04 Nov

Snart är det jul igen.

Torsdagkvällar är en av veckans höjdpunkter nästan jämt. I går förberedde vi årets ljusmässa. Det blir nog väldigt vackert med alla tända ljus och en fin musikrepertoar för dig som vill leta dig till Trefaldighetskyrkan på söndag klockan 18.

Julen verkar leta sig längre fram för varje år, mest för kommersialismen ropar ”sälj, sälj” och för att försäljare vill komma på jultåget innan det är för sent. Jag själv hamnar däremot i julstämning senare för varje år. Första advent är egentligen min bästa trigger. Det sägs att vi ska kunna fira jul i Huset. Det känns både alldeles för nära och väldigt långt borta.

Just nu lyssnar jag igenom årets julmusik för att kunna hitta nya favoriter. Förra årets favorit blev Alla Fagras Vintern ska värma våra fötter. Nu hade den några år på nacken, men det tog lite tid för mig att hitta rätt. Vi får väl se om Jordan Smith, Carola, Pentatonix eller någon annan har något att bjuda på som stannar kvar också då sista tonen har klingat ut.

22 Okt

Snart så mycket bättre…

Under tiden i USA kollade jag ganska lite på teve. Jag plogade igenom några teveserier: Downton Abbey, Call the Midwife, Broadchurch, Bones, den där läskiga svenska serien med poliser och varelser i skogen och så några avsnitt här och där av annat. Det var krångligt att titta på svenska program som skyddades från att visas utomlands, så ett av mina favoritprogram, Så mycket bättre, har jag inte följt alls på fyra år. Vissa låttolkningar har blivit så populära att jag hört dem på radion under sommarvistelserna här hemma, men nu är det dags. Jag ska placera rumpan i soffan varje lördagkväll för att njuta av musik i lika olika former. Jag vet att vissa tycker att konceptet är uttjatat, andra tycker att det blir för mycket fokus på ”tyck synd om mig nu då, för jag har ett väldigt stort ego och är artist”, en del tycker att vissa artister varit helt felcastade osv, osv. Jag tycker nästan allt som har att göra med musik är trevligt och förväntar mig en och annan nytändning av såväl välkända och kanske lite uttjatade låtar som för allmänheten rätt okända dito.

https---d1fc69ngj1uuz1.cloudfront.net-57c5581ffca38f18a4000006-160829_grupp_790.png?1

Foto: TV 4

I kväll är det dags för fokus på Tommy Nilsson. Förväntningar på kvällen? Analyserande diskussioner om alkoholism (något som dessvärre drabbar en väldigt stor del av artisteliten), härliga nostalgivibbar från det (inte alltid så) ljuva 80-talet, allt från magiska låttolkningar till lite mer platta arrangemang.

Vilka artister får vi lära känna under de här veckorna och vad vet jag om dem såhär innan programserien? (Inom parantes den av deras låtar jag gillar bäst.)

Danny Saucedo (Brinner i bröstet) – gammal Adolf Fredrik-elev som är klassiskt skolad, vissa kändisfasoner som kanske håller på att mogna bort, duktig och ambitiös
Jill Johnson (I will never let you know) – svensk countrys egen Dolly, fantastisk röst, intressant som människa och otroligt bra programledare i Jills veranda
Lisa Ekdahl (Vem vet) – röst som en liten flicka, hennes hit ”Vem vet” hade maken och jag på våra bröllopsinbjudningar, ful i mun (har stått framför henne i en kö till Cheesecake Factory i New York)
Little Jinder (—) – jag vet ingenting om denna tjej, men brås hon på sin otroligt musikaliska mor Åsa så får vi möjlighet att lära känna en fin artist
Magnus Carlson (tyvärr mest Weeping Willowslåtar, som Lovers never say goodbye) – åh, en av Sveriges absolut bästa röster, som sammet
Tommy Nilsson (Amelia) – åttiotalsidol som alla mina tjejkompisar ääääälskade, men som jag mest lyssnat på som vuxen, f d svärson till Lill-Babs (jag vet, det har inte med honom att göra), nykter alkoholist

13 Okt

Bob Dylan.

Jaha. Så kom dagen som gav oss Bob Dylan som pristagare av Nobels litteraturpris. Det känns lite småsurrealistiskt, men the times they are a-changin’. Mr Dylan är en duktig författare och jag gillar folklighet. Kulturkännarna tycker tydligen att Svenska Akademiens val är skandalöst. De gillar väl inte det faktum att gemene man slipper ljuga efter att aldrig ha hört talas om någon ekivok författare som skriver på ayapaneco…

13_1

Här kommer en av de vackra texterna från min extrasysters favoritalbum Oh Mercy, Most of the Time:

Most of the time
I’m clear focused all around
Most of the time
I can keep both feet on the ground
I can follow the path
I can read the sign
Stay right with it when the road unwinds
I can handle whatever
I stumble upon
I don’t even notice she’s gone
Most of the time.

Most of the time it’s well understood
Most of the time I wouldn’t change it if I could
I can make it all match up
I can hold my own
I can deal with the situation right down to the bone
I can survive and I can endure
And I don’t even think about her
Most of the time.

Most of the time my head is on straight
Most of the time I’m strong enough not to hate
I don’t build up illusion ‘til it makes me sick
I ain’t afraid of confusion no matter how thick
I can smile in the face of mankind
Don’t even remember what her lips felt like on mine
Most of the time.

Most of the time she ain’t even in my mind
I wouldn’t know her if I saw her
She’s that far behind
Most of the time I can even be sure
If she was ever with me
Or if I was ever with her
Most of the time I’m halfway content
Most of the time I know exactly where it went
I don’t cheat on myself I don’t run and hide
Hide from the feelings that are buried inside
I don’t compromise and I don’t pretend
I don’t even care if I ever see her again
Most of the time.

19 Sep

Övning ger färdighet.

Med motettkören får jag uppleva 1700-talet genom Mozarts öron. Jag tycker att det är ruskigt roligt, och utmanande, att tillsammans med andra sångglada bygga ihop några av de verk som han skrev för kör och ensemble. Jag har på inget vis någon fantastisk röst, men enligt min devis ”jag kan lite om väldigt mycket” är jag tillräckligt bra på att läsa noter för att hänga med i svängarna i höstens utbud.

Inför torsdagens övning fick vi i uppdrag att lyssna på och känna oss för i våra stämmor till Sancta Maria, mater Dei. Den tolkas väldigt olika i de olika uppsättningar jag hittat på YouTube, så vi får väl se vad Herr Dirigenten säger när vi ska till att sätta ihop det hela.

Som referens kan jag tala om att Mozart var 21 år då han skrev Sancta Maria, ett år äldre än vår äldste son. Jag ska ringa till honom och fråga var han har gömt ”Sancta Monica, mater carissimi”… Annars har Tomas Andersson Wij skrivit Santa Monica och den är inte dum den heller. Dessutom älskar jag Santa Monica och har inget emot att återuppleva mitt älskade Kalifornien genom musiken.

Latin

Sancta Maria, mater Dei,
ego omnia tibi debeo,
sed ab hac hora singulariter
me tuis servitiis devoveo.
Te patronam,
te sospitatricem eligo.
Tuus honor et cultus
aeternum mihi cordi fuerit,
quem ego nunquam deseram
neque ab aliis mihi subditis
verbo factoque violari patiar.
Sancta Maria, tu pia
me pedibus tuis advolutum recipe,
in vita protege,
in mortis discrimine defende.
Amen.

English

Holy Mary, Mother of God,
I owe all to you,
And from this moment
I devote myself only to your service.
You as a protector,
you as a preserver I choose.
Your worship and honour will
forever be in my heart,
which I will never abandon
nor allow others liable to me,
by deed or word to violate it.
Holy Mary, gracious,
Receive me begging at your feet
In life protect me, and
defend me from the risk of death.
Amen.

14 Sep

Rainbow Connection.

Sarah McLachlans version av Kermits vackra sång är väl värd att lyssna på.

Why are there so many songs about rainbows
And what’s on the other side
Rainbows are visions
But only illusions
And rainbows have nothing to hide

So we’ve been told
And some choose to believe it
I know they’re wrong, wait and see
Some day we’ll find it
The rainbow connection
The lovers, the dreamers, and me

Who said that every wish
Would be heard and answered
When wished on the morning star
Somebody thought of that
And someone believed it
And look what it’s done so far

What’s so amazing
That keeps us stargazing
And what do we think we might see
Someday we’ll find it
The rainbow connection
The lovers, the dreamers, and me

All of us under its spell, we know that it’s probably magic

Have you been half asleep?
And have you heard voices?
I’ve heard them calling my name
Is this the sweet sound
That called the young sailors?
The voice might be one in the same

I’ve heard it too many times to ignore it
It’s something that I’m supposed to be
Someday we’ll find it
The rainbow connection
The lovers, the dreamers and me

08 Sep

Arbete och nöje.

Trots att dottern är 15 år gammal kom det där som alltid är att vänta några veckor in på höstterminen: den obligatoriska tillbaka-till-skolan-förkylningen. Att vara en smittohärd är aldrig uppskattat av andra, men å andra sidan är det omöjligt att vara hemma en hel förkylning utan att skolarbetet eller jobbet tar skada av något vis. Vi får väl se om hon kan hämta sig på en långhelg…

8_6

Jag åkte ifrån sjuklingen ut till Huset för att utföra mina sysslor. En duktig kock håller rent på arbetsytorna då han lagar mat och en duktig mångsysslare håller rent mellan olika moment under ett renoveringsprojekt. Jag må vara mångsysslare, men jag kan varken sätta reglar, putsa murbruk, sätta upp gips eller annat mer avancerat. Däremot kan jag både sopa och skrubba, så det passade jag på att göra nu. Jag rensade också ut lådorna i verandan och trillade bak så långt som till 1929 då det tydligen fanns en småskola ute i Uttorp. (Idag finns det en skola för hela Sturkö. Där går det 93 elever upp till sexan.) Anton och Elsa Svensson höll sitt hem och trädgård otroligt välskötta, så det känns lite tragiskt att se det förfall som har föranlett den stora renovering som huset nu går igenom. Nåja, jag är glad över att min bror såg potentialen och nu visar huset den kärlek det förtjänar!

8_1

Så snyggt putsad murstock! Den ska målas vit och just den här hallkorridoren kommer att bli vitmålad hela den. Takhöjden är 2,40 på hela nedervåningen, något som nog får anses väldigt ovanligt på en liten gård ute på landet vid förra sekelskiftet. Vi är dock tacksamma och tar gärna emot. I det som nu blir badrum, tvättrum och hall kommer dock taket att sänkas lite. Detta har att göra med att det är mycket lättare att fixa elektriciteten då man kan dra det utanför det gamla taket och sedan sätta ett nytt tak. Taket i dessa utrymmen kommer naturligtvis inte att bli ens tillnärmelsevis lika vackert som våra pärlspontstak, men jag tror att vi överlever.

8_2

Här ser du verandan och hur vackert det blir då solen lyser in genom de röda rutorna. Det känns nästan surrealistiskt att jag sitter här och tänker på hur det ska bli när vi flyttar in och vilka av mina hus/hem/organisations-planer som då kommer att ha uppnåtts. Om några månader ska det där huset verkligen vara vårt hem…

8_3

I det här hörnet ska det stå en Viking vedeldad spis. Putsen kommer att bli vitmålad och väggarna kommer att kläs med vitt kakel och någon diskret tapet, antagligen i ljust grått, om du undrar.

8_4

Här kommer den del som är tragisk. Pga sjukdom blev huset för många år sedan en levande soptipp och grannen har berättat att det inte ens gick att befinna sig på gårdsplanen för alla flugor. Dessa flugor bodde tydligen inomhus också, för så här har det sett ut på vissa delar av både målade tak och snickerier. (Har du aldrig sett på maken kan jag tala om att det är flugskit.)

8_5

Efter handskar, varmt vatten, såpa och skrubbsvamp är dörrkarmarna nu redo för målartvätt och ny färg. Ah! Såpa!

Efter arbetsdagens slut var det äntligen dags att träffa mina körvänner i Fredrikskyrkans Motettkör. Tusen tack till min syster som precis visste vad jag ville ha (en kör) och hur upplägget skulle vara (lite utmanande, men ändå med en kamratlig och trevlig stämning). Jag ser redan fram emot nästa veckas repetition!

Första utmaningen är att bemästra Mozarts Missa Brevis in B, KV 275. Här har du en version framförd av en grymt duktig japansk kör och ensemble. Medlemmarna ser ut att vara tolv år gamla, men så kan det väl inte vara? Här hittar du del 1 och del 2.

05 Jun

Allt är inte som vanligt.

Livets symfoni slutar ibland mitt i det vackraste ackordet. Freddie Wadling är borta, men Håkan Hellström fortsätter förtrolla sina fans på Ullevi. Och jag som inte tyckte han kunde sjunga…

I morgon ska det bli 34 grader varmt här. Vi har fixat lite släktfest innan det är dags att fylla containern och dra iväg över Atlanten. Nej, allt är inte som vanligt.

Fortsätt när de lynchat sista hoppet
Fortsätt när allt du levt för räknats ut som ett skämt
Där under träden, bakom stängslet
Finns en stig för dig, fortsätt
När du blir gammal
Och när du somnar

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Säg det, säg det, säg det igen

Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Ljug för mig, ljug för mig

30_1

14 Maj

Kendall och Cecily.

Min kompis elvaåriga son Kendall är självlärd pianist. Han tar ut låtar på gehör, lever genom musiken och har velat starta ett band i flera år. Nu har han och hans kompis Cecily startat bandet The Stairdwellers. Vill du höra deras fantastiska första låt tycker jag att du ska klicka här. På deras hemsida kan du köpa inspelningen för $1 och då de har jobbat så hårt tycker jag de kan vara värda lite uppskattning! Kom ihåg var du hörde talas om de här ungarna först.