Even in the best of days…
… love will be hard and hearts will be faking.
Så sant. Trots sin ålder är hon rätt klok, lilla Moa Lignell.
Musik, musiker, musikaliteter och annat musikaliskt
… love will be hard and hearts will be faking.
Så sant. Trots sin ålder är hon rätt klok, lilla Moa Lignell.
Alla barn är nu tillbaka i skolan. Det innebär att allt faktiskt är som vanligt och att VT 2012 officiellt har dragit igång. Vårtermin. Hm. Ute känns det knappast som vår. Vi har till och med fått någon centimeter snö. Det fina är att det är just bara någon centimeter och att allt det vita reflekterar det lilla ljus vi får ”utifrån”.
Här får ni en liten present. Lyssna, njut och förundras!
I kväll hade vi finfina gäster, goda vänner som är så gott som familj. Jag lagade mat. God mat. Alldeles för mycket. När gästföräldrarna hade gått hem för att lägga sina världssöta småtjejer kände jag för att lyssna på en massa kul musik, inspirerad av en nostalgikväll vi hade vid pusslet här hemma med syster M och hennes man. Jag började i en ände och fortsatte raskt till något annat och tänkte att ni kanske skulle vilja få lite musikinspiration nu till helgen? Jag hävdar på inget sätt att den här listan är heltäckande, för det fattas mer än massor, men det är bland annat sådant här som jag mest lyssnar till. Allt beror naturligtvis på sinnesstämning, tid på dygnet, tillgänglighet och annat smått och gott. Säg gärna vad du tycker! Känner du igen dig? Vad tycker du att jag har missat? (Schlager lyssnar jag inte på, inte heller hysterisk storbandsjazz. Om ni undrar alltså.)
1. Barock Majestätiskt, pompöst och svulstigt ibland. Lättlyssnat och alldeles underbart andra gånger. Barockmusiken ligger mig som f d violinist särskilt varmt om hjärtat. Jag vill ta med alla mina favoriter, men bara två får komma med här. (Annars kan jag tipsa om Vivaldi, Telemann, Albinoni, Purcell, Buxtehude, Händel und so weiter forever and ever.) Pachelbel Canon i D, Bach Double violin concerto in D minor
2. Svensk visa Cornelis Vreeswijk Somliga går med trasiga skor (Vem har fångat den svenska, sorgsna själen bättre än Cornelis, så holländare han var. Ja, det skulle väl då vara han som kommer här efter slutparantesen.), Lars Winnerbäck och Lisa Ekdahl Kom änglar (LW var någon som mina småsyskon mysteriskt hade något slagt symbiotiskt förhållande till förr i tiden. Under 2011 upptäckte jag till min fasa att han är en alldeles, alldeles fantastisk textskrivare!)
3. Smetiga rockballader Aerosmith I don’t wanna miss a thing (Japp. Jag skyller på klasskompisarna igen. Efter alla dessa år måste jag ändå ha blivit lite av en balladtjej, för det här blir jag alldeles smörig av.), Guns N’ Roses November rain (Fast de sjunger om något som jag tycker så illa om tycker jag ändå det här är ett alldeles förträffligt tidsfördriv.)
4. Popkungarna Michael Jackson They don’t care about us (Vad behöver man skriva om MJ? Ingenting. Stackars lille rike och ofantligt begåvade pojke och tack för all fantastisk musik du producerade.), Prince Purple Rain (Hm. Jag gillar inte Prince, men tycker nog faktiskt att han måste vara med här. Gillar inte, men tycker att han är rysligt duktig.)
5. Hitprinsessorna Britney Spears Oops!…I did it again (Mobba maken. Han tycker det här är Brittans bästa låt, en av de bästa låtarna någonsin. Hahaha! Vi skrattar alltid åt det.), Beyoncé Irreplaceable (Så snygg och så duktig på att sjunga! Dessutom verkar hon rysligt trevlig trots att jag gissar att hennes liv är allt annat än normalt. Annars verkar de flesta andra i hennes situation bli knarkisar eller bara vrak i allmänhet.)
6. Progressive rock Dream Theater Bridges in the sky (Musikstilen för alla musiker som inte nöjer sig med umpaumpakomp. Här gäller det att ha tungan rätt i mun! Denna låt börjar, eh, rätt mystiskt. 5:39 in i en infernaliskt lång musikershowoffserenad blir det riktigt bra, men 7:15 blir det ännu bättre… Efter ett hysteriskt ”Chess på crack”-parti tillåts pulsen att bli mer normal igen.), Rush Marathon (Min väg in i denna mansdominerade värld hade redan banats då jag 1993 träffade en kollega som fick mig att inse att jag hade missat detta band som jag genast tog till mitt hjärta. Synthmaken blev så småningom övertygad Rushgillare han också. Tänka sig att han blev lycklig då han läste att Rush består av ett gäng libertarianer!)
7. Musikal Wicked Original Cast Defying Gravity, (Tonåringarna här hemma gillar Glee och det gör jag också. Kul att ungdomar får upp ögonen för både ny musik och gamla klassiker. Själv blev jag påmind om vilken fantastisk låt det här är genom just de väldrillade Gleeungdomarna.) Helen Sjöholm Du måste finnas (Första gången jag såg Kristina från Duvemåla grät jag väl från det att ridån gick upp tills den gick ner igen. Ära den som äras bör, så tack Vilhelm Moberg.)
8. Country Dolly Parton Coat of many colors (Som sagt, det är jag som är gråterskan i familjen. Jag har sett maken gråta så få gånger att de kan räknas på ena handen, men den här texten låg faktiskt bakom en av gångerna.), Faith Hill Breathe (Då jag gillade Dolly Parton medan mina kompisar lyssnade på Tommy Nilsson och co. har den här musikstilen funnits med länge i mitt liv. Kul att det kommer lite nytänkande artister också!)
9. Lyssningsbar opera Andrea Bocelli Nessum Dorma (Andrea Bocelli är okej. Egentligen inte favorit nog att få vara med här, men Nessum Dorma får mig att gråta varje gång. Av lycka för det mesta.), Peter Mattei Serenad från Don Giovanni (Äsch, jag ville bara få med Peter Mattei. Jag har varit lite kär i honom sedan 1993 ungefär. Då stod han och övade på en utescen inför en kvällskonsert under Stockholms Vattenfestival och jag och min kusin insåg just att vi hade träffat på en blivande världsstjärna. Visst hade vi rätt!)
10. Smooth jazz Andy Williams och Henry Mancini Moon River (Ljuvligt musicerande av kompositör och originalartist.), Louis Armstrong What a wonderful world (Jag blir aldrig, aldrig trött på texten, rösten, allt.)
11. Renässansens musik är tät, lite småmystisk och gör sig väl i stora gamla stenkyrkor. Josquin des Prez Missa Pange Lingua, Claudio Monteverdi Vespro Della Beata Vergine
12. Disco Vem blir inte lite glad av disco? Diana Ross Upside down, Chic Le Freak (Mesta discolåten ever.)
13. Synthpop Hm. Jag är visst synthare också. Spandau Ballet I’ll fly for you (Fina minnen. Åldern må sudda till saker och ting, men musiken lever liksom kvar.), Alphaville Big in Japan (Lyssna på hög volym. Tjoho!)
14. Queen Jag visste inte riktigt var jag skulle placera Freddie Mercury och hans gäng, så de fick en egen punkt. Jaja, jag vet. Lite orättvist. The show must go on (Rys, rys.) Bohemian Rhapsody (Nej, jag tröttnar inte direkt.)
15. A Capella Jag har redan delat med mig av mina favoriter, men har någon missat får han eller hon en ny chans att upptäcka musik som inte är helt självklar. Vännen Cs absoluta hatmusik. Han nästan exploderar om han hör om a capellagrupper som vägrar instrument och älskar detta klipp. (Extra roligt då AJ är pappa till en kille i sonens klass. Gissar att han faktiskt också gillar Hipp Hipps version av hans livsgärning.) Real Group Göta, Rajaton Butterfly (Gah! Dottern som går i sjuan har börjat repa denna i skolan. Jag ser fram emot konserten då fjärilarna får flyga runt i konsertsalen!)
16. På franska Jag fattar knappt ett ord, men franska och musik tillsammans… Tja, jag gillar’t helt enkelt. Edith Piaf L’Hymne à l’amour, France Gall Ella Elle L’a
17. World music Ayub Ogada Kothbiro (Från The Constant Gardener. Suggestivt. Vackert.), Andy Palacio Watina (Passar sent på kvällen. Så här dags ungefär.)
Nej, nu är jag nog klar för i kväll. Hoppas att du har haft trevligt med i alla fall några av låtarna!
Ett band som heter så måste väl ändå vara bra? Anywhere with you…
Det var så roligt att sjunga idag! Jag älskar att vara del i en kör (eller i en orkester för den delen). Musik läker. Jag satt och grät en skvätt då Anna-Lotta sjöng en svensk version av Hymne à l’amour (enda versionen jag hittar sjungs av Rikard Wolff, Anna-Lotta sjöng den på ett sätt som passade min smak bättre), men annars stod jag nog mest med ett fånigt flin på ansiktet. Maken påstod att jag såg gladast ut i hela kören, ungefär som det var den där julkonserten 1993 då han spanade in mig för första gången. Ja, vad vore jag utan musik? En bekant som var på konserten sa att kören var jättebra, att Anna-Lotta var bra, men att Göran ”inte var hans typ av musikstil”. Han nämnde inte ens Andreas Landegren, vår helt fantastiske pianist som spelade oss alla in i musikparadiset!
Jag har min fina lillasyster här! Hon passar på att träffa oss i några timmar innan hon far till Skottland för att fira jul med våra föräldrar och vår syster och hennes familj. Vi myser, för det är hennes enda önskemål. Brasa, nötter, långa diskussioner… Kanske får hon följa med mig en runda till SKHLM i morgon, men det har jag inte talat om för henne än. 🙂