02 dec

Förtappade kvinnor på Kalmar slott.

Hahahahaha! Tittar du dig själv i speglar mycket? Jag gör det väldigt sällan, medvetet bara då jag sminkar mig eller fönar håret. Inget av dessa händer särskilt ofta nu för tiden. Det är ändå rätt befriande att bli äldre och känna sig mer trygg i sig själv. Nyss gick jag dock förbi spegeln som mest hänger som dekoration i allrummet uppe. Jag undrade varför ögonen kändes så konstiga och insåg vid inspektion att jag inte hade tvättat bort sminket igår och att jag därmed hade åstadkommit en look värdig rollen som ”förtappad kvinna” i Hollywood. Inte konstigt att det kliade.

Anledningen till att jag helt glömde sminket var att jag stöp i säng sent igår kväll efter att intensivt ha fått upp stjärnor i fönster, bytt ut lampor i ljusstakar och rensat bort höstdekorationerna i allt från ljusgren till soffa och ställt adventsljusstaken på matbordet. Maken är bortrest i helgen och har sina specialiteter att ta hand om då han kommer hem, men jag fick till det viktigaste så huset kan möta första advent juleljusat på söndag.

Som du ser på bilden kom vi iväg till Kalmar slott. Av fem som skulle ha åkt blev vi två kvar, men det kändes som gamla tider och det är väldigt mysigt att vara på tu man hand med någon som man kan ha spännande diskussioner med. En gammal förälder hade trillat och brutit benet så till den grad att det måste opereras. Alla turer runt detta kräver sin kvinna kom vi fram till. Och var är den jämlika vården undrade vännen som bott hela sitt vuxna liv i USA och blir lika irriterad på det svenska vårdsystemet varje gång hon kommer hem på besök…

Vid det fantastiskt vackra Kalmar slott rådde knappast jämlikhet heller då det begav sig, men numera kan vem som helst äntra dess scen mot betalning av en hundring eller en Swish med samma summa. Julmarknaden där brukar bjuda på riktigt fina varor. Allt från vackert hantverk till mat av god kvalitet går att inhandla för den som har tjocka plånböcker. Annars går det bra att bara insupa atmosfären och stoppa i sig provsmak av allehanda slag.

Snacka om slow motion. Detta spel har stått likadant i flera år, allt sedan pjäserna limmades fast för att man till slut inte orkade ersätta de 2-3 pjäser som försvann varje år. Annat var inte lika statiskt, men ändå lite samma som alltid. Slottets personal och Calmar renässansgille såg till att befolka slottet klädda i dräkter som gjorde att vi kände historiens vingslag. Fint tycker jag!

Jag fick lust och inspiration att julpyssla lite mer avancerade grejer, men ångrar ändå att jag inte köpte med mig ett par av de söta minitomtarna. Jag skulle inte kunna göra sådana utan att först fixa en massa material. Jaja, här får du se dem. Söta, eller hur? Finns de till försäljning nästa julmarknad ska jag slå till!

Jag inser att slottet överlag måste ha varit mycket mörkare då det begav sig. Jag tycker dock att det är mycket vackert med alla ljusslingor och marschaller under de mörkare vintermånaderna.

Vi tackade för oss och åkte hem med julost, marmelad, multiljushållare och annat bra-att-ha, påfyllda med lite mer julkänsla än då vi kom. Fint fixat i vanlig ordning! Tänk att vi har ett så pampigt slott som fortfarande står kvar i något slags ursprunglig form i vår relativa närhet. Kul tycker jag!

01 dec

Välkommen december!

I år har Trettio tacksamma dagar känts lite extra behövda, lite extra läkande, lite extra givande. Jag har haft så fina stunder om morgnarna då jag har suttit med dessa meditationer och funderingar och känner mig verkligen laddad för att ta emot advent. Det blir förhoppningsvis också lite mer ordning och reda här i bloggen då mer tid frigörs till detta skrivande.

Idag har jag julmarknad på Kalmar slott inplanerad, men livet har kommit emellan för min fina vän som är på hembesök från USA. Vi får se om allt löser sig till det bästa så det går att få till. Efter en kort jobbdag ska jag iallafall ut i stenladan och hämta adventspysslet. I år kommer inte barnen hem förrän lagom till jul och maken är bortrest över helgen. Det gör att jag kan hedra våra gamla traditioner att inte tända adventsljusen förrän kvällen innan första advent. Här på ön har många redan hängt upp stjärnor och satt upp adventsljusstakar sedan flera veckor tillbaka. Fint att mysa till det, men jag drar ut på detta hela julperioden istället. Många som ”tjuvstartar” brukar sedan plocka ihop julen innan de ens kommit till annandagen. Mer och mer introduceras något slags modernt firande där Tomten är den stora magikern och traditioner presenteras som kvarnstenar runt halsen. Jesus städas bort, men lite midvinterblot och mys får gärna vara kvar. Novent tar bort betydelsen av advent som alltså har firats sedan 400-talet, även om man gick från sex till fyra söndagar på tusentalet. Jag må anses vara bakåtsträvande, rigid eller traditionalist (sagt med förakt), men jag gillar inte den förändring som vi är mitt uppe i. Den medför ett vemod som jag inte vill behöva förhålla mig till. Jaja, nu skulle detta inte bli något slags självömkande stund. Jag vaknade glad och utsövd med köksspisens värme fortfarande lite närvarande. När sedan soluppgången såg ut såhär gav det extra skjuts till välmåendet! Snön är verkligen en extrabonus som jag inte tar för given, men som både är värdefull för naturen och vacker. Kul att vi har snö i hela landet! Lillastesyster firar sin trettioförsta årsdag på jorden med att flytta till ett mysigt hus som jag redan vet kommer att bli en trygg och hemtrevlig samlingspunkt på denna stökiga jord. Själv ska jag fira henne genom att äta någon god mögelost, eller kanske varm Brie med honung och valnötter? Ja, så får det bli!