04 mar

Hur ”snäll” ska man vara?

Jag är tillbaka efter en och en halv dag i Park City tillsammans med några toppentjejer/toppenkvinnor/toppenvänner. Vi har pratat, ätit gott, gått på bio, skrattat och gråtit tillsammans. Vi var också på Neon Nails och blev lite ompysslade. Jag fick min första proffsmanikyr. Jag brukar fixa naglarna själv och tror att sist mina naglar var så här fula var jag kanske tolv år gammal. $30 i sjön. Eller, vi hade ju trevligt samtidigt som kvinnorna som skötte salongen gjorde vad de kunde för att ta hand om oss. En av tjejerna brände sig av vaxet som skulle göra hennes fötter mjuka, en annan fick nagelbanden uppskurna, en tredje försökte göra sig förstådd för att säga att det var en stor bubbla i färgen på ena nageln (det slutade med att hon inte fick någon färg på sina tånaglar). Själv kunde jag konstatera att vi antagligen hamnade på Utahs sämsta nagelsalong. Jag är nämligen övertygad om att jag hade kunnat göra det här bättre. Dessutom bad jag om en fin färg som var lite genomskinligt vit med glitter över allt och fick något som liknade Tipp-Ex istället. Nåja. Bättre lycka nästa gång. Jag tänker söka upp en salong i närheten och be dem göra om det här sunkjobbet. Jag fick nämligen gelelack som sitter i tre veckor innan man behöver ta bort färgen hos proffs. Hahaha! Man behöver inte ge dricks om man får urusel service. Låt mig säga att nageltjejen inte fick något extra medan servitrisen på lunchstället fick en hel del. Det lönar sig att vara smidig då man jobbar i servicesektorn.

Har du fått riktigt usel service någon gång? Vad gjorde du då? Hur snäll ska man vara? Ska jag låta bli att bekymra mig mer om detta, eller ska jag lägga upp den här bilden på Yelp?

Jag måste berätta om något vi gjorde som verkligen var roligt! Vi var sex stycken som bytte favoritgrejer med varandra. Alla hade fått i uppgift att fixa gåvor till de andra, men inte vilka gåvor som helst. Det skulle vara något som vi verkligen gillade och som vi ville tipsa om. Jag gav de andra var sitt affirmationskort med Pippi Långstrump på framsidan och en pumptvål från Bath & Body Works (fresh picked apples). Av de andra fick jag ett nagellack från Sally Hansen, två olika läppvallor, proteintillskott, praliner från See’s, rumsdoft i lavendel, en roll on-doft och ett supersmidigt multiinstrument som bl a klarar att öppna sådana där formpressade plastförpackningar som man brukar paja saxen på. Det var riktigt spännande att se alla fint inslagna paket! Det viktiga här var att inte lägga ner en massa pengar på presenterna, utan att försöka hitta något som man verkligen ville tipsa de andra om.

Nu har jag haft så mycket roligt de senaste veckorna! Jag hoppas att min nyvunna energi håller sig kvar länge, länge. Jag älskar att känna mig glad och full av hopp. Kram på dig!

PS: Har du hört Biffy Clyro? Deras texter är smågalna, men jag gillar den underbara skotskan, de vackra tongångarna och tja, att det här är musik som får mig att försvinna från verkligheten en stund. Här har du Opposite.

02 mar

All I want is everything.

Idag sken solen så där underbart som den bara kan göra då den håller på att vinna årstidskampen. Jag satt en stund ute på vår trappa och njöt av att känna värmen, drömma lite och bara vara. Livet blir inte mycket bättre än så.

För dig som är intresserad av hemskolningen kommer här en bild på slutprovslokalen. De båda äldsta är alltså inte egentligen hemskolade då de är inskrivna på Provo eSchool. De läser sina kurser genom BYU Independent Study och Provo High School. BYU-proven gör de under tiden som de läser kurserna, men slutprovet i varje kurs kan de inte ta online. De går i stället till det här provcentret där de får sitt prov och får sitta i en lugn och tyst (övervakad) miljö. Funkar bra!

När jag såg att Åhléns sålde det här Ylva Skarp-fatet i höstas bad jag genast min syster köpa det åt mig och lägga undan det. När jag nu var hemma en sväng tyckte hon att jag kunde ta med mig det. Hm. Jag hann inte fixa några specialpackprodukter, så jag gjorde vad jag kunde för att skydda fatet i den stora resväskan. Låt mig bara säga att jag tror att om någon kontrollant hade öppnat den väskan hade han eller hon säkert fått väldigt roligt. Hur som helst fick jag hem mitt fina fat i ett stycke och det får nu stå och inspirera mig och alla andra på matbordet. Vi har saknat ett fat till större matsallader och det här borde väl funka? Jag brukar nöja mig med lite, men jag inser att jag kanske inte är så måttfull som jag önskar att jag var… Hur är det med dig? Är du måttfull, eller vill du också ha allt?

Nu ska jag sova i några timmar innan det är dags för mig att åka till Park City tills i morgon bitti. Jag ska träffa sju kvinnor som var otroligt viktiga för mig under åren i Philadelphia. Vi var alla flickvänner och fruar till studenter på Wharton och ingen av oss hade våra familjer i närheten. Det blev därför naturligt för oss att ty oss till varandra. De andra damerna är alla amerikaner och de brukar träffas en gång om året under en långhelg. Själv har jag dessvärre aldrig kunnat vara med eftersom jag bott lite för långt borta, men nu är det alltså dags! Manikyr, mat, promenader och prat står på schemat. Jag tror jag kan stå ut med det.. 😉

Ha en fin helg! Det tänker jag ha.

01 mar

På riktigt?

Kanske lite för mycket med två likartade inlägg på samma vecka, men jag kan inte låta bli. Fick upp ögonen för detta via Facebook. Jag kände mig manad att söka på nätet för att se om detta var ett påhittat eller äkta event, men dessvärre ser det ut som att det verkligen gick av stapeln för några dagar sedan. Jag konstaterar återigen att det antingen är jag eller någon annan som är störd…

Date: Tue, 12 Feb 2013 21:11:10 +0100
Subject: [Genus] Queera perspektiv på Fittan – Queerseminariet i Uppsala
Queera perspektiv på fittan – Queerseminariet i Uppsala

Vårterminens första seminarium tar sin utgångspunkt i feministisk så
kallad fittaktivism, vars strävan generellt sätt syftar till att
uppvärdera det kvinnliga könsorganet i synnerhet och den kvinnliga
kroppen i allmänhet. Detta sätt att förstå fittbärande kroppar innebär
dock en syn på fittan som förknippad med föreställningar om
ursprunglig femininitet. Hur kan en transfeministisk och queer
fittaktivism bedrivas är temat för detta samtal. Måste talet om fittan
till exempel alltid hänga ihop med talet om kvinnor? Efter seminariet
går vi tillsammans vidare till centrum för genusvetenskaps lunchrum
för postseminarium och fittpyssel. Några av personerna bakom bloggen
FittForFight finns där för att inspirera till kreativt pyssel.

Medverkande:
Renita Sörensdotter – fittaktivist, fil Dr i socialantropologi samt forskare
och lärare i genusvetenskap vid Stockholms universitets
Jonah Nylund – transaktivist
Lisa Ericsson – en av skribenterna bakom bloggen FittForFight
Malinda Flodman – Sexualupplysare och medförfattare till ”Stora sexboken för tjejer som har sex med tjejer” (2007)

Tid: 25/2, 17.00-19.00
Plats: rum 1-1062, Hus 1, engelska parken, humanistiskt centrum,
Uppsala universitet

Varmt välkomna!
Önskar Queerseminariet vid Uppsala universitet

Ps: Jag hittade gruppen ”Queerseminariet vid Uppsala Universitet” på Facebook. Där fick man ovanstående information. Någon ställde i gruppen följande fråga:
Hallå, har ni tips på ”skönlitterära böcker för 10-12 åringar som är normkritiska vad gäller könsroller och identitet och som är mångfassiterade och kritiska till maktstrukturer”? 🙂
Jag skulle gärna vilja upplysas om vad ”mångfassiterade” betyder. Det kanske är ett genusord som gått mig förbi? Dessutom tror jag att frågeställaren egentligen ville fråga något annat än det hon gjorde. Det var väl det där med mitt ordmärkande som ställer till det. Och syftningsfel, vad gör väl det? Jag menar, vilken tioåring är inte normkritisk vad gäller könsroller och identitet och dessutom  fångfassiterad och kritisk till maktstrukturer?

Synonymer till queer är strange, funny, curious, odd, weird. Jag gissar de gör vad de kan för att vara på topp i det där Queerseminariet!

01 mar

Blockflöjt och gitarr.

Jag önskar att jag kunde säga att jag inte ångrar något i mitt liv. Non, je ne regrette rien. Men det gör jag. Jag ångrar faktiskt ett och annat. Nu låter jag inte mina felaktiga beslut störa mitt liv allt för mycket. Min mamma var duktig på att påminna mig om att jag borde ägna mer tid åt mina instrument, men vad hjälpte det? Då och då funderar jag på vad som hade hänt om jag hade fortsatt spela mer blockflöjt. Vackraste moderna blockflöjtsinsatsen märks nog i Stairway to Heaven. Har du aldrig lagt märke till blockflöjterna i introt är det sannerligen dags att du lyssnar lite mer noggrant. Annars har jag alltid gillat altblockflöjtens lite fylligare ton. Här har du Telemanns Suite in A Minor. Tja. Det tål att sägas då och då. Det är tur att jag inte har större hörselproblem än lätt skolorsakad tinnitus.

Jo förresten! En sak till. Jag hade alldeles glömt bort Watermelon in Easter Hay. Det här stycket är Växjö för mig. Jag hade alldeles glömt bort det tills idag då jag hörde det på radion.