07 jun

Årets Österlenrunda.

Jag älskar Österlen, precis som många andra. Sedan vi flyttade tillbaka till Sverige har jag försökt få in minst en tur dit varje år. I år hade jag turen att ha möjlighet att följa med min resebloggande syster en av dagarna då hon var där för ett samarbete med SJ. Vädergudarna var på vår sida och vi fick en helt fantastisk dag.

Haväng bjuder på vit sandstrand och härliga dyner där man kan sitta i lä och njuta av vyerna, det rogivande ljudet av vågor som slår in mot stranden och att se andra människor uppleva något vackert. Jag lade mig en stund och dåsade bort till ljudet av en badande skolklass, fiskmåsar och skratt medan min syster gick en runda på egen hand. När jag vaknade till igen kändes det som att jag befann mig mittemellan dröm och verklighet och det tog en stund innan jag förstod var jag var. Himlen var så blå, sanden jag låg på varm och omfamnande istället för fuktig och irriterande. Stunder som den försöker jag vårda. Den sparades till rummet med god nostalgi där bara minnen som bygger upp och gör mig glad får bo.

Jag och A hann prata mycket och djupt om livets förunderliga mysterier. Sist vi befann oss på den här stranden hade vi med oss mamma och de andra systrarna. Mamma kämpade för att orka gå hela vägen från parkeringen, men hon kände sig ändå rätt stark. Hela den Österlenturen var så mysig! Jag tror inte att någon av oss förväntade sig att vi ett år senare skulle ha förlorat vår far, men att mamma skulle orka en sista resa till Skåne, denna gången till ett bröllop i Skurup. Så sant som det är sagt, vi vet aldrig vad morgondagen har att bjuda på.

Jag hade läst om Den Engelska Trädgården, ett projekt som har några år på nacken, och var så glad över att få en guidad tur genom de vackra ”rummen” som planerats och byggts upp helt efter engelska förlagor. Vilket ställe! Jag kan varmt rekommendera en tur här om du är det minsta intresserad av trädgårdar och gillar att drömma om hur en trädgård kan se ut. Bilderna som jag tog gör verkligen inte stället rättvisa, men här kanske du kan få en känsla om hur vackert komponerade rabatterna är.

Någon gång vill jag komma hit runt midsommar och se denna fantastiska rosenpergola i full blom. Den är trevlig såhär också, men…

18 maj

Husdrömmar.

Januari 2017, ostbricka och byggkaos.

I morse åkte jag ner till Skåne genom dimhöljda åkrar och gyllene rapsfält, förbi skyltar till diverse gårdsbutiker och förbi avfarter mot orter med spännande namn. För att vara en så pass stor väg är ändå E22 ganska vacker. Jag hade varken kamera eller tålamod med mig, så jag stannade bara en gång för att gå på Tradarns toa strax innan Kristianstad. (Den toaletten borde för övrigt fräschas upp och få en ny toalettstol.)

Maj 2019. Hemnet-dröm med många klick.

Anledningen till min Skåneutflykt var att jag fått den stora äran att vara barnvakt idag. Jag kom mitt i ”sätta de sista listerna”-röran då brorsan och hans fru har visning på sitt fantastiska hus nästa vecka. Jag blir alltid lika glad då jag kommer hit och ser vilket resultat deras hårda jobb och stora intresse för att förvandla ”ett objekt” har lett till. Nu är det dags för nya äventyr och jag vet att deras blivande hem kommer att bli något utöver det vanliga det också.

Drömhall där ingen detalj gått under radarn.

När jag tänker tillbaka på hur detta hus såg ut då H och S tog sig an det kan jag bara konstatera att trägen vinner! Ritningar, projektledning, loppisrundor, låneförhandlingar och ihärdigt knegande har lett till något mycket speciellt. Skam den som ger sig!

10 mar

Åhus.

Avlämning av dotter i Kristianstad och träff med en vän som funnits med i sisådär 40 år. Att fånga livet NU utan att göra så stor sak av det verkar vara min största utmaning för tillfället. Vilken tur det är att jag har valt att ta med mig en önskan om att verkligen implementera detta ord i mitt liv. Hur gör du för att inte fastna i träsket bakom dig eller för att inte leva livet innan det har hänt? Mindfulness. Närvaro. Erant munera. Carpe diem. Fånga dagen.

19 jul

Norah Jones.

Norah Jones, vilken känslig själ. Hennes ord i musikalisk form verkar uttrycka allt hon inte säger i tal. Maken överraskade mig i julas med biljetter till Norahs enda spelning i Sverige under denna turnén. Vi har hunnit lyssna in oss på den nya plattan, något som alltid förbättrar konsertupplevelsen då man förknippar en turnerande artist väldigt mycket med sitt äldre material.

Det här var ingalunda en spelning med tryck, explosioner eller överraskningar. Norah sjöng och spelade oklanderligt, liksom hennes medmusikanter. När det gällde mellansnack kammade vi noll. Ett ”Tack, thank you!” var allt hon sa efter varje låt. Jo, en gång sa hon att hon inte gillade sommarvärme och därför uppskattade det svenska vädret. Kanske borde hon flytta hit? Publikjubel. Nästa låt.

Efter en otroligt god hotellfrukost på Radison Blu Metropol dagen efter blev det ett besök till Söderåsens Nationalpark. Fantastisk natur, väl omhändertagna turister. Efter allt regnande dagen innan då vi besökte Mölle och konstaterade att den svenska synden knappast är värd att höja ett ögonbryn för kändes det fint med en utflykt som gav valuta för den spenderade tiden. Till Söderåsen åker jag gärna igen! Maken har som mål att besöka alla svenska nationalparker, men jag ligger redan efter.

För övrigt lämnar jag en gråtvarning för dagens Sommar i P1. Tommy Ivarsson, tack för ett känslosamt och varmt skildrande om att leva i dödens väntrum under en lång tid. Peace.

05 jul

Om att samla på höjdpunkter.

I morse hade jag den stora äran att få köra yngsta dottern, hennes kompis och en kusin till ett sommarläger. Tonårsenergi av det positiva slaget är fantastisk och upplyftande. Jag känner fortfarande fnisset i ryggen, drömmar och pinsamheter i en härlig kompott… Min mormor brukade alltid säga ”Tänk om jag finge vara sjutton år igen!”, men jag kan säga att det inte är något jag drömmer om över huvud taget. Möjligtvis skulle jag kunna utnyttja en eventuell tidsresa till att rätta till mig själv genom att öva mer på mina instrument, bry mig mindre om sådant som inte betyder något och bry mig mer om sådant som ger stor utdelning för insatsen. Eftersom jag inte ser Benjamin Buttons historia upprepa sig för mig konstaterar jag att livet är här och nu, det som har hänt har hänt och det som ännu inte har hänt finns det ingen anledning för mig att oroa mig över.

Efter att ha lämnat ungdomarna vid en skola utanför Malmö bestämde jag mig för att ta loven runt Österlen på hemvägen. Det visade sig vara ett inspirerat beslut, för det kom ständiga trafikuppdateringar om långa bilköer pga skyltbyten och bilolyckor på E6. Skåne må vara vackert sett från alla möjliga håll, men att sitta i bilkö har aldrig tillhört mina favoritsysselsättningar.

Arbetarna i Bregottfabriken? Då jag ser kossor i diverse formationer kan jag inte låta bli att tänka på Arlas lyckade reklamkampanj. Så söta di är, di däringa kossera…

Förra gången jag var vid Glimmingehus var det i sällskap av mamma och syrrorna. Jag älskar folk, jag älskar sällskap, jag älskar att dela sådana här upplevelser, men idag var det ändå rätt fint att göra precis det jag ville under precis så lång tid som jag kände för.

Jag tänkte gå in på Lennart Nilsson-utställningen på Fabriken, men det blev inte av pga diverse anledningar. Jag fick i alla fall sitta i en dikeskant och njuta av vallmoattackerade sädesfält. Så vackert det är! Jag hörde någon prata om invasiva ogräs som lupiner, vallmo och vad-det-nu-var, men jag har så svårt att se dessa ljuvligheter som annat än ögonfröjd och själavård!

165 kr för en lunch på Kiviks Musteris restaurang? Nej tack. Jag gick till Stinas Café strax bredvid och sänkte en rågsmörgås med varmrökt lax, syltad lök och annat matnyttigt och smarrigt. Vilken njutning! Priserna var anpassade till semesterfirande Österlensgäster även här, men 65 kr för en riktigt matig macka kändes helt okej. Dessutom var den otroligt god!

Sista stoppet på min långa resa hem blev Trolle Ljungby strax förbi Sölvesborg. Ljuva minnen och en genomträngande stank av svingödsel så fort jag steg ur bilen… Två gånger i veckan har gårdsbutiken öppet och jag råkade klämma till med att hinna in fem minuter innan stängning. Jag kunde inte motstå ett paket vildsvinschorizo, så jag hoppas att korven smakar fantastiskt gott. Jag skickade också en familjeinbjudan till Vittras konsert den 13 augusti. Det är lite långt att åka, men duktiga musiker i kyrkoakustik kan ofta bjuda på fina upplevelser.

Från Bräkne-Hoby och hem till Sturkö fick jag sällskap av en riktigt färgintensiv regnbåge med tvillingkamrat. Under en lång stund körde jag strax bakom en bil med registreringsnummer som började på PAX och tillsammans med regnbågen gav detta mig rysningar längs med ryggraden… Tänk, vad världen ändå är vacker ibland!

I natt sover jag hos mamma. Hon har haft en jobbig vecka och det känns bra att vara här. På fredag kommer en av mina småsyrror och hennes barn och efter det kommer något eller några syskon att bo här till och från under resten av sommaren. Vi tar dagen lite som den kommer och mamma suger ur livets sista godbitar med stor passion och mycket kärlek. Jag är glad att hon har så otroligt många människor som älskar henne och gör hennes liv rikt och fantastiskt.

16 jun

Lång dag.

Det är inte varje dag jag blir bjuden på Gourmet Grön i Karlshamn, får flera timmars kvalitetssamtal med mamma och kusin N som numera bor i Rumänien, kör i rusningstrafik i Malmö, får mysa med bror, svägerska och brorsdotter i deras underbara hus på landet bland skånska sädesfält och blir bortskämd på varje sätt och vis…