Jag har gjort en fredagsskylt som numera hänger varje dag på anslagstavlan i köket. Varför då? Tja, finns det någon bättre dag än fredag? Själv är jag förtjust i måndagar, men fredagar är kanske snäppet bättre ändå… Att fånga känslan av att släppa allt jobbigt och pusta ut ordentligt, det känns riktigt bra. Trevlig helg, hör du!
Ps: Grattis till syrran som alltid ligger tio år efter och ändå alltid är steget före. Hur går det till?
Jag skrev lite visdomsord på ett papper i går.
Och när jag ändå hade börjat skära i papperet gjorde jag ett kort av skräpet. Sådär, ja. Mer pyssel på en kväll än på många månader! Det suger i pysselfingrarna och jag har många idéer nu. Allt som kommer ut blir superenkelt, men det är okej. Jag måste vänja mig vid att hitta det jag söker igen. Och så måste jag hitta mina bra pennor. Hur kan alla vara borta på en gång?
Att gå på en high school-föreställning här i USA är rätt häftigt. Då skolorna här omkring har mellan två- och tretusen elever finns det ofta en uppsjö studenter som har rätt okej sångröster och ibland hittar man också artister som skulle kunna vara med i en ”riktig” uppsättning. Kvällens föreställning bevisade detta. Jag, maken och äldsta dottern åkte till Orem High School, betalade $17 för våra biljetter och bjöds på riktigt bra underhållning. Det enda som fanns att klaga på var egentligen ljudanläggningen. ”Anita” var bäst, men den person som hade skött rollbesättningen hade lyckats finemang med alla huvudroller. Sekvensen med ”Somewhere” bjöd på ett par som dansade så vackert så tårarna rann på mig. (Jag vet, jag vet, jag gråter lätt! Det här var faktiskt något alldeles extra.) Det är sådana stunder man får vårda om lite extra.
There’s a place for us,
Somewhere a place for us.
Peace and quiet and open air
Wait for us
Somewhere.
There’s a time for us,
Some day a time for us,
Time together with time spare,
Time to learn, time to care,
Some day!
Somewhere.
We’ll find a new way of living,
We’ll find a way of forgiving
Somewhere . . .
There’s a place for us,
A time and place for us.
Hold my hand and we’re halfway there.
Hold my hand and I’ll take you there
Somehow,
Some day,
Somewhere!
Dagens visdomsord.
Ps: Storyn i West Side Story suger… Jag tycker verkligen illa om olyckliga slut! Varför kan inte alla bara få leva lyckliga i alla sina dagar? Idag är en så’n dag då jag tycker precis just det lite extra mycket. 🙁