29 Nov

Pie and Jam.

Varje fredagskväll dagen efter Thanksgiving har våra grannar ”Pie and Jam” hemma hos sig. Alla tar med sig en paj av lämpligt slag, några fällstolar om man har sådana och ett instrument eller två. (”Jam” syftar alltså inte på sylt utan på att man ska jamma tillsammans.) Vår familj var lite dåligt förberedda då det gällde önskelåtar (nästa gång, om vi blir bjudna då också, ska jag kopiera upp texter och ackordanalyser till de som vill ha), men det hade andra tagit hand om. Vi spelade och sjöng av hjärtats lust. Underbart! Alla var med utefter sina förutsättningar och vi hade allt från barn-utan-någon-musikalisk-erfarenhet till proffsmusiker i orkestern. Instrumentsammansättningen var också kul. Oljefat, ukulele, fiol, gitarr, blockflöjt, saxofon, piano, maracas, claves, tvättbräda, trummor av olika slag, trumpet, rösten… Det fanns något för alla! Jag kan varmt rekommendera detta upplägg. Glöm förresten inte pajerna när du spelat klart.

28_1

28_2

28_3

03 Nov

Sista chansen på Alpine Loop denna säsong.

Helg igen. Halloween är över, men det går alltid att hitta något att fira. Idag firade vi granntjejens 14-årsdag med en överraskningsbrunch tillsammans med ett gäng fnitterlisor. Tonåringar är kul på många vis. Vid matbordet pratade vi om drömmar och ambitioner. Två av tjejerna har pappor som är advokater. De var fullständigt överens om att advokat är jordens tråkigaste yrke och att det förmodligen är bra mycket roligare att jobba som lärare för småbarn. En tjej ville bli kosmetolog eller frisör, en ville bli mamma, en hade absolut ingen aning (men tänker gå en utbildning med en massa litteratur att läsa) och ytterligare en ville bli arkitekt. Hela min barndom ville jag bli lärare, när jag var 15 ville jag bli sömmerska/designer, när jag var 16 och 17 ville jag bli arbetsterapeut och när jag hade praktiserat som AT bestämde jag mig för att jag visst ville bli lärare ändå. Jag har aldrig ångrat mitt val. Hur är det med dig? Har du bara hamnat i ditt yrke på ett bananskal eller valde du med eftertanke?

Maken var duktig på att fixa utflykt också denna strålande lördag och vi begav oss upp mot Sundance och Alpine Loop. Loopen stängs på måndag, så vi hade tur som kunde komma upp en bit i alla fall. Vi kunde inte åka hela vägen eftersom det var för isigt på skuggsidan. Tänk att en 20 minuter lång biltur kan ta en från t-shirtväder till vinter! Nu är det bara att ta snön när den kommer. Det kommer att gå bra. Jag ska inte bryta benet igen…

2_1

2_4

2_5

2_6

2_7

2_8

2_11

2_12

2_14

25 Mar

Family.

I går firade vi födelsedag med våra vänner som räknas som vår familj. Idag kom våra släktingar som också är våra vänner. Klurigt, va? Mammas fina kusin C och hennes man G bor en halvtimme bort. I kväll kom de med en ofantligt god Berry Berry-paj från Lion House och ett gott humör. Vi skvallrade lite om släkten och fick höra om Cs planer inför hennes Sverigeresa senare i vår. Ja, och så åt vi svärmors currykyckling, nybakade frallor och lite annat smått och gott.

Det fortsätter att kännas alldeles rätt att bo här just nu. Vi har så fina människor i vår närhet och eftersom vi kan resa hem-hem i sommar känns det inte som att vi har hamnat vid världens ände precis.

Förresten kör maken FreedomFest i maj igen. Jag rekommenderar denna dag i frihetens tecken. Föreläsarna är ruskigt spännande och intressanta och hade det funkat hade jag varit där och lyssnat jag också, även om jag kanske inte är den som står längst fram på frihetsbarrikaderna. Förra årets pensionsföreläsning av Hans Palmstiärna var en ögonöppnare för mig och Jonas Himmelstrand har stor erfarenhet av hemskolning. Han har till och med fått gå i exil och bor numera på Åland för att kunna fortsätta hemskola. Så kan det gå! Något som 1,5 miljoner barn och ungdomar här i USA klarar får bara två familjer (ortodoxa judar) i Sverige testa. Grattis! Samtidigt som jag tipsade om Slöseriombudmannens film hade K fått in sagde man i programmet. Spännande, som sagt. För att inte tala om Tanja Bergkvist. Den kvinnan vet vad hon talar om och hon är tydligen oerhört rolig att lyssna till. Som sagt. Är du i Stockholmstrakten den 11 maj tycker jag att du ska satsa några hundra på en givande heldag.

30 Dec

Ett och annat fotografi.

Här är de stiliga herrarna som var här på besök i går! Mammas lillebror och hans yngste son. Jag är så glad över att ha familj ganska nära oss här i Vilda Västern!

Morbrors godispresent till oss. Alltså, nog för att han har rätt i att vi kommer från Släkten Godisråttan, men det här var till och med mer än vi mäktade mer! En godisskål brukar ju gå på en dag, men nu har vi så det räcker ett tag till. 🙂 Tack, K!!

Som du ser på maken är det slitsamt att ha en fru med brutet ben… Han har kunnat ta igen sig lite idag som tur är.

För övrigt vill jag bara tala om att vi har en dotter som visar framfötterna då det gäller fotografi. Jag surar över att jag inte gav henne systemkameran jag vann i en tävling för något år sedan. Jag sålde den till en bekant för ett pris som var alldeles för lågt och då kunde ju hon lika väl ha fått den! Jaja, vi delar nu min kamera och jag tror att hon kanske lär sig vad hon vill ha i en kamera på detta sätt. Titta vilket stämningsfullt foto hon tog på ljusen i går. Jag gillar det verkligen. (Brukar du använda adventsljusstaken som en ”vanlig” ljusstake också ett tag efter jul? Jag tycker det blir fint, speciellt med de i metall som vi har.)

Ja, men det var väl allt för idag. Jag har fullt upp med att hålla koll med kryckorna nu, så det blir kanske dåligt med foton ett tag framöver. Vi får se. Kanske sätter jag mig och tar massor av detaljbilder på olika saker från soffan i ett par veckor? Man vet aldrig.

03 Dec

Julfest – nu går vi ”all in”!!!

För mig som har haft så svårt att komma i julstämning var det skönt att gå på julfest som var så amerikansk och överdådig och fantastisk på många sätt och vis. Bandet var helt fantastiskt! Ett gäng lite ålderstigna män och en kvinna som spelade och sjöng gamla godingar. Respekt. Jag ville inte att de skulle sluta, men blev övertalad att gå ifrån spelningen för att inte missa chokladrummet. Två kvinnor har i fyra veckor förberett chokladpraliner till just denna julfest. Alla vuxna fick varsin tallrik att fylla med praliner tills man skämdes. Vissa skämdes inte alls och gick därifrån med ett berg choklad, men jag fixade inte det. Tio fantastiska godbitar, det fick räcka för mig. Barnen blev underhållna av en ballongkonstnär och dockteater som spelade skruvade versioner på gamla klassiker. Vem har träffat på en elak Rödluvan förut. Jag var förresten utklädd till Rödluvan i vampyrversion en Halloween för en massa år sedan kom jag just på… Hu, så läskigt snygg jag var med blod i mungipan och en riktigt hårtäckt varg vid min sida. Hahahaha!

Jag är ingen chokladmänniska, men dessa praliner var faktiskt lite speciella. Jag höll mig till den mörka chokladen då jag har svårt för det riktigt söta nu för tiden. Mint och mörk choklad. Mums. Eller något som kallades peanut brittle. Oj, vad gott! Fast det ska i sanning sägas att just den där jordnötspralinen var täckt av ljus choklad och sötare än vad jag brukar gilla. Tydligen är det tradition för dessa två kvinnor att förbereda julfestens chokladrum och då jag talade med den ena av dem berättade hon att det blivit till en sport att hitta nya smaker och att förfina de som redan provats på.

Jag har lovat mig själv att vara snällare och inte märka ord, så då låter jag bli det. Visst var dörren rätt fint inslagen ändå?

Bandet i sin tjusiga julkostym.

Idag har sonen och maken satt in julgranen i audiensrummet. Jag har väl aldrig sett en sådan gran inomhus förut. När vi fått i en ljusslinga och våra stackars IKEA-bollar ska jag visa dig hur det blev. Det är inte den vackraste gran vi har haft någon gång, men den är definitivt den mest imponerande! Bäst tycker jag om kottarna som hänger kvar uppe i toppen. Dags att adressera julkort. So long.

24 Nov

Ska man inte vara tacksam?

Jag har alltid gillat bebisar. När mina småsyskon var just små fick jag ofta frågan om jag inte tyckte det var jobbigt med alla dessa barn och bebisar. Det tyckte jag inte. Jag gillade att ta hand om bebbarna. När jag var tonåring började jag sitta barnvakt och det fortsatte jag med tills mina egna knattar kom. Nuförtiden får jag passa på att snusa bebis medan chansen ges. I går firade vi Thanksgiving med kusinen, hennes make, tvillingarna K och D samt makens pappa och hans fru. Det var hur trevligt som helst. Jag saknade ingenting, utan var snarare fyrkantig på alla håll efter allt gott som bjöds. Bäst av allt var småknoddarna. De var väldigt behagliga, glada och nöjda.

Här kommer först lilla K, Syster Yster.

Brorsan D är ”pappa upp i da’n” och blir han lika snäll och trevlig som sin far så ska det nog reda sig med honom också.

19 Sep

Har ni fest elle?

”Jag har aldrig var’t på snusen
aldrig rökat en cigarr, halleluja.
Mina dygder äro tusen,
inga syndiga laster jag har.”

Det där är nästan alldeles sant för mig. (I alla fall de två första raderna…) Under lärarhögskoletiden var jag sällan med i studentbegivenheterna eftersom så mycket snurrade runt att vara alkosocial och jag inte drack. Det gör jag fortfarande inte. Jag har av olika orsaker valt att inte dricka alkohol och är fortfarande nöjd och glad över det beslutet.

Mänskligheten måste ha ett glapp i hjärnan någonstans. Hur kan man annars förklara valet att stänga av allt vett och sans, frivilligt? Jag förklarade för en brorson hur fester med fulla kompisar i tonåren (och en bra tid framöver kan tilläggas) brukade avlöpa. För de flesta går det här över så småningom, men jag tror de flesta känner igen sig:

Först är de flesta lite blyga och det kan kännas lite spänt. Lite dricka på det så börjar det släppa. Stämningen blir god och ljudvolymen ökar. Det känns roligt och trevligt och alkoholen öppnar vägar för de som i vanliga fall inte riktigt ”vågar vara sig själva”. Ja, ni vet. Det är trevligt att vara med och även om man själv inte dricker känner man hur glädjen lite stiger en åt skallen. Här önskar jag att det alltid stannade. Då skulle jag kanske dricka själv? I takt med att glasen fylls på (eller flaskorna sänks, en efter en) ändras stämningen. En del blir ”buhubuhu, han vill inte ha mig, hon är bara dum”. Andra blir ”hihihihihihihih, hahahahahaha, moahahaha”. Sedan blir det de pinsamma, de som verkligen inte kan hantera alkoholen och vill mucka gräl. (Dessa ser de flesta ner på. ALLA vet väl att man ska dricka lagom?) Slutligen finns ”snaaarrrrrrkkkkk”, de som somnar i soffan, i sängen eller i famnen på någon. Naturligtvis är det här en parodi på drickande, sådär går det ju inte till bland vuxna, vettiga människor. Eller hur?

Jag förstår de personer som dricker vin och annat för att det är gott och ett spännande intresse. (Jag gillar vissa nykteristvarianter som hittas på Systemet, maken tycker allt sådant smakar spya. Hm. Varför då?) Det senaste året har jag då och då önskat mig en riktig fulfylla bara för att få försvinna från verkligheten ett tag. Då jag bara har upplevt sådana från utsidan kan jag också säga att de verkar måttligt intressanta då de också bjuder på otäcka biverkningar – minnesluckor, humörsvängningar, ett förlorat omdöme, utsatthet för våld och överfall, sprängande huvudvärk, illamående, den torra munnen och detta suuug efter något kolhydratrikt. Jag har använt den snällare metoden ”lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet”. Den funkar utmärkt! Jag har flera gånger lagt mig med känslan att allt har varit hopplöst för att vakna till en ny dag, full av nytt hopp, nya möjligheter och ny historia som ska skrivas.

Idag känns livet fint. Jag har så mycket att vara tacksam över. Våra barn har mycket spännande framför sig och jag hoppas att jag får vara med länge, länge på den väg de vandrar i livet. Så länge de lyssnar på mina goda råd är jag glad och tacksam. Föräldrar vet rätt mycket. Vissa föräldrar ska man kanske ta med en nypa salt (ett svin är ett svin är ett svin). Jag vill inte vara en sådan förälder. Jag vill vara någon som mina barn kan se upp till, någon som kan erkänna att jag inte kan allt och inte kan bestämma vad de ska göra, utan någon som de ska kunna komma till när som helst för att få stöd och goda råd. Till mina godbitar vill jag säga – drick inte. Gå med i IOGT istället. De värvar just medlemmar! Eller läs Hillevi Wahls utmärkta texter, en av dem här. Puss!

23 Jun

Midsommar på Sturkö och i Fridlevstad.

De senaste dagarna har varit fulla av nostalgi, sann svensk sommar (alltså dassväder blandat med underbart solsken), familjetid och avkoppling från sådant som jag måste tänka på alla andra dagar. Snart kommer syrran från Skottland med sin familj. De har inte varit ”hemma” på två år och jag längtar tills jag får träffa alla i familjen – helst lille M som jag aldrig träffat IRL!
För en stund sedan tog jag en promenad längs stranden och njöt av utsikten över ”staun”, alltså Karlskrona. Jag tror att du kanske hade tyckt precis lika mycket om det som jag…
Dagens musikstycke får nog bli ledmotivet ur Jurassic Park. Att vara med i midsommarfotbollsutmaningen mellan Anderssons och Håkanssons är ruskigt roligt. Matchen slutade i år 3-3 och jag kan lugnt säga att jag sprang mycket, men var sämre på att träffa bolluslingen. Trots mitt fruktansvärt dåliga bollsinne kände jag mig emellanåt som en t-rex. Nästa år går det kanske bättre?!

27 Okt

Tipstorsdag vecka 43.

Dagens tips är rätt enkelt. Se till att bjuda hem folk. Allt måste inte vara perfekt! Det berikar livet att träffa vänner, bekanta och rätt okända. Mat måste ändå lagas och så mycket mer jobb är det inte att göra dubbel sats. Och som maken säger. Det är väl ändå bättre att dammsuga då gästerna drällt färdigt och har gått hem?

Bilderna är från en fest som nu inte var speciellt spontan. Den var planerad in i minsta detalj av äldsta dottern. Martha Stewart, har du någon arvtagerska? Annars kan jag tala om att du har en kandidat här.

Födelsedagsfirande med oktobertema. Vilket? (Inte svårt att gissa, va?)

Värdinnan i färd med att instruera den vilda flocken. Hon är en given pedagog.

Efter att ha googlat runt hittade E några ätbara attribut till festen. Kyrkogårdstårta var mitt eget namn, men inspirationen till den fick jag från flera liknande tårtor på diverse amerikanska matlagnings- och pysselsidor.

Jag vet inte vad som hände med marängsmeten, men det gick inte att få till toppiga maränger den här dagen trots att jag varit så noga med att bara få med äggvitan. Nåja. Allt kan inte alltid lyckas.