Eller, nja, det är inte dags för några ”på återseenden” än på några dagar. Vi passar på att insupa salt havsluft, solnedgångar, soluppgångar, familjetid och allt annat som är bra med att vara här tills på onsdag då vi åker ner till min bror och hans familj för övernattning. En natt på Kastrup räcker. Det behöver vi inte testa en gång till. (Jag och barnen fick uppleva detta fenomen förra året och maken gjorde det för några dagar sedan då han åkte tillbaka.) Det är lite synd att det bekväma tåget som gör att man kan hoppa på i Karlskrona och stiga av direkt på flygplatsen är så otillräkneligt att man inte riktigt vågar lita på att allt ska fungera som det är tänkt.

Under de kommande månaderna kommer vi att behöva fokusera på huruvida vår tid i USA är över för den här gången eller ej. Det är onekligen lite besvärligt att stå med en fot i varje kontinent. Den som lever får se! Peace.