker sommarstad, särskilt då vädrets makter behagar visa stan från sin bäst sida.

Kommunen hade visst inte råd att dra igång fontänen tidigare i år. Tur att man har en mamma som är engagerad i lokalpolitiken (till svärsonens missnöje) så man kan få lite saftigt skvaller då och då.

Och vilka är det som står för allt fika då T inte har hunnit komma till Sturkö än? Tja, än så länge är det M och J som varit duktigast på att få alla sötsugna på gott humör.

Brorsans pioner, alldeles underbara.

Vatten är fascinerande, inte sant? Jag är i själ och hjärta humanist även om jag på något sätt halkade in på naturvetarbanan och blev ma/no-lärare. Under årens lopp är det vissa saker jag fastnat mer för än annat. Ekvationer och ytspänning är spännande och roliga. Håller du med?

Pionerna igen…

Smultron. Mums. Man kan inte ens äta bär som växer vilt i USA då det finns några parasiter som sprids så. Jag har ätit så mycket färska jordgubbar i år så behovet ska vara tillfredsställt för ett tag framåt.

Bara fint. Undrar vad far säger om att du har redskapen utomhus, P?

Vem vill ha trist gräsmatta då man kan ha det så här?

Det är något med staplad ved, inte sant?

Tja. När en gammal spis är så här vacker kan den faktiskt få ligga kvar i trädgården.

Du som vet hur hästar ska se ut – är inte den här lite väl mager? Ska man verkligen se revbenen? Eller har mediabilderna påverkat hästarnas utseendeideal också? Jag är lite förvånad över alla hästar som finns på Sturkö. Jag ser aldrig någon rida förbi, men jag antar att de rider uppe på ön och inte nere i Bredavik där vi bor.

27 jun

Solnedgång på solnedgång…

… och jag tröttnar aldrig. Sedan 30 år tillbaka har jag tillbringat delar av varje sommar på ”min” ö, Sturkö. Här är ingen solnedgång den andra lik. Jag tröttnar aldrig på detta naturens underverk. Kvällens sista, flämtande solstrålar slåss för att lämna avtryck i det förgängliga, färger dansar och lägger sig och mitt i detta skådespel spelar havet ballader, barbershopkvartetter, vackra stämsånger och dundrande orgelkonserter. I kväll blev det Simon & Garfunkles ”The Sounds of Silence”. I går kväll var det snarare Scorpions ”Rock You Like a Hurricane” som dånade fram. Kanske var det den låten som fällde vår asp över grannens tomt?
Ps: Jag har inte möjlighet att lägga upp några bilder just nu. Sorry! Jag vet att det blir trist. På måndag kommer jag igen!

06 aug

Alldeles ensam i spåret…

… med solen i ansiktet, September i lurarna och spring i benen kände jag mig så välsignad! Jag kan ha fällt en tacksamhetstår eller två över att ha ett par ben som fungerar som de ska och att kunna välja att bara ge mig ut i ett naturskönt spår när det passar mig. Jag önskar er samma känsla av glädje som jag kände just där, just då. Att medvetet leta efter och känna igen lycka och tacksamhet då de kommer i ens väg ger livet en kick. Tro mig. Jag vet.

04 aug

Jag är så bortskämd.

Sommarstället vi har tillsammans med min familj är underbart. Huset skulle inte få vara med i Sköna Hem, men där får vi frid, lugn och ny energi. Stranden är inte extravagant och havsbotten är stenig, men vi får i alla fall vara i fred. Idag åkte jag, maken och de två barnen som är hemma till Vårberg. Vi hittade en liten strand med underbar utsikt över Mälaren, men vi blev inte kvar länge. Det var smutsigt i vattnet och skräpigt på stranden. Än värre blev det av alla rökare som förpestade luften. Hu. Jag sitter hellre på min altan i lugn och ro och doppar fötterna i en plastbalja än att vara på ett ställe som det. Som sagt. Jag är nog rätt bortskämd.