07 mar

Jag håller på med en lista.

En speciell lista till en speciell person. Musik för varje dag på året. 365 musikaliska nedslag. Lätt som en plätt, tänkte jag. Det var det inte. 365 är mer än det låter. En som finns med på listan är den här. Så kraftfull och så sorglig. Ännu mer idag än för några veckor sedan. Vilka mästerverk får jag inte missa? (Allt från klassiskt till hippetihopp, bara det är bra.)

24 feb

Om att sakna någon eller något man inte har.

Inför morgondagens sista uttagning till Melodifestivalens final kanske ni vill lyssna på den här. Jag skulle vilja sjunga. På riktigt alltså. Så det låter bra då jag sjunger själv. Jag skulle vilja sjunga som Josefin Nilsson i Ainbusk. Hest, väldigt personligt. Lite småfalskt, charmigt, inte så man riktigt stör sig på det. Sedan skulle jag kunna tänka mig att sjunga som Beyoncé också. Ja, om jag fick välja. De där systrarna i First Aid Kit också. De sjunger ruskigt bra och dessutom har de hela livet framför sig. (Jag förstår att Patti Smith började gråta då hon hörde sin låt framförd av tjejerna.) Undrar just hur långt de kommer att gå… Vem skulle ni vilja kunna sjunga som?

19 feb

Comfort music.

Simon & Garfunkel – Scarborough Fair

Johnny Cash – I Won’t Back Down

Fleetwood Mac – Songbird

The Beatles – We Can Work It Out

Cat Stevens – Oh Very Young

Behöver jag säga något om Mello-Bello? Jag vill ha lite ny musik som berör mig, rör mig, låter mig gråta och skratta! (Fast vänta, jag låg faktiskt dubbelvikt då Ranelid och Sara Li genomförde sitt nummer. Lovar dock att inte länka till det här. Ni får leta själva.)

12 feb

Alla Hjärtans Dag.

På tisdag är det dags för blomster, praliner och kort om man är lagd åt det hållet. Är man ofrivilligt ensam är samma dag många gånger fylld av ångest och hopplöshet och man undrar vad man gjort för att inte vara värd någon att älska eller älskas av. Då hjälper det inte att man har världens bästa familj eller fina vänner. Jag har lyckligtvis sluppit denna ensamhet, men jag har mött den på nära håll och känt mig så ledsen över att inte bara fina, ensamma människor kan hitta varandra i stället för att behöva våndas. Nu för tiden finns det otaliga träffpunkter på nätet och jag har sett att det faktiskt funkar IRL! Så länge man är ärlig och inte presenterar sig som bättre än man är – fast man behöver kanske inte tala om alla sina dåliga sidor – är chansen att träffa någon man gillar rätt stor.

Hm. För några år sedan skrev jag ett musikinlägg till Sankt Valentins ära. Här hittar ni en Spotify-spellista med nästan alla låtar från det inlägget. Efter syrrornas musikinlägg härom dagen blev jag sugen på att göra en ny lista, så här kommer den:

Annie’s Song – Förälskelse, sådan som fyller ens hela universum. (Mina vänner sjöng den här så jag fick en tår i ögat då jag och K gifte oss.)

You Are The Sunshine Of My Life – Kärlek som man blir glad av, hjärtan och stjärnor! (Alltså, Stevie Wonder!)

Your Song – Tänk att få en alldeles egen sång av sin kärlek… (Elton Johns röst till Bernie Taupins ord gör mig fortfarande berörd trots att jag nästan lyssnade sönder min Eltonskiva under en period i slutet på 80-talet.)

In Your Eyes – Om att hitta den sanna kärleken. (Ser du det på något annat sätt?)

Nothing Else Matters – För alla som vågar visa sin sårbarhet. (Den här låten känner jag riktig hatkärlek för. Jag lyssnar på alldeles för hög volym och ryser av det innerliga, det suggestiva, det utelämnande…)

Be Without You – Om kärlek som varar forever and ever. (Mary J Blige är inte min favoritartist, men jag gillar den här.)

Wonderwall – Älskar, älskar inte? Den ena älskar mer än den andra? Tänk att ens tro att någon annan kan rädda en. (Hur tolkar ni den här Oasispärlan?)

I Still Love You – Olycklig kärlek, så där så det gör riktigt ont. (Högstadiet, sjuan tror jag. Jag gillade verkligen inte hårdrock. Officiellt. Men den här räknas väl inte?)

Iris – Förbjuden kärlek, eller kärlek som aldrig kan bli. (Från filmen City of Angels. Jag älskar den här låten, men kommer knappt ihåg filmen. Får väl se den igen då kanske.)

Africa – Kärlek till något istället för till någon. (Jag kan ju inte göra en Alla Hjärtans-lista utan Toto.)

Vill ni lyssna på de flesta av låtarna i en spellista på Spotify kan ni klicka här.

12 feb

Åh, nej!

Whitney Houston är död. I will always love you, Whit!

2007 skrev jag det här. Nu får jag lite dåligt samvete över att jag inte alltid talat bara goda ord om dig… Din version av I will always love you var också bra. Jag är bara en ”sucker for country”. Din röst var fantastisk och originell och du var definitivt en av mina 80-talsidoler. Jag kan inte döma någon annan och vet inte heller hur ditt liv egentligen var, men jag blev så ledsen då jag hörde om dina drogproblem. För oss ”vanliga” hade du allt. Du var otroligt vacker, hade ett kärleksfullt nätverk, din röst var alldeles underbar och i din glans dagar hade du också mer pengar än de flesta ens kan drömma om. Trots det blev du en stackars rik flicka, en kvinna som blev slav under ett svårt drogberoende.

Jag önskar din dotter allt gott i livet. Hon har redan hamnat snett, men jag hoppas att hon kan ta med sig din kärlek och lämna dina – och sina – drogvanor bakom sig. Vila i frid.

09 feb

Idag träffar jag en vän…

… som jag träffar alldeles för sällan. Hon bor i Hamburg, men våra påhälsningar ”hemma” i Karlskrona krockar dessvärre väldigt sällan med varandra. Hennes man fick ta emot en fin utmärkelse här i Stockholm i går, så de råkar vara i trakterna i ca ett dygn. Jag åker till Trångsund om ett tag så jag och M kan få en och en halv timme tillsammans. Vi ska hinna shoppa Ballerina kladdkaka (beställt av hennes tonårsson), födelsedagspresenter till tvillingarna (som fyller år idag) och lite annat smått och gott, så tror ni att ni ser mig flänga omkring i Farsta C tillsammans med en Tysklandsemigrerad svenska så ser ni antagligen rätt.

I går skrev två av mina systrar roliga musikinlägg, här och här. Jag har gjort det flera gånger förut, men kanske inte med en så klar tidslinje som de båda. Jag kunde i mitt stilla sinne konstatera att det verkligen finns ett ledmotiv för varje händelse i mitt liv. Mina första ”lyssna på musik”-minnen är något diffusa, men Demis Roussos, Baccara och ABBA finns helt klart med där i gyttret. Syrrornas minnen var spännande att följa! Själv kan jag konstatera att det faktiskt enbart, med undantag av min kompis storasyster A, är män som har lämnat större musikaliska avtryck i mitt liv. Nu talar jag inte om de låtar som låg på topplistor och som alla lyssnade på, utan de där riktiga öronöppnarna, de nya och spännande tongångar som jag antagligen inte hade börjat lyssna på om det inte hade varit för XYZs skull. (I denna musikinspirationsgrupp finns allt från min gamle fiollärare som jag träffade flera gånger i veckan i många, många år över fästman till en kollega som jag bara kommer ihåg förnamnet på.) Japp. Så är det.

Min uppmaning till er idag är att rota i musikminnet och leta fram en låt som ni inte hört på jättelänge, men som väcker härligt glada känslor!

25 jan

Om inte om hade varit…

… hade jag gått på konsert i kväll. Men om finns, så jag gör det jag ska och lyssnar i mina höronlurar (S underbaraste ord) i stället. Ni kan få lyssna och kika på denna gitarrist som sonen guidade mig till. Grym! Så där vill jag också kunna spela, men jag kan bara spela ompaompakomp på gitarr. Om jag över huvud taget övade skulle jag kanske bli bättre i alla fall.

För övrigt kan jag berätta att dagen inte kan börja annat än på rätt sida då man som gammal NO-lärare råkar ut för följande:

”Mamma! Ahhhhhh, gaaaaahhh, morr… Jag blir gaaaaaleeeeeen! Jag HAR ju satt i kontakten, så varför FUNKAR det inte?!!”

Eh. Just det. (Och kära alla ni, jag bet mig i tungan och läppen och kinden och skrattade inte högt, i alla fall inte förrän efteråt.)