Uttorps musteri

28 sep

Flashbacks till Orem…

Hm, har vi inte en urkärnare någonstans? Eller förresten, vart tog vår äppelmanick vägen? Den har jag inte sett sedan… vi packade upp här i köket? Jaha, ja. Tydligen kan man ha en grej i ett litet kök utan att lägga märke till den på nästan fem år. Är inte det en anledning att fundera på vilka grejer man har i sina skåp och lådor så säg?

Igår hade jag en massiv arbetsdag. Jag hade mitt första samtal vid tio och var ute ur arbetsrummet efter sista samtalet närmare 21.30. På eftermiddagen hade jag en lite längre rast och passade då på att skiva päron och lägga i torken. Jag fixade också ett par liter päronmust till, så nu har vi tre lådor i frysen fulla av gottigheter. Snålröra, svamp av olika slag, dill och persilja, päronmust, björnbär, spenat, kirskål och en del annat. Nu gäller det att använda allt så det inte bara blir liggande tills någon inte riktigt stänger frysen nästa gång, hehe. Jag har ett komplicerat förhållande till ”lyxiga” matvaror. Vill inte slösa. Men vad nytta gör något som ligger och får fryssmak och får skador av frysskadekaraktär? Ingen alls, faktiskt. Visst kan vi skaffa en frysbox som så många gör, men jag tror inte att det är rätt svar för oss. Vi vill ju gärna köpa ett lamm förstås och då är frågan om vi får in det som det ser ut nu. (Ett lamm fyller ungefär en av våra stora lådor plus lite till om man packar riktigt väl och har en hel del färs.)

Det visar sig att det finns en anledning till att torken var så billig. Den har ett konstruktionsfel och klarar inte fem lager päron pga vikten. Ingenjören hade visst en lösning. Vi gillar ju verkligen att ha en tork igen och med all sannolikhet kommer ett annat exemplar att ha samma brist. Vi får väl se om hans idé funkar! Det kan vara värt det. Idag vill jag testa att torka persilja. Jag har en hel del i frysen, men tycker att det skulle vara kul.

02 apr

Endricka.

Maken har länge pratat om att göra endricka av något slag. Det finns enbärsdricka som man gör på rena enbär eller enbärsolja och så finns det gårdagens experiment, en endricka som bryggs på hela enkvistar med barr och bär. Här hittar du receptet som maken följde.

Det är alltid lika spännande att följa recept på nätet. Detta uppmanade kocken att samla in ”en välfylld kasse” enris med bär. Maken verkar ha tolkat detta som ”packa en sopsäck full med enris”, så efter drickamakeriet har vi fortfarande enris nog för resten av grannskapet.

Jag vet inte om det bidrog till något, men maken ville koka denna brygd på vedspisen. Med tanke på kommentaren i ett annat recept (gör inte endricka på våren då den blir besk) kanske just vedkokandet var en viktig detalj för att påverka smaken positivt?

Mjölkkanna 101/1359 tillhörde en gång i tiden fars föräldrahem i Klackamåla. Undrar just hur länge sedan kannan senast fylldes med mjölk eller något annat drickbart? Den rengjordes ytterst noggrant inför detta äventyr, något som säkert har hänt många gånger förut.

Jag vill inte påstå att det luktade gott i köket/bryggeriet av endrickan. Doften var väldigt intensiv med en touch av skog, mossa och kåda, men smaken var inte helt oäven då sockret hade tillsatts.

När brygden hade uppnått den magiska temperaturen 37°C var det dags att röra ut ett halvt paket jäst i drickan. Efter ett tag var det klart att jäsningsprocessen var igång och maken hällde upp drickan i IKEA-flaskor med snäpplock. Nu står de svalt och ska göra så i tre-fyra dagar, så får vi se om experimentet blev lyckat eller ej. Sist vi gjorde något drickbart handlade det om smarrig flädersaft och äppelmusten av våra Ingrid Marie-äpplen blev fantastiskt god. Vi hoppas att endrickan också är duktig på att smeka smaklökarna.

Edit: Uppdatering då jag ser att detta inlägg fortfarande ger nedslag i sajberrymden. Denna dricka blev väldigt festlig, så festlig att vi mest använde den till att spruta festliga tillfällen med. Odrickbar kan man också kalla den, men det var väl för att maken tillförde lite mer jäst än receptet påtalade då han inte tyckte jäsprocessen var igång. Jag tror att han dessutom tog för mycket ris och att han tillverkade den under fel tid. Bättre lycka nästa gång!

10 okt

Bo på lantgård.

Igår var jag iväg och hjälpte en fin familj att flytta. Framåt eftermiddagen insåg jag att det slutkörda finns kvar i bakgrunden, så när de stora möblerna skulle flyttas åkte jag hem. Trots det vaknade jag lite småmosig. Tur att jag möttes av detta:

Rönnsumaken är lite jobbig med alla sina rotskott, men jag gillar den verkligen vid den här tiden på året. Det är lönnarna som står för de stora showerna, men tänk så vackert det blir när alla bidrar med sin specialitet. De gula björkarna tyckte jag förut var lite tråkiga om hösten, men de är ju också fantastiska!

Skotten i glaset i köket fick äntligen lite jord runt fötterna. Ett par elefantöron fick ny jord och en elefantbebis fick en egen kruka. Vi får väl se om de tar sig! Det är alltid lika spännande.

Eftersom vi har fått den skönaste höstdag som tänkas kan var jag ute och krattade runt lite. Den sista ”stora” kronärtskockan fick vår sjuka dotter trösta sig med. Annars äter hon lyxlunch på sin praktikplats varje dag, så hon är lite bortskämd. (Hon går Restaurang- och livsmedelsprogrammet på gymnasiet och praktiserar för tillfället.)

Vi har ett gäng fina Ingrid Marie som får vänta lite på att bli uppätna, men fallfrukt och allt för små äpplen har jag börjat göra must av idag. Kvinnan som var här och beskar äppelträdet tipsade om att frysa in musten i mjölktetror. Tyvärr hade jag bara fått ihop två tomma tetror idag och det lär bli minst fyra liter must om vi har tur (vilket jag hoppas).

Annars blir det kålpudding i slow cooker-version, något slags köttfärslimpa på kålbädd, till middag. Jag hoppas att recensionerna är rättvisande, för jag är verkligen sugen på just smaken av kålpudding. Mums! Hoppas bara vi har lingonsylt kvar i kylen någonstans…