Det ena du bör, det andra du gör,
du gnetar och pysslar och gnor tills du dör.
En dag är du lycklig, en annan rätt trist,
det löser sig ändå helt säkert till sist.
Du tar två steg framåt och ett tillbaka.
Ge ej upp, under händer, som när kaka hittar maka.
Tiden rinna under broar, klockor stanna, urverk sucka,
traditioner bör du hålla, men rutiner kan du rucka.
Jorden är härlig och himlen är blå,
vi har det nog rätt fantastiskt ändå.
Tack och hej, leverpastej. Vår tid här har varit fantastisk på så många sätt och vis och både jag och min familj tar med oss allt vi upplevt med stor tacksamhet. Livet är allt bra förvirrande ibland. På samma gång som jag gläder mig åt att få träffa föräldrar, syskon, svärföräldrar, svågrar och svägerskor, och alla andra släktingar och vänner, så gråter jag över att behöva lämna de finaste vänner som tänkas kan. När man flyttar ändras saker och ting och relationer tar en annan form. Nu ser jag fram emot att få fördjupa gamla vänskaper och lära mig att bo på ett mindre ställe som jag behöver lära känna och älska igen.
Den här dikten fick jag av en av mina väninnor tillsammans med ett foto på de majestätiska berg som jag har kommit att älska så mycket:
Blessing
In the leaving
in the letting go
let there be this
to hold onto
at the last:
the enduring of love
the persisting of hope
the remembering of joy
the offering of gratitude
the receiving of grace
the blessing of peace.
Jan L. Richardson
Dust If You Must
Rose Milligan
Dust if you must, but wouldn’t it be better
To paint a picture, or write a letter,
Bake a cake, or plant a seed;
Ponder the difference between want and need?
Dust if you must, but there’s not much time,
With rivers to swim, and mountains to climb;
Music to hear, and books to read;
Friends to cherish, and life to lead.
Dust if you must, but the world’s out there
With the sun in your eyes, and the wind in your hair;
A flutter of snow, a shower of rain,
This day will not come around again.
Dust if you must, but bear in mind,
Old age will come and it’s not kind.
And when you go (and go you must)
You, yourself, will make more dust.
The finish line faded away as I slowly started seeing what had been there all along
There never was a race, the destination was to be found within myself
Heartbeats filled my head while sadness filled my heart
And I had to let go of regrets and empty promises
Fear will never rule me again
A thousand thoughts caught in a glimpse into eternity.
Love.
Nailing all emotions in place,
trying to find the right spots without affecting anyone else’s existence.
Belonging.
Here, there and everywhere.
Beginnings, in-betweens and endings
while the earth keeps spinning out of control.
Still.
Stay in the boat, don’t forget the life vest,
don’t stand up, don’t fall out, don’t.
Just don’t.
Just don’t.
Julen varar än till påska, eller hur var det nu igen? Idag kom ett finfint paket i brevlådan, fullt av handgjorda praliner från Ejes Choklad, kunglig hovleverantör. Tur att jag jobbar för människor som vet att njuta av livet! (Och nej, L. Vi hade också fyllnadspapper i vår låda och fick inga likörpraliner. 😉 ) Det här är choklad som man inte glufsar i sig. Man äter pralinerna med eftertänksamhet och njuter i lugn och ro. Tar man ett kort på dem innan de är uppätna kan man dessutom återuppleva stunden igen och igen och igen utan att idissla.
För övrigt drog yogan igång idag efter jul- och nyårsuppehåll. Det är nästan på dagen två år sedan jag gick bort till The Yoga Space för att vara med på mitt första yogapass. Jag är så tacksam över att jag blev övertalad att prova! Min kropp har svarat bra på övningarna och jag är definitivt både vigare och starkare idag än jag var när jag började. Utvecklingspotential finns, men det är jag bara glad över.
Jag vill till sist påminna om en av de finaste dikter jag vet. (Okänd författare.) Peace.
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mer innehåll
än du redan givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen i dag har du.
Använd dig av det.
I dag kan du glädja någon.
I dag kan du hjälpa en annan.
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Idag var det visst Nobeldagen. Den var ruskigt o-glamourös på den här sidan Pölen, men jag hoppas att du satt bänkad framför de intelligenta och värdiga pristagarna samt kungligheter och andra av Nobelvärde klädda i extratjusiga kläder. Kanske fick du se Anna-Maria Helsing, en spännande kvinnlig dirigent, leda Kungliga Filharmoniska Orkestern? Jag hoppas att maten var mer exklusiv än den som serverades här hemma och att den smakade åtminstone lika gott. När barnen var små brukade jag ibland fixa ”Nobelmiddag”. Det tyckte jag var roligt! Jag har varit mycket dragen åt vegetarisk mat den senaste tiden, men en god bit blodig oxfilé skänkt av en glad kossa hade passat riktigt bra till ett sådant tillfälle tillsammans med mammas potatisgratäng och rödvinssås. Mums.
And so we stay lost in love
Trying to find hope for sale and peace for free
Watching starry skies and empty screens
While settling for loneliness
… men när jag hörde den här dikten visste jag att jag måste skriva ner den. Så fin.
Blessed are they who understand
My faltering step and shaking hand
Blessed, who know my ears today
Must strain to hear the things they say.
Blessed are those who seem to know
My eyes are dim and my mind is slow
Blessed are those who look away
When I spilled tea that weary day.
Blessed are they who, with cheery smile
Stopped to chat for a little while
Blessed are they who know the way
To bring back memories of yesterday.
Blessed are those who never say
”You’ve told that story twice today”
Blessed are they who make it known
That I am loved, respected and not alone.
And blessed are they who will ease the days
Of my journey home, in loving ways.
Author unknown
Solspel över bergstoppar
Frostnupna grässtrån
Värmeinduktion
Varsamt, kraftfullt, helt ljudlöst
Smälter jag
Morgondis med förhinder
Svartvitt till färg
Pensel med magiska krafter
En duk, en början utan slut
Det brinner
Mitt hjärtas slag
Vikta åt livet
Kunskapstörst
Tankar större än själva livet
Om kärlek
Sommaren fick nog, den drog bort med hast
Min styrka fick vila, min vilja tog rast
Tankar om somligt fick åka i sopen
Jag snubblade, föll, jag såg aldrig gropen
Nu sover jag tungt och drömmer om annat
Det händer jag tänker att tiden har stannat
Men jag ger inte upp, jag håller på mig
Jag hejar och peppar – det blir snart okej