Igår tänkte jag tanken ”jag är en hoarder” (en samlare) fler gånger än en. Nu vet jag att det faktiskt inte är riktigt så illa, men faktum kvarstår! Vi har fortfarande, trots flertalet utrensningar, för mycket grejer. Nästa år ska ladan stå färdig för fest, men du vet hur det är. Det är viktigt att starta från grunden om man ska få ett hållbart resultat, något som i princip gäller i alla situationer.

Jag tänker på alla mina intressen genom åren. Musiken. Hur etyder, uppsjungningsövningar och tragglande kan sätta tekniken i fingrarna och sångapparaten och hur viktigt det är att öva stämmor och lyssna igenom olika tolkningar av de verk man arbetar med. Alla de handarbeten som gått genom mina fingrar, hur mamma lärt mig att förbereda och avsluta med noggrannhet. Det ska vara lika snyggt då man tittar på avigsidan! Kalligrafin som innebär ett oändligt övande på sammanbundna cirklar, dragna blyertslinjer som leder till ett jämt och snyggt resultat, avståndsplanering och sedan suddande och fixering för att slutresultatet ska bli sådär snyggt som det bara kan om man varit grundlig i förberedelse- och avslutningsjobbet. Trädgårdsarbetet där förarbete, ogrässtopp, rensning, gödsling, beräkning av radavstånd, blötläggning, försådd och gallring leder till ett långt bättre resultat än om man bara slänger ut lite fröer. Bokklubbsdeltagandet, där läsupplevelsen många gånger kan intensifieras om man lär sig något om författaren, slår upp ord man inte förstår, läser om passager som drar in en i en annan dimension eller som bara förvirrar, ja, eller att man helt enkelt läser boken över huvud taget.

Med detta sagt vill jag komma tillbaka till ladan. När vi flyttade hit fick vi med oss allt vi lämnade kvar i Sverige då vi flyttade till Orem och när vi flyttade tillbaka igen tog vi med oss allt vi hade, till och med ena bilen. Det innebar att vi skulle få ihop två bohag från 153 plus 300+ kvadratmeter och klämma ihop dessa på 110 kvadratmeter i ett hus som var helt utblåst. Det innebar ett fasligt tetrispackande av möbler i stenkällaren och att de flesta kartonger hamnade på vinden i ladan. Julen 2016 fick vi flytta in på nedervåningen här i huset och så småningom har vi kunnat bo in oss på övervåningen också. Vi har sådana mängder av böcker att det skulle räcka till ett eget bibliotek. De flesta får definitivt inte plats här inne, så på något vis behöver vi nog få till något slags ”bibliotek” ute i ladan vad det lider. Silverfisk gillar papper och har gått hårt åt vissa gamla böcker (tydligen funkar det inte alls lika bra med nyare litteratur) och annat pappersbaserat. Kartongerna som har stått på andra ställen än vinden har fått vissa musangrepp, så det är med sorg (och lättnad) en del har fått hamna i sopsäcken utan att vi egentligen valt det. Det viktigaste har nu fått hamna i stora förvaringsboxar som ska skydda från både fukt, damm och skadedjur. Vi får väl se om dessa lådor stoppar förfallet för de viktigaste sakerna!

Nu ska jag ut i ladan igen för att ta mig an det sista. När vi har full koll på lådorna ska stenkällaren ställas iordning med förvaringshyllor och efter det blir det container och utrensning av gammalt bråte i stora ladan. Vi har en rolig sommar framför oss.