14 sep

18 år i tacksamhet som tvåbarnsmor.

6_1

27_11

LYCKANS MINUT

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himmelen utan en prick?

Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?

Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever! På jorden jag står.

Var har jag varit förut?

Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut.

Erik Lindorm

För några veckor sedan flyttade hon hemifrån, vår fina E. Hon jobbar och pluggar och sjunger och fixar och är en fröjd för sina gamla föräldrar. Livet är inte precis lätt att navigera, så jag önskar att hon ska hitta hopp i förtvivlan och styrka i utmaningen, kärlek i sorgen och humor i eländet. Du är verkligen fina E på så många plan och jag är tacksam.

04 aug

För tjugo år sedan…

… fick jag lägga titeln mamma till mitt namn. Vi befann oss mitt i en värmebölja och svärföräldrarnas flytt från Knivsta till Stockholm och jag hade gått nästan två veckor över beräknat födelsedatum. Jag hade stenkoll på läget med min stora erfarenhet av barn, både i form av sex småsyskon, de elever jag mött under min utbildning till lärare och de 2,5 års yrkeserfarenhet jag hunnit få. Jag gick igenom helvetestimmarna som tog mig från blivande till nybliven mamma med livet i behåll och kunde inte förstå varför maken nästan svimmade när han såg den vackraste varelse världen någonsin hade skådat ligga på mitt bröst alldeles nyfödd. (Efteråt har jag på fotografier kunnat konstatera att den vackra varelsen hade cone head, var lite lagom blodig över hela kroppen och hade en något mystisk hudton, något som säkert kan skrämma en ung man med inte fullt lika stor erfarenhet som min egen.)

De senaste tjugo åren har gått mycket fortare än jag någonsin hade kunnat ana. Det känns samtidigt som den där födelsedagen tillhör ett annat universum och ett annat jag. Så mycket erfarenhet, både önskad och oönskad, som jag samlat på mig hade jag aldrig kunnat drömma om.

Att bli förälder är som att kasta sig tämligen handlöst nedför ett stup. Det finns lyckligtvis skyddsutrustning att tillgå för de flesta av oss och kontrollerar man bara denna utrustning med jämna mellanrum kan man känna sig rätt trygg i sin roll. (Det visade sig att min erfarenhet mest hjälpte vid blöjbyte och annat praktiskt, långt mindre då det gällde allt det känslomässiga man får uppleva som förälder.)

3_1

Samtidigt som man själv svävar fritt finns det alltid åskådare som tycker och tänker väldigt mycket om hur man tar sig framåt som förälder. Det gäller att komma ihåg att det är man själv som håller i kontrollerna och inte någon annan. Mitt barn, min kunskap, min erfarenhet brukar räcka rätt långt. Vissa gånger finns det dock personer med bättre koll på läget som kan se problem bättre än en själv. De kan tolka vädrets makter, ser vad som finns runt hörnet eller har kanske till och med gjort en och annan felmanöver själv. Det gäller sålunda att sålla bland åskådarna och veta vem som kan vara värd att lyssna på.

3_2

Ibland uppstår problem som gör att man trillar ner i djupaste mörker, kanske med bara en liten livlina att hålla i. I dessa stunder gäller det att inte släppa taget, att veta att någon annan snart kommer till undsättning eller att adrenalinet ska kicka in och ge en oanade krafter. ”This too shall pass”, min väninnas favoritcitat, har till exempel hjälpt mig mycket i min roll som tonårsförälder.

3_3

Allt för många gånger står vi föräldrar med bullpåsen mitt framför näsan. Vi lockas av dess förföriska doft, av värmen som strålar ut från den och av saliven som rinner till i munnen. Vi vet så väl att vi inte borde stoppa i handen, dra upp den där nybakade bullen och stoppa in den i munnen. Det känns ju fantastiskt just då, men konsekvenserna är inte lika roliga att ta ansvar för… Denna känsla gör att jag alltid tänker till en extra gång innan jag dömer andra barn eller föräldrar för deras handlande. Till dig förälder som har svårt att motstå den nybakade bullen vill jag bara säga: du är starkare än du tror! Låt oss hjälpa, inte stjälpa, varandra!

3_4

Själv hävdar jag att föräldraskapet är det mest fantastiska och det svåraste jag upplevt i mitt liv. I de bästa av stunder känns det som när alla instrument spelar som de ska, en stilla bris lyfter håret och temperaturen är helt perfekt. Dessa stunder vårdar jag med stor omsorg för att sedan ta fram dem då och då för att påminna mig själv om hur välsignad jag är och hur glad jag är för våra barn. Grattis, käre son, och grattis till din pappa och mig som fick bli dina föräldrar. Livet, alltså.

3_5

24 mar

46 år på jorden.

Mars bjuder på mängder av födelsedagar i vår familj. Idag var det makens tur att firas med pompa och ståt. Våra födelsedagar följer samma procedurer varje gång. Jag inbillar mig att traditioner är viktiga både för individer, familjer och samhällen och är noggrann med att uppmärksamma sådana. Både jag och maken kommer från familjer med starka familjetraditioner och jag hoppas att våra barn tar med sig åtminstone några av de traditioner vi har i vår lilla enhet. Tillbaka till tågordningen för en lyckad födelsedag:

1. uppvaktning med frukost på sängen; frukostbrickan ska vara klädd med födelsedagsduk, flagga, ljus och prinsessbakelse
2. presenter
3. middag efter födelsedagsfirarens önskemål
4. tårta och kakor (eller panna cotta, för all del)

23_5

Makens önskemål var egentligen bara fondue och panna cotta, men vi broderade ut menyn lite. Det blev fondue med oxfilé, panerade ostkuber och grönsaker, ugnsgratinerad sparris, nybakad baguette, mormor Brittas röda tårta, chocolate chip cookies och panna cotta med mangopuré. (Sötsakerna fick grannarna hjälpa till att äta upp.) Hur skulle din önskemiddag se ut?

23_6

23_4

23_2

Gissa vilken bägare som innehöll makens portion panna cotta?

09 nov

O-firad födelsedag med kräftsmak.

I år hann vi inte riktigt med någon kräftskiva innan vi åkte tillbaka till USA efter sommaren. Jag trodde att jag skulle få klara mig utan kräftor tills nästa år, men där hade jag fel. I går blev vi bjudna på ett o-födelsedagsfirande för våra kompisars dotter. (Hon tycker att födelsedagar ska uppmärksammas ungefär inte alls.) Där blev vi bjudna på både det ena och det andra, bl a IKEAs jättegoda kräftor. Det där med kräftor är alltid ett riktigt roulettespel. Vissa lådor är hur goda som helst (som dessa) och andra smakar mest lera. Det var roligt att höra värdparet gå igenom reglerna för ätandet för alla okunniga amerikaner och schweizare. 😉

9_5

9_1

9_3

9_2

9_4

05 okt

45 vid 45.

  1. Livet är bättre då jag lever i tacksamhet.
  2. Musik lyfter min själ.
  3. Familj, storfamilj, släkt, vänner. Ensam är stark, tillsammans är vi starkare.
  4. Att få försvinna i böckernas förtrollande värld är en ynnest.
  5. Kreativitet och skapande gör mig till en bättre människa.
  6. Less is more.
  7. Meditation och begrundande över livsviktiga frågor en stund varje morgon gör mig starkare.
  8. Yoga är toppen!
  9. Foton i datorn är inte lika roligt som foton på väggen eller i en bok.
  10. Viktigast i köket är en riktigt bra kniv.
  11. Varför upphöja fredagar då vi får en ny chans till ett bättre liv varje måndag?
  12. Duckfeets skor är sköna och bekväma.
  13. Ut i naturen för större frid i sinnet!
  14. Synd att saltlakrits inte är en viktig del i näringspyramiden.
  15. Jag blir aldrig amerikan, men jag är tacksam över att känna mig hemma här.
  16. Brev och paket i brevlådan är så roligt att få!
  17. Rädsla förlamar.
  18. Bästa sättet att glömma sitt eget elände är att göra något för någon annan.
  19. Man kan inte ha för många läppglans.
  20. Vid önskan om att tillrättavisa någon är det bra att tänka: ”Måste det sägas och är det jag som ska säga det?” (Min syster lärde mig det för länge sedan, men tror att något har trillat bort.)
  21. Ismaskin i kylen är toppen.
  22. Kulturella liveupplevelser lämnar mig aldrig oberörd.
  23. Jag har fortfarande inte hittat den ultimata pennan.
  24. Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne. När jag är på dåligt humör drar det ner hela familjen.
  25. Konstaterande efter otaliga genomlevda dieter? Allt är farligt eller mirakulöst fantastiskt. Numera lyssnar jag på min kropp och dessvärre finns det då inte mycket utrymme för bröd och annan vetemat.
  26. Progressiva glasögon är fantastiska och jobbiga att vänja sig vid.
  27. Att gå och lägga sig med ett välstädat kök känns lite extra bra.
  28. Adolf Fredriks Musikklassers lussefirande… Hoppas kunna gå på ett igen någon gång.
  29. Jag mår bra av att gråtknarka då och då.
  30. Mac vinner över Windows, men jag ogillar att Mac-prylar kostar så löjligt mycket.
  31. Vänner i olika åldrar som befinner sig i olika skeden av livet ger mig så mycket styrka.
  32. Jag vill ha en katt igen. Synd att så många är allergiska…
  33. Badkar i Sverige där det varken är öken eller vattenbrist är en billig lyx.
  34. Balans mellan att uppleva och följa livet genom kameran är nödvändig då man som jag gärna drar med mig min Canon i ur och skur.
  35. Det är inte mitt jobb att döma andras val så länge dessa inte påverkar mig direkt.
  36. Tillgång till en varm vetepåse när temperaturerna kryper neråt har blivit en nödvändighet för mig.
  37. Jag har alltid en liten flaska eukalyptusolja vid min arbetsplats. Jag sniffar på den då och då för att fyllas på med ny energi.
  38. Alla borde ha minst en promenadkompis.
  39. Det mesta i matväg blir godare med lite smör och salt.
  40. Gammal hederlig scrapbooking med foton, text och kreativa krusiduller, det var verkligen roligt!
  41. Jag säger fortfarande att jag inte gillar opera, men det stämmer inte riktigt. Peter Mattei är fantastiskt duktig.
  42. En vacker dag ska min äppelduk med nötter ligga färdigbroderad och pressad på bordet.
  43. Jag ogillar nästan alltid när företag byter logga utom då den gamla loggan är riktigt, riktigt ful och det nya är snyggare.
  44. Jag försöker ändra den vemodiga känslan av saknad till tacksamhet över det de som gått före mig lärt mig.
  45. Svenskar föds oftast på tisdagar och onsdagar. Själv är jag ett måndagsbarn: ”Har sinne för poesi, är mild, vänlig, godhjärtad och hänsynsfull. Måndagsbarn är ögonfröjd, snällt och rart. Den som är född på en måndag är oftast svärmiskt lagd.” Inte vet jag om det låter som jag, men idag firar jag i alla fall min fyrtiofemte födelsedag på samma veckodag som jag föddes. Tack Mamma och Far för livet!
14 sep

Happy Birthday!

Nu är hon sjutton på riktigt! Det är något speciellt med att stiga upp klockan halv sex och förbereda god frukost på sängen. Det räcker inte bara med mat och dryck. Alla tillbehör måste också finnas med! Födelsedagsduken som jag sytt, flaggan från svärmor, prinsesstårtan som jag köpte av en medpysslare för många år sedan och födelsedagsänglaspelet som vi fick av goda vänner då vi skulle flytta till USA – alla har sin speciella plats. Jag gillar verkligen traditioner, särskilt sådana som gör mig glad.

14_1

14_3

Dotra önskade sig regn och rusk på sin födelsedag precis som vanligt. De påstår att vi har ett åskoväder som ligger över oss från idag fram tills på onsdag, men med vår vanliga (o)tur här i Happy Valley kommer vi knappast ens att höras något muller. (Alltså, födelsedagsbarnet och jag är båda osedvanligt förtjusta i riktiga oväder, åtminstone då man sitter i tryggt förvar.)

14_2

13 sep

Hurra!

12_1

Idag har vi firat vår fina snart-sjuttonåring med både tårta och ”Ja, må hon leva” på minst fem språk. Hon fyller år först på måndag, men ”the more, the merrier”, eller hur? Vi hade vår kompisfamilj, eller delar av den, på besök för att ha fler att dela tårta och spela spel med. Efter thaikyckling med jordnötssås till middag blev det prinsesstårta och födelsedagsbarnets egen smaskiga äppelpaj med glass till efterrätt. Hon är så vuxen och förståndig, vår E. Jag är tacksam för att jag fick bli mamma just till henne och hennes två syskon. Det är en ynnest.

12_2
12_4

15 aug

Grattis min store lillebror!

Här sitter jag uppe fast klockan inte ens är fem på morgonen. Jag brukade vara en riktig morgonmänniska som faktiskt valde att gå upp jättetidigt, men den här gången beror det bara på jetlag. Hur som helst har jag hunnit uppdatera telefonen och fört över alla sommarens 720 bilder från telefonen till datorns bibliotek, så jag känner mig ganska effektiv.

Idag fyller min hjältebrorsa år. Han har fått rädda mig vid flertalet tillfällen den här sommaren och jag är väldigt tacksam för allt han gör för mig och resten av familjen! Den här sommaren gick inte en dag utan att jag var tacksam över duschen eller toaletten eller diskmaskinen där i det gamla sommarhuset. Sommarens projekt var ny panel till delar av huset och taket behöver bytas om ganska omgående. Gissa vem som kommer att bli projektledare…

I september kommer P på besök hit med sin äldste son då de ska göra en road trip som åtminstone inkluderar San Francisco och Orem. Vi tycker att det ska bli så roligt att ha dem på besök och hoppas på ännu fler besök under året!

15_1