Jag tror inte den nyaste Disney/Pixar-filmen Inside Out kommit ut i Sverige än, men när den gör det tycker jag att du ska gå på bio även om du inte brukar göra det i vanliga fall. Igenkänningsfaktorn var stor hos oss alla i familjen.
September-oktober får vi sällskap av min bror och brorson och jul kommer vi att fira med åtminstone min syster och hennes familj. Tjoho! Tack Norwegian för billiga biljetter till Las Vegas. Någon annan som är sugen på att hälsa på?
Här sitter jag uppe fast klockan inte ens är fem på morgonen. Jag brukade vara en riktig morgonmänniska som faktiskt valde att gå upp jättetidigt, men den här gången beror det bara på jetlag. Hur som helst har jag hunnit uppdatera telefonen och fört över alla sommarens 720 bilder från telefonen till datorns bibliotek, så jag känner mig ganska effektiv.
Idag fyller min hjältebrorsa år. Han har fått rädda mig vid flertalet tillfällen den här sommaren och jag är väldigt tacksam för allt han gör för mig och resten av familjen! Den här sommaren gick inte en dag utan att jag var tacksam över duschen eller toaletten eller diskmaskinen där i det gamla sommarhuset. Sommarens projekt var ny panel till delar av huset och taket behöver bytas om ganska omgående. Gissa vem som kommer att bli projektledare…
I september kommer P på besök hit med sin äldste son då de ska göra en road trip som åtminstone inkluderar San Francisco och Orem. Vi tycker att det ska bli så roligt att ha dem på besök och hoppas på ännu fler besök under året!
”If you can keep your head when all about you
Are losing theirs and blaming it on you,
If you can trust yourself when all men doubt you,
But make allowance for their doubting too;
If you can wait and not be tired by waiting,
Or being lied about, don’t deal in lies,
Or being hated, don’t give way to hating,
And yet don’t look too good, nor talk too wise:
If you can dream—and not make dreams your master;
If you can think—and not make thoughts your aim;
If you can meet with Triumph and Disaster
And treat those two impostors just the same;
If you can bear to hear the truth you’ve spoken
Twisted by knaves to make a trap for fools,
Or watch the things you gave your life to, broken,
And stoop and build ’em up with worn-out tools:
If you can make one heap of all your winnings
And risk it on one turn of pitch-and-toss,
And lose, and start again at your beginnings
And never breathe a word about your loss;
If you can force your heart and nerve and sinew
To serve your turn long after they are gone,
And so hold on when there is nothing in you
Except the Will which says to them: ‘Hold on!’
If you can talk with crowds and keep your virtue,
Or walk with Kings—nor lose the common touch,
If neither foes nor loving friends can hurt you,
If all men count with you, but none too much;
If you can fill the unforgiving minute
With sixty seconds’ worth of distance run,
Yours is the Earth and everything that’s in it,
And—which is more—you’ll be a Man, my son!”
– Rudyard Kipling
I morgon åker jag och barnen hem. Idag blev vi omhändertagna av en fin avskedskommitté då vi skulle åka ner till Malmö och familjen här. På några timmar hinner man en hel del. Jag har inte träffat min uppdragsgivare och vän L sedan förrförra sommaren, men idag var hon i stan och hann komma upp på en snabbfika hos min bror. Även om vi hörs rätt ofta var det jättemysigt att sitta och prata lite djupare en stund, något som vi naturligt hann mer ofta då vi bodde i Segeltorp.
Efter lite kvalitetstid med bror, svägerska och ett tvåårigt energipiller fick jag låna en cykel för vidare färd mot Triangeln där min kompis bor. Jag blev bjuden på lyxigt god räkmacka och fick bonussällskap av guddottern och hennes storebror. Härligt! Livet alltså…
Nästa gång jag uppdaterar bloggen sitter jag säkert hemma i Orem. Peace!
Allt har sin tid. Viss tid önskar man spola förbi och annan vill man återuppleva om och om igen.
Jag pratade med en bekant som lever i en något liknande situation som vår familj. Vi pratade om vår syn på vänner och vänskap då man flyttar runt mycket och hon berättade att hennes man fortfarande ofta träffar barndomsvänner medan hon själv släppt taget varje gång hon flyttat. Jag har plockat upp en och annan nära vän under livets gång. Klasskompisar, kyrkkompisar, arbetskamrater, studiekamrater, grannar, mammor till barnens vänner… Det är inte möjligt att vårda vänskap med alla man träffar på: ibland för att det inte går, ibland för att man inte har lust och ibland för att det helt enkelt inte finns tid. Fast jag önskar att det fanns mer tid! Möten med andra människor i olika åldrar, med olika bakgrund, i olika faser av livet… Det ska bli intressant att se vem jag behåller kontakten med då vi flyttar nästa gång. En sak har jag lärt mig, och det är att det sällan blir de man kanske hade räknat med. Sånt är livet helt enkelt. Inte helt självklart och definitivt mer komplicerat än vad åtminstone jag skulle önska.
… små ögonblick av ro ibland”. Här sitter jag och har det så underbart. Idag uppmanar jag dig till att sitta med benen högt och vicka på tårna. Jag själv har uttorkad gräsmatta under mig, blå himmel över mig, en härlig havsbris runt mig och vågskvalp i öronen. När solen får fritt spelrum här finns det inget bättre. I eftermiddag får jag nog försöka samla mod för årets femte dopp.
Eller, nja, det är inte dags för några ”på återseenden” än på några dagar. Vi passar på att insupa salt havsluft, solnedgångar, soluppgångar, familjetid och allt annat som är bra med att vara här tills på onsdag då vi åker ner till min bror och hans familj för övernattning. En natt på Kastrup räcker. Det behöver vi inte testa en gång till. (Jag och barnen fick uppleva detta fenomen förra året och maken gjorde det för några dagar sedan då han åkte tillbaka.) Det är lite synd att det bekväma tåget som gör att man kan hoppa på i Karlskrona och stiga av direkt på flygplatsen är så otillräkneligt att man inte riktigt vågar lita på att allt ska fungera som det är tänkt.
Under de kommande månaderna kommer vi att behöva fokusera på huruvida vår tid i USA är över för den här gången eller ej. Det är onekligen lite besvärligt att stå med en fot i varje kontinent. Den som lever får se! Peace.
Idag har jag och maken varit föräldrar i nitton år. Nitton. Otroligt. Vi har gjort så gott vi kan, men det är inte lätt det här med att få ett litet barn till låns och lotsa det in i de vuxnas rike. Jag vet egentligen inte om det är barnen eller de vuxna som lär sig mest, men jag lutar åt att det är föräldrarna.
