fyra bestyr jag borde göra klart ♡ sy färdigt ett gäng julklappar ♡ den stickade bebiströjan som ligger i soffan ♡ måla underredet på slagbordet ♡ gå igenom bokhögen i hallen uppe
fyra ting på önskelistan ♡ hemgjort av våra barn ♡ skärmaskin från Fiskars ♡ snygg hörnsoffa som är både bekväm, snygg och rymmer massor av folk ♡ svart kashmirkofta
fyra saker som inte är gott ♡ blodpudding ♡ haggis ♡ vegobiffar som är brända på utsidan och kletiga i mitten ♡ likörpraliner
fyra drömmar jag när ♡ renovera sommarvistet till mottagning/gästboende ♡ lägenhet i Vasastan ♡ vara kulturtant på mer regelbunden basis ♡ pilgrimsvandring av det längre slaget
Jag hade lovat några fler ”tips och trix-inlägg” om second hand, men tänker att jag redan skrivit ett bra sådant lite mer allmänt om prylar. Det ligger här för dig som missade det. Jag vill dock komplettera med en del tips.
Prylar är prylar. Allt som tas hem ska ha en plats och en uppgift. Innan du ställer dig i kassan gäller det att tänka ”Är jag säker på det här?” och sedan äga beslutet.
Jag känner andra som liksom jag försöker leva enligt devisen ”en in, en ut”.
Är du en samlare? Skapa ett dokument och för noggrant in vad du har och vad du saknar. Är du som jag är minnet inte alltid lika tillförlitligt som kanske hade kunnat önskas. Bestäm vad du är villig att betala för en komplettering så behöver du inte frestas om något erbjuds till ett allt för högt pris.
Finns det något särskilt du vill ha? Det behöver inte vara antikt. (Min systers vän köpte till exempel sin bröllopsklänning på Sellpy, en designklänning hon hittat för några år sedan och som då var för dyr.) Skapa en bevakning på Tradera, Auctionet eller andra ställen som säljer second hand.
Keramik: undersök noggrant så inga flisor gått, leta efter sprickor och krackelerad glasyr. Var också uppmärksam på denna information om blyglasering.
Glas/kristall: det finns även kristall som innehåller bly, se länken om keramik. Titta också här efter nagg i kanten, sprickor och eventuella lagningar.
Gällande porslinsfigurer verkar de ha fått ett uppsving! Jag hade väl aldrig trott att jag skulle köpa en Goebel-figur, men det gjorde jag för några månader sedan. Den hade en osynligt lagad fläta, så priset på 60 kr kändes fyndigt men var rimligt. Sprickor och lagningar drar genast ner värdet betydligt. Vill du ha något för utseendet (som jag) kan du hitta jättemycket fint för en billig peng. Gör du investeringar är det viktigt att figuren är i perfekt skick, tillhörande kartong kan också öka värdet.
Köksprylar finns det hur mycket som helst av. Nysilverbestick är jag inte särskilt förtjust i, men sådana finns det mängder av ute på marknaden. Rostfria bestick håller jag dock gärna ögonen öppna för. Ungdomar som flyttar hemifrån kan hitta finfina grejer med mer personliga uttryck än IKEA:s startset.
Elektriska pinaler? Lampor verkar ha ett högt andrahandsvärde, men är ändå billigare än nya. Titta efter hela sladdar och att kontakten inte är av den gamla, ojordade sorten. En elektriker kan för det mesta byta ut det elektriska ganska lätt, så är du ute efter en viss stil kan det vara värt att köpa ”skalet” även om lampan inte funkar. Då det gäller köksmaskiner och dyl. har jag varit med om både perfekt fungerande grejer till en bråkdel av priset och sådant som inte alls gått att använda. Det gäller att ha ett ekonomiskt utrymme för att det kanske är skrot man har fått med sig hem.
Extra prisvärt? Allt som du behöver och annars hade köpt nytt! Kom dock ihåg att du t.ex. inte får garanti på grejer du köpt på second hand. (Vår symaskinsreparatör ger dock sex månaders garanti på sina reparationer.)
Second hand-marknaden varierar mycket med var man bor. I Karlskrona finns mycket med marint tema och Blekingesöm, både på auktionsverk och på loppisar, i Dalarna såg jag mycket mer träslöjd och jag gissar att samekonsten är välrepresenterad i norra Sverige. (Jag kan inte riktigt släppa att jag missade den här fantastiska ”heliga familjen i sametappning” på Tradera…)
Vilka prylar köper jag på second hand? (Här blir det lite upprepning om du redan läst inlägget jag länkade till i början av det här inlägget. Dessutom tar jag inte upp böcker, möbler, textilier eller konst som jag också gillar att titta efter på second hand-marknaden, men som jag tar upp i andra inlägg i den här serien.) Julgrejer, gärna vid andra tider på året än just nu då vi översvämmas av jul överallt och priserna är högre. Köksprylar. Fina tiokronorsvaser som jag sedan ger bort buketter från trädgården i. Lampor. Krukor, gärna i lite finare design. (De ger jag ofta bort som present/julgrupp eller liknande.) Korgar. Ljusstakar. Fina plåtburkar. ”Andra” inredningsdetaljer.
Min syster är second hand-mästarnas mästare! Hon har en annan inriktning än jag och letar ofta efter koncept. Exempelvis fick jag en fantastisk födelsedagspresent som bestod av ett gäng begagnade trädgårdsgrejer i toppskick tillsammans med lavendelplantor som hon själv drivit upp. Hon har hjälpt flertalet ungdomar kitta sina hem med allt från köksgrejer och inredningsdetaljer till sängkläder och gardiner. Hon kan ge bort en vacker korg med second hand-grejer som hon sedan kompletterar med exempelvis lyxig choklad eller liknande och det blir både användbart och mycket vackert. Jag inspireras mycket!
Igår var min äldsta-längsta-eller-förresten-inget-av-det vän här. Jag hade fixat fiskgryta till lunch och hon tog med sig ett par olikaläckra rawtårtor med recept från Nillas Kitchen, blommande rosor och lyxig födelsedagslakrits. Vi unnade oss en härlig långpromenad ner till havet och pratade och pratade och pratade precis som vanligt. Hos oss har ”barnen” redan flyttat ut, hennes barn ligger precis steget efter. I samband med planering för framtid har de börjat städa ut hemma, organisera om, göra sig av med grejer och få bättre koll på vad som egentligen står i källare och på vind.
Vi tipsar och delar med oss och skickar allt möjligt då vi träffas. Detta är inte en ovanlig syn. (Att ha så fina blommor från trädgården den 19 oktober kanske däremot är det.) Just här tror jag det handlade det om äppelmust och gårdsförsäljning i närheten, men vi hann som sagt avhandla mycket annat också. Något som jag blev jättepepp på var det digitala register hon och sambon har påbörjat. I samband med att allt ordnas upp och sorteras om får lådor nummer. Dessa nummer registreras och får sedan sitt innehåll registrerat. Fantastiskt, ju! Som ett välorganiserat lager, tänker jag. Vi har här hemma utgått från att allt ska få en plats och användning för att få vara kvar. Somligt heter ”när barnen flyttar hemifrån” och barnens fantastiska bokbibliotek ligger nerpackat i SmartStore Dry-lådor på vinden. De flesta av lådorna inhandlades vid något tillfälle då det var 20% rabatt på förvaring, de kostar ju en slant.
Här i arbetsrummet har jag förvisso inget digitalt system, men allt är ordentligt uppmärkt eller ligger tillsammans i något slags logiskt system. Papper i vänstra hurtsen: anteckningsblock och dagböcker i en låda, printerpapper i en, kalligrafipapper i en annan, lite mer speciella skriv- och akvarellpapper i en fjärde och i den femte ligger vadderade kuvert, både nya och sådana som kan återvinnas. Scrappapper har jag i en stor låda med hjul under skrivbordet och papper och block som är av det större slaget står lutade mellan väggen och hurtsen med papper. Så fortsätter det. Ordning och reda. Säkert lite sjukligt i ögonen på någon som gillar impulsivitet framför räta linjer, men alla får väl göra som de vill? Kanske förstår du att jag genast peppades av att ha ett digitalt register för sådant som bara används i säsong eller vid en viss typ av aktivitet? En rejäl genomgång av hajk- och beredskapsutrustning hade varit toppen. Laga och göra sig av med sådant som man tror att man har, men som ”ska lagas” eller bara har förlorat bäst före-datum. Julgrejerna har jag bra koll på. Det som är lite mer ömtåligt står bakom soffan i allrummet (inte ultimat kanske), resten ligger fint nedpackat i lådor i stenladan. Samma gäller resten av säsongsgrejerna, men vi har ju en massa bra-att-ha-grejer på vinden trots flera omgångar med rensning. Vad känner du för ett digitalt register? Börjar du hoppa av förväntan, eller ger det dig rysningar?
För ett tag sedan lovade jag i detta blogginlägg att tipsa om vad som kan vara bra att tänka på då man bestämmer sig för att undersöka andrahandsmarknaden. Jag kallar mig inte alls expert och har gått på både den ena och den andra niten genom åren, men jag har också samlat på mig en hel del erfarenhet. Idag tänkte jag berätta lite om textilier medan jag sparar kläder specifikt till en annan dag. Det finns mängder av textilier till salu via andrahandsmarknaden. Många har det lagts ner mycket tid och möda på, men uppskattas kanske inte helt i dagens läge. Hemvävda dukar, broderier på längden och tvären, sängkläder i en kvalitet som inte ens erbjuds numera och tyger som kanske redan är uppsydda, men som skulle finna ny kraft genom olika typer av projekt. Somligt har blivit utsatt för skadedjur, olika fläckar eller annat, så det gäller att veta vad man ska kolla efter för att inte dra hem ohyra eller textilier som inte duger till annat än utfyllnad i soptunnan.
Den här vackra tvättpåsen är sydd av kraftig lakansväv och någon har lagt stor omsorg vid stygnen. Jag älskar allt från utformningen till de inte helt matchande färgerna. Sådär sydde Farmor också. De lite äldre kusinerna kan stoltsera med varsin fin jultomte som Farmor broderat med de färger hon hade tillgång gissar jag. Mycket intressanta tolkningar i vissa fall. Just den här tvättpåsen var gulnad av ålder och, troligen, en undanskymd tillvaro i något linneskåp. När jag såg den hänga på Pingstkyrkans second hand blev jag kär och tänkte att en tvättpåse saknar jag alltid på resande fot. Plastpåsar är ju inte heller något man direkt drar fram ur bakfickan längre, så den här kändes klockren. Jag köpte hem den för 35 ynka kronor, mindre än en godispåse. Väl hemma drog jag igång ett reningsbad med ljummet vatten, en påse ICA citronsyra och några matskedar bikarbonat. (Det finns inga givna mått, men jag brukar alltid ta mer bikarbonat än citronsyra.) Ner med påsen medan det sprudlade sådär hemtrevligt som en av Fars Samarintabletter i ett glas. Sedan fick påsen ligga i badet över natten tills elen var jättebillig. Då tvättade jag den i 40°C tillsammans med resten av den ljusa fyrtiograderstvätten. Resultatet blev ljust och fräscht! Linneskåpsdoften var borttrollad och efter några tag med strykjärnet var påsen helt i min smak. Nu kan den få följa med på mina resor framöver. (Jag kan tyvärr inte stoltsera med något före-foto, men skillnaden är märkbar.)
Den ljusa kudden i framkant var en gång en kjol i en större storlek. Jag var aldrig intresserad av plagget, utan såg på en gång att det fanns potential för ett härligt kuddfodral. Ibland är jag inte världsbäst att gå från idé till handling, men den här gången vann den handlingskraftiga Monna. Just kuddar är tacksamma att sy av udda textilier som man gillar. Jag har använt allt från gamla filtar till broderier för att sy kuddfodral som inte står att finna någon annanstans.
På den här bilden från förra årets första advent ser du en annan av mina second hand-textilier som omvandlats till kudde. Just detta otroligt vackra yllebroderi köpte jag på Tradera för en billig peng. När den kom luktade det starkt av skåp och damm och jag fick ta ut den i snön och snötvätta den. Jag stoppade den i dubbla plastpåsar och stoppade in den i några dygn i frysen för att ta död på ev. kryp och sprayade med ett textilspray som ska ta död på otrevliga dofter. Hela förfarandet från inköp till färdig kudde hittar du i det här blogginlägget.
Min nya julfavorit inköptes via Tradera förra året. Historien bakom köpet och hela uppfräschningsprocessen hittar du här. Broderier finns det i mängder till sorgligt låga priser. Många är kanske inte riktigt i min smak, men då jag hittar något som är lite speciellt försöker jag hitta användning för det. Den här bonaden med applikationer och broderier gör mig så glad även om jag inte känner personen som någon gång för länge sedan gjorde den.
För några tior inköptes denna vackra pläd. Jag tycker den är jättefin och hade tänkt ha den som del i en höstig och lite varm inredning. Någonstans i bakhuvudet började dock varningssignaler ljuda med stor kraft då jag, när filten redan fanns här hemma, läste på etiketten. Där stod det ”moth resistant”. Under en period behandlades många ulltextilier med bl.a. DDT för att motstå angrepp av mal. Jag fotade och slängde iväg ett mejl med frågan om vad de hade behandlat sina plädar med till Vestfoldmuseerna som är ansvariga för gamla Berger-textilier. Just då visste de inte då de bara påbörjat processen att efterforska hur det stod till med saken. Så småningom kom svaret att filten tyvärr med all sannolikhet hade fått sig en släng av någon hälsovådlig kemikalie. Här kan du läsa mer om dessa behandlingar gällande just Berger. Nu slutade det ändå väl, för muséet hade inte denna version i sin ägo och frågade om jag kunde tänka mig att skänka den till samlingen. Så klart! Jättekul ju.
För 175 kronor köpte jag två flyttkartonger med någons gamla dukar, folkdräktsförkläden, hängkläden och ofållade hemvävda löpare. Jag sålde av flera av grejerna på Tradera, så man kan säga att jag fick betalt för att köpa de grejer jag sedan behöll. Tyget längst upp till höger blev en snygg julkudde, de två förklädena ligger i tyglådan och är otroligt vackra och kommer att bli något fint en vacker dag. Grytlapparna ligger i lådan med jultextilier och har redan använts flitigt och jag har flera sorterade och planerade projekt med de textilier jag sparade.
Något av det roligaste jag gjort i återvinningsväg är att ta reda på ett gäng stora frottéhanddukar i matchande färger för att sy en kimono. Jag snodde fräckt idén från Ellinor Nilsen som säljer sina morgonrockar för 2900 kr/st. (Hennes handdukar verkar ofta vara av någon lyxigare version. Mina handdukar kostade 10 kr/st och var inte alls lika fluffiga som hennes ser ut på bilderna.) Jag valde de största handdukar jag kunde hitta och sydde sedan en morgonrock som blev en prop till talet på lillastesysters bröllop. ”Att ta på dig då du behöver lite kärlek från familjen”, som ett hommage till den uppväxt med arvegods i svarta sopsäckar som hon som sladdis missade. (Den presenterades naturligtvis i just en sådan sopsäck…) Hur som helst var den jättekul att sy och kanske blir det fler i framtiden.
Slutligen vill jag visa hur det ser ut nere på Fars rullbord i vardagsrummet just nu. Lutad mot väggen står broderiet som jag också räddade. Det såldes, fuktskadat, uppspänt med häftstift på en kartong. Jag tvättade upp, pressade och ramade in i en vanlig IKEA-ram. Nu matchar den hösttemat så fint. och jag njuter trots att jag inte känner den duktiga brodösen. 105 kronor känns som ett helgerån, men det är vad jag betalade. Med detta Eva Rosenstrand-broderi från 70-talet knyter jag ihop second hand-inlägget om textilier. Jag hoppas att du fått ett och annat tips på hur man kan förlänga livet på några av de textilier som kan hittas på loppisar, i second hand-butiker och på auktioner. Har du själv några tips?
Som äldsta dotter i en familj med sju barn har jag god kännedom om hur det är att vara objektet för kärleksfulla och omtänksamma människor. Vi ärvde ofta kläder från släkt och vänner. De där svarta sopsäckarna togs emot ömsom med förväntan, ömsom med rynkade näsor. Alla har inte samma syn på vad som passar att skickas vidare i livscykeln… När släktingar bytte ut sina möblemang för andra gången på tio år hade vi kvar det som funkade även om det inte var så hippt.
Jag är född 1970. Sextiotalet hade introducerat möjligheten till slit-och-släng med de nya, syntetiska textilierna som tillverkades industriellt. Gick något sönder köpte man helt enkelt något nytt. Detta gällde inte bara textilier. Även om plastens historia börjar redan på 1500-talet var det först efter andra världskriget som detta material började kunna användas i större skala. Man lärde sig mer och mer om plastens kemi och under femtiotalet blommade uppfinningsrikedomen. Plast gav så många spännande möjligheter! Idag har plast blivit ett skällsord och med tanke på vissa länders oförmåga att hantera avfall, svettiga polyesterklänningar och mikroplaster kan man väl säga att plast inte riktigt står högst i kurs.
Någonstans på vägen skulle man kunna tro att lusten att lära sig mer om naturmaterial skulle försvinna, men jag upplever inte att det blivit så. Jag känner mig ibland rädd att kunskap om olika hantverk försvinner då det inte är naturligt att föra vidare denna kunskap. Jag älskar den uppväxande generationens iver att handla ”cirkulärt”. Att andra samtidigt fortsätter slit-och-släng-konsumera i en rasande takt tänker jag får vara. Det ger sig nog. Ödegårdar räddas av somliga samtidigt som andra river ut perfekt fungerande kök med tio år på nacken. I takt med att vår skeva ekonomi lägger sig tillrätta kommer det inte att finnas ekonomiska möjligheter att handla för pengar man inte har, för att inte tala om de moraliska frågor som omger konsumtion. Vilket ansvar har vi gentemot Moder Jord och de som kommer efter oss? Jag har en släkting som aldrig flyger och varken köper nya eller begagnade kläder. Hennes insats sträcker sig längre än så och hon tar ett stort ansvar i denna fråga. Själv funderar jag mycket på vad som är hållbart (detta kanske överanvända ord i vissa fall), eller snarare hur långt jag är villig att sträcka mig. För mig har andrahandsmarknaden blivit viktig och jag både ger bort, köper och säljer på olika ställen.
Tradera: Samlarens paradis. Här ges också chans att byta ut grejer i garderoben till ett billigare pris, men man kan ju hitta precis vad som helst.
Sellpy: Sveriges största andrahandsbutik för kläder. De har även en prylavdelning, men jag kan inte tänka mig att den är särskilt eftertraktad. Jag hittar mest skräp till överpriser där. Som säljare beställer man en påse som man stoppar i allt man vill bli av med, men det ska vara i bra skick. Som köpare kan man sätta bevakning på sådant som man är intresserad av och vågar man vänta på bättre priser kan man göra det. Priserna sänks nämligen i takt med att plaggen förblir osålda. Först läggs de ut på Tradera, sedan erbjuds de ofta till, enligt mig, för höga priser och när de är nere på 30 kronor skänks de vidare. Den som säljer via Sellpy får en liten del av kakan, men företaget tar betalt för sortering, prissättning och hantering. Skickar man in grejer i för dåligt skick får man fortfarande betala för hanteringen, så sortera väl!
Auctionet: På Auctionet kommer auktionskammare samman på en jättemarknadsplats. Här hittar du mer värdefull konst, smycken och möbler. Det finns mycket spännande, men kanske inte direkt chans på ”fynd”. Eller jo, visst kan man fynda, men inte utan att det kostar lite mer.
Antikvariat.net: I takt med att fler läser med öronen, på platta eller inte alls finns det andra som intresserar sig för gamla publikationer av olika anledningar. Bokbinderi är en fantastisk konst och jag har köpt böcker bara för att de varit så otroligt vackra. Maken köper böcker med information som trollats bort i dagens samhälle som ibland är lite ängsligt för gamla sätt att tänka, andra letar eftertraktade utgåvor som inte tryckts i fler exemplar.
Det finns mängder av antikaffärer runt om i landet som även säljer via nätet. Sverige blir rena loppisparadiset under sommarmånaderna. Här i Karlskrona är de två stora samlingsplatserna för secondhandjunkies Pingstkyrkans second hand och Röda korset, men det finns också platser med mer loppiskänsla eller lite finare antikviteter.
Senare den här månaden planerar jag ett inlägg för att ge mina bästa tips på vad man behöver kunna och veta gällande allt från vad som kan vara värt att köpa till vad man inte alls bör köpa och vilka fixartricks som kan vara användbara.
Känslan av att sommar-sommaren är slut är mycket intensiv. När jag nu satte mig vid datorn såg jag grannen åka iväg till jobbet. Idag var hennes första arbetsdag efter semestern och jag vet många som börjat jobba den här veckan. Själv har jag mer en ”hem och vända”-vecka. (När jag nu skrev det fick jag en känsla av att det finns en lek som heter så. Har jag rätt? Eller har det kanske något med hur man lär sig att sticka eller virka?) Hur som helst. Jag och min lillasyster har varit ute på äventyr i ett par dagar. Äventyr är väl att ta i, vi tog det väldigt lugnt och fint. Jag blev medbjuden för att få en extra chans att koppla av efter alla festligheter, något som verkligen uppskattades. Imorgon åker jag vidare mot Dalarna via Stockholm. Jag har haft en härlig sommar på hemmaplan, men det är ändå lite roligt att få uppleva något helt annat.
Min resebloggssyster har en 100-lista som hon gärna återvänder till för att hitta inspiration då hon planerar resor i Sverige. Örum 119 finns med på denna, så det var kanske inte så konstigt att det var dit jag fick följa med. En resa till Österlen är aldrig fel! Skåne bjuder på sina håll på fantastiska vyer helt olika de jag är van vid.
Örum 119 är ett hotell olikt många andra. Själva hotellrummen hittar du i den gamla skolan. I det som förut var en idrottssal hittar man ”Norrgavelhuset” som hyrs ut till konferenser, men även för boende med självhushåll. På gården finns flera orangerier, glasstillverkning, butik och bageri/café, samt ett kök som serverar fantastiska frukostar, lokal (och annat av god kvalitet) plockmat och stenugnsgräddade pizzor. Vi blev mycket väl emottagna av Pia som själv är uppväxt i trakten och som rörde sig i lokalerna som en husälva med mycket god energi. Örum har samarbetat tätt med Norrgavel, så överallt bjuds man på en mycket vilsam miljö med vackra färger och möbler.
Ofta sover man bara på hotell och hinner inte riktigt med att uppleva annat än sovrum och frukost. Vi passade nu på att njuta i biblioteket som jag verkligen uppskattade. Otroligt vackert och hemtrevligt, och bokutbudet var så spännande!
En av detaljerna som gjorde detta till en femplusupplevelse var den lilla frysen där ”dagens smaker” från Örum 119:s egen glasstillverkning erbjuds hotellgästerna i små söta burkar. Kanelglassen kittlade smaklökarna och gav mersmak. Jag älskar verkligen glass av god kvalitet och inser att Big Pack har spelat ut sin roll i mitt liv.
Vi höll oss på gården hela eftermiddagen och kvällen. Det fanns liksom inget behov av att ge sig av från denna oas!
Kvällen tillbringade vi i orangeriet tillsammans med varsin bildrink (virgin mojito, lyxigt) och vit pizza. Vi kanske är bortskämda med våra egna Bredavikspizzor och att kunna välja precis vilka pålägg man vill ha, men den glutenfria botten jag fick var bättre än något jag själv testat hittills. Det blir till att fortsätta testa. Miljön var underbar och jag förstår att det är fullsatt här kväll efter kväll! Jag blev mycket inspirerad och började återigen drömma om ett eget orangeri hemma på gården. Det är något med det där gamla röda teglet. Så vackert!
Efter en hotellfrukost värdig en drottning (alltså, att serveras ett glutenfritt bröd som håller samma klass som ”vanligt” är mycket ovanligt, så jag tackar Glutenfria Paradiset som verkligen hade lyckats) begav vi oss iväg till ett resmål rekommenderat av Pia. Det bar av till Dag Hammarskjölds Backåkra, ett ställe som både jag och syrran missat trots många besök till Österlen. Muséet är stängt på tisdagar, men vi uppskattade att i lugn och ro och utan en massa andra semesterfirare gå omkring på heden och promenera ner till vattnet via Skåneleden. Känslan av att sommaren närmar sig sitt slut var stark även här, inte minst på grund av den vackra men intorkade midsommarstången. Vi fick också chansen att uppleva en häckande biätare, en fågel som vanligtvis häckar i södra Europa. Ornitologer är av ett särskilt slag och de var så generösa och lät oss titta i kikaren som stod inställd på boets ingång. Verkligen häftigt! Roligt också att de här människorna tipsar varandra och så vips står ett helt gäng på samma ställe med sina muskedunderobjektiv och sina kamouflagekläder.
Kossorna strövar omkring på den öppna marken och runt meditationscirkeln som är byggd till Hammarskjölds ära, inspirerat av fredsrummet i FN-skrapan. Här kan man sitta och meditera, känna kraft från naturen, blicka ut över havet, tänka på stort och smått eller kanske gifta sig. Här kunde jag ha suttit länge, länge…
… men vi hade som mål att bada och äta innan vi skulle åka vidare till brorsan. Doppet vid Löderups strandbad sköljde effektivt bort svetten som vid det laget rann i strida strömmar längs med ryggen och jag är så glad för stunden här. Vi valde bort Sandhammaren den här gången pga tips. Så roligt är det inte att trängas och slåss om parkeringar med andra. Efter badet expertgooglade jag och vi hamnade på Backagården, ett mycket trevligt ställe som ytterligare spädde på önskan om ett orangeri. Jag hade tänkt sno med mig en stickling från den härligt orangea pelargonen, men det glömde jag bort. Jaja. Den finns i alla fall med på bild. Resan hem gick finfint och det var trevligt att hänga hemma hos brorsan och hans fina familj i några timmar. Sedan var det dags för en promenad ner till fiskeklubben och lite fortsatt röjande här hemma innan jag stöp i säng strax efter midnatt. Dagar som den jag hade igår känns oändliga, på ett bra sätt. Det är en ynnest att både ha tid och att orka och få utnyttja den på ett sätt som känns givande.
Jag har läst och läst och läst och läst, ända sedan jag var fem år. I början gick det nog trögt, men när läsförmågan väl hade övats upp gick det undan. Jag läste Vitnos, Kitty, Den hemliga trädgården och Oliver Twist. Jag läste Mio min Mio, Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter. Jag läste Som om jag inte fanns, God natt mister Tom och Agnes Cecilia. Jag läste Mysrysare och Vita serien. Jag läste kalligrafiböcker, handarbetsböcker och skolböcker. Jag läste John Irving, Marianne Fredriksson och Virginia Andrews. Jag läste Minette Walters, Elizabeth George och Agatha Christie. Jag läste långa romanserier av författare vars namn jag har glömt. Jag försökte läsa Stephen King (biblioteket) och Jean M Auel (Mammas, men mamma då!), men upptäckte tidigt att varken skräck eller myspornografisk tantsnusk var min grej. Jag läste ofta och mycket.
Sedan kom barnen. Då upptäckte jag att barn- och ungdomsböcker kan ge även vuxna fantastiska läsupplevelser. Jag läste allt mer sällan böcker för mig själv, särskilt efter mobiltelefonernas entré, men kära svärmor som jobbade på Bonnier Utbildning fixade så barnen (och jag) fick ett eget bibliotek hemma. Sedan kom åren som verkligen omskakade och omkonstruerade mig och efter det läste jag ingenting. Nada. Att läsa gick inte alls, min förmåga att behålla uppmärksamheten hade försvunnit. Jag försökte så småningom börja lyssna på böcker, men det gick trögt. Det var ändå detta sätt att ”läsa” som till slut fick mig tillbaka till böckernas värld. Jag har terapeutat mig igenom långa promenader och ett oändligt antal timmar i planttantsvärlden i sällskap med deckarserier och annan ”lätt” litteratur. Jag läser fortfarande sällan annat än facklitteratur i bokform (sådan kan jag inte lyssna på), men lyssnar gör jag. Mycket. Betyder det att jag kan räknas som bokmal igen?
I förra veckan tipsade min lillastesyrra om Kristina Sandbergs självbiografiska En ensam plats som handlar om Sandbergs upplevelser och tankar runt tiden då hon hade bröstcancer. Jag har läst böckerna om Maj och tyckte om dem, så när det var dags att hitta något nytt att lyssna på letade jag upp den. Den gick rakt in i hjärtat på mig! Det kändes som att jag var där, precis bredvid Sandberg. Jag skrev till syrran som är på smekmånad i Sydamerika för att tacka för boktipset. Hon återkom med ”läs den och läs sedan Linda Skugges mupprecension”. Jag var ju inte färdig, men tror du jag kunde vänta med att läsa recensionen? Nej! Jag läste den och fattade ingenting. Jag kunde bara konstatera att Linda Skugge inte har samma smak som jag, eller så hade hon en dålig dag då hon skrev recensionen, eller så betyder det faktum att hon själv lider av en svår kronisk sjukdom att hon förlorat förmågan att känna med människor som går igenom andra svårigheter än hon själv. Ja, eller så beror det helt enkelt på att Linda Skugge har koll på vad som är bra litteratur, medan jag själv är helt koko då det gäller sådant. Hon kan också ha fel. Recensioner handlar trots allt om tycke och smak. LitteraturMagazinet gav till exempel samma bok ”fem av fem”. Då jag googlar fram andra recensioner gäller samma för dem. Den här boken är överlag mycket omtyckt. Skugge står på ”en ensam plats” gällande huruvida detta är en bra bok eller ej. Men! Det är ju därför bokklubbar är så trevliga! Ett gäng läser samma böcker för att sedan i princip jämföra sina recensioner med varandra. Ingen har rätt eller fel, men diskussionerna öppnar nya vägar att se på saker och ting! (Ps: Jag saknar bokklubbsträffarna som inte har kommit igång efter pandemin.)
Det faktum att Camilla Läckberg får mediokra recensioner av ”litteraturkunniga”, men skrattar hela vägen till banken, är väl bevis på hur olika vikt man kan lägga vid olika delar av en bok. Det kan vara stilen, språket, detaljrikedomen eller avsaknaden av densamma som tilltalar. Det kan vara handlingen, inlevelsen, förmågan att överraska. Det kan vara ämnet, författarens kunskap, vågade grepp som inte följer några förutbestämda mönster. Anledningen till att jag lyssnade på så många deckare då jag tog mig in i bokvärlden igen var ju att jag känner mig hemma i den genren och att det sällan blir så komplicerat att hjärnan liksom kokar över. Med det sagt lämnar jag härmed tips på några av de böcker jag lyssnat på det senaste året och gillat.
En ensam plats av Kristina Sandberg Lucinda Rileys bokserie De sju systrarna Skilsmässan av Moa Herngren Emelie Schepps bokserie om Jana Berzelius Flykten av David Baldacci I dina händer av Malin Persson Giolito Klänning för korta kvinnor av Kristina Appelqvist Hela livet av Anders Rosengren (älskade att lyssna på den inlästa versionen, Stina Ekblads röst är magisk) Hjärtat av Daniel Bergman Stark 50+ av Monika Björn Je m’appelle Agneta av Emma Hamberg Tills alla dör av Diamant Salihu Jag kan ha fel av Björn Natthiko Lindeblad, Caroline Bankler och Navid Modiri (Finns det någon kvar som inte har läst den?) Mindset av Carol S. Dweck Konsten att fördärva sitt liv – eller inte av Stefan Einhorn
Ja, jag skulle kunna skriva alla dessa serier av svenska deckarförfattare som Åsa Larsson, Lars Kepler, Karin Wahlberg och allt vad de heter, men du kan säkert själv hitta dem. Det finns för många! Här försökte jag nämligen bjuda på en lite blandad kompott, inte BARA deckare. Och om du har ett tips som jag bara inte får missa får du gärna dela med dig!
Jag älskar loppis, auktioner och second hand. Jag gillar att hitta saker som någon annan tröttnat på eller inte längre har nytta av, det finns möjlighet att hitta saker som stilmässigt kommer från många olika perioder och så ger det onekligen en kick att hitta något värdefullt för en billig peng. Även om jag inte gillar allt för stora och häftiga förändringar så gillar jag att uppdatera inredningen på olika vis. Då är just second hand-marknaden ofta en mer ekonomisk lösning som ger mer för pengarna. Kärleken för den här marknaden har uppstått både från min uppväxt och att komma från en stor familj och från min mycket antikvitetsintresserade svärmor. Den senare har lärt mig mycket om stil från olika perioder, formgivare och även att våga utveckla min egen smak. Något är inte nödvändigtvis vackert för att det har en stämpel från en känd formgivare, men ofta borgar denna stämpel för material i god kvalitet och god hållbarhet på olika plan. Häng med mig på rundan jag tog tillsammans med svärmor på en av stans second hand-ställen häromdagen så går vi igenom det jag köpte! (Så här såg grejerna ut efter en runda i diskmaskinen, det gäller att ha ögonen öppna efter allt från sprickor och flisor till fläckar som inte kommer att gå bort när man spanar.)
När jag såg denna sillburk sa genast svärmor ”den har inget lock”. Rent värdemässigt drar ett saknat lock bort mycket, men det innebär också att man inte behöver betala lika mycket. Ingen bra investering kanske, men chans på fynd! Mitt nostalgiska hjärta började vibrera av typsnittet och jag tänkte att det är lätt att komplettera med plastfolie eller bara lägga ett tefat över som lock då denna skönhet ska in i kylskåpet. Jag tycker den är jättefin i alla fall och tänker att så fort en köpesillburk är öppen så ska innehållet få hamna i den här. (Värde 149 kr med lock, jag betalade 20 kr.)
Jag älskar Sven Jonsons stil. Jonson var med och startade Halmstadgruppen och var mycket aktiv som konstnär. Gustavsberg gav ut en serie jultallrikar med hans motiv på 70- och 80-talen. Jag älskar dessa och har köpt på mig en här och en där för att använda i juletid. Just denna saknade jag och betalade gärna 30 kr. På Tradera säljs de från 45 kr, men till fast pris ligger de på samma ställe ute för 145 kr.
För planttanter som jag behövs det en del ytterfoder/krukor. Jag är alltid på jakt efter vackra sådana och har sakta men säkert bytt ut och kompletterat min lilla samling. Den här vackra krukan från Söndgen keramik betalade jag 15 kr för, kostnad i så här gott skick är minst 50 kr på Tradera eller lite finare ”vintagebutiker”. En ny ful kruka på Blomsterlandet kostar närmare 100 kr, så just krukor brukar jag ha på lager för tillfällen då jag vill ge bort en växt.
De här små frukostskålarna i engelskt porslin är så fina! Somligt gammalt porslin löser ut bly vid upphettning eller vid kontakt med sura livsmedel och är faktiskt inte så bra att äta eller dricka från. Det gäller främst glas och porslin med sprickor och krackeleringar i starka färger. Den här tallriken är i mycket fint skick och ”detergent safe”. Som frukost- och dessertskål anser jag den inte vara i riskzonen, och som sådan kommer den att användas i Bredavik. 50 kr/st får man alla gånger betala för dessa på lite finare ställen, jag fick den på köpet.
Rörstrandservisen Dal verkar inte vara särskilt vanlig. Kunnare på nätet verkar tro att det rör sig om engelskt budgetporslin som importerats för att bli dekorerat i Sverige. Det här fatet är i jättefint skick utan några krackeleringar och dessutom i en mycket användbar storlek. 50 kr tycker jag var ett fynd!
Vi har några delar av Kosta Bodas glasservis Anna här hemma. Den verkar inte vara särskilt poppis, men jag tycker den är fin. Den här udda dessertskålen fick komplettera de tre vi redan hade och det för 20 kr.
Det finns en hel del vackert porslin i gott skick ute till ett billigt pris. Jag betalade 20 kr/st för de här djupa tallrikarna och köpte även ett gäng liknande av en något större modell. Stig Lindbergs Gunda från Gustavsberg går för 100 kr/st på den lite finare second hand-marknaden. Fynd, alltså.
Sedan det här praktverket… 12.75 på Åhlens för denna tjusiga minnestallrik i melamin då det begav sig. En plasttallrik med de kungliga unga tu vill väl alla ha?! En sådan här finns det alltid plats för om man har ett torrdass, och det har vi. Giovanni Trimboli kanske inte hade varit helt nöjd med att hans design hamnar på ”skithuset”, men… Jag tyckte den var väl värd sina tio kronor i alla fall.
Ett par smågrejer fotade jag inte, men allt som allt betalade jag 350 kr. Lite pengar då man ska veckohandla, mer om man köper grejer man EGENTLIGEN bara villhöver. Å andra sidan är värdet bara på de där fem Gunda-tallrikarna 500 kr, så jag har inte dåligt samvete. Känner mig glad och nöjd över kompletteringarna (jultallriken och dessertskålen), den vackra dassdekorationen och allt det andra. Kanske blir det sill i veckan bara för att inviga den härliga sillburken? Har du fyndat något på andrahandsmarknaden på sistone?
Jag gillar verkligen arbetet som Greater Good Science Center på UC Berkeley gör. Det finns många gratiskurser för dig som upplever att ditt liv inte riktigt är så bra som det skulle kunna vara, och framför allt skulle jag vilja att ungdomar fick den här undervisningen. Dessa kurser är också till för dig som vill hjälpa andra och dig som tycker om att lära dig mer om hur människans psyke fungerar.
Allt är tyvärr på engelska, men jag hoppas att det inte är ett problem för dig om du är intresserad. Just detta test handlar om hur du fungerar vid motgångar och om du visar medkänsla för dig själv.
