03 mar

Kallt.

3_1

Jag kollade ut genom fönstret och kunde knappt se någonting. Små, små flingor av yrsnö. Det lät nästan som mikrohagel mot fönstret! Det är väl aprilvädret som ställer till det. Jag vet att det är mars, men har man inte haft någon riktig vinter blir det här stort.

E fick en gratis provomgång av ACT-provet i skolan idag. I Sverige söker man till gymnasiet på betygen från grundskolan, men här får alla göra standardiserade tester och i vissa fall också skriva ansökningsuppsatser för att komma in på college. Det klagas mycket på dessa tester som är fördelaktiga för folk som har gjort många prover och har blivit bra på att kryssa rätt. Å andra sidan är det kanske inte riktigt alla som är nöjda med det betygssystem vi har i Sverige heller. Hur stora och många åtgärder som än tagits för att lärare ska sätta rättvisa betyg så är det här fortfarande ett sätt för skolor att tävla om elever och pengar.

Finns det någon utbildning som hade mått bra av en alternativ ansökningsrutin? Vad tycker du?

I går skickade vår granne V några roliga gamla fotografier. Tänk att tiden går så snabbt och samtidigt verkar ha stannat ibland. Jag kommer precis ihåg tillfället som hade fångats genom kameran, jag kommer ihåg kläderna jag hade på mig och jag kommer ihåg känslan av att vara där. Det var närmare 25 år sedan bilderna togs. Tänk så mycket som har hänt sedan dess!

02 mar

Om att leta glädjor.

Förra veckan bestämde jag mig för att det har varit nog med magsupar och rödkantade ögon för en lång tid framåt. Jag är fullt medveten om att livet har både upp- och nedgångar och lyckligtvis har jag vunnit i det genetiska lotteriet på så sätt att jag sluppit kemiska depressioner. Därmed vet jag också att jag faktiskt till viss del medvetet kan styra mina känslor. Alltså – dags att räta upp livet lite!

I lördags var det jag som var ansvarig för att plocka ut Montaignetexterna till vår diskussionsgrupp. Jag hade valt en text av Montaigne som heter ”On the length of life” och en artikel som handlar om huruvida lycka och mening med livet är samma sak. Vi satt och diskuterade dessa tankar blandade med våra egna funderingar och kom fram till både det ena och det andra. Vi pratade om huruvida livet bara går utför efter trettio eftersom någon hade läst att alla de mest fantastiska idéerna kläcks innan man fyllt 30, men vi konstaterade att vi trodde att det var falskt. Vi kom också fram till att artikelförfattaren antagligen inte hade egna barn då artikeln skrevs, att lycka inte bara kan uppnås genom konsumtion och mening inte bara kan uppnås om man utplånar sina egna behov. Vi pratade om vad vi vill ge våra barn att ta med sig på livets väg och vi pratade om huruvida alla tekniska prylar förstöra den nya generationens möjlighet att upptäcka lycka i något annat än i den elektroniska världen.

Jag har precis läst en bok som handlar om att förenkla sitt liv för att slippa mycket av den stress som hindrar oss att känna oss tillfreds och glada. I perioder lockas jag mycket av sådana tankar. Det handlar om att betala av lån, att inte bo större än man behöver, att inte konsumera för konsumtionens skull, att hitta balans i vad man vill ha respektive vad man behöver… För mig innebär balans och ordning lycka. Jag mår bra av en nyorganiserad garderob, jag älskade känslan av att skriva av våra lån då vi hade sålt huset i Segeltorp, jag mår dåligt då jag ser något dyrt och onödigt ligga oanvänt i ett hörn, jag klarar inte att slänga mat som blivit för gammal o.s.v.

Med tanke på hur de senaste månaderna har känts och hur jag medvetet känt att jag behöver göra något åt min situation drog jag därför igång Operation Upprensning för hela familjen i går. Vi började med garderoberna. Sonen rensade tre skjortor, äldsta dottern började med ett gäng kläder som ska slängas, några plagg som syrran ville ta över och några som ska skänkas bort. Själv var jag redo att få in mer vår bland kläderna, men förutom några riktiga tjocktröjor har jag i princip samma kläder året om vilket gjorde att jag bara behöver kolla efter lossade sömmar och liknande och om det var några galgar som hängde kvar åt ”fel” håll sedan senaste städningen. (Jättebra grej. Häng in alla ”hängplagg” med galgen åt fel håll. Första gången du använder plagget vänder du på galgen. Allt som hänger kvar åt fel håll efter bestämt antal månader ska ut ur garderoben.) Maken hatar att shoppa kläder, så hans garderob visade sig vara lite väl tom. Den borde snarare fyllas på än rensas. Yngsta dottern har lovat att ta itu med sina kläder ”någon gång under veckan” och känner jag henne rätt kanske det får bli ett gemensamt projekt mellan henne och mig.

I tvättrummet har det inte varit någon riktig ordning sedan strax efter jul. Det har jag stört mig på lika länge. Gissa hur lång tid det tog att göra iordning där inne? En kvart ungefär. Sedan var det dags för högen bredvid symaskinen. Den tog lite längre tid för mig och andra berörda att arbeta oss igenom, men det gick relativt snabbt. Cashmeretröjan som köptes för $3 med två små hål har legat där sedan den nytvättad hamnade i högen i början av säsongen. Nu tog det sisådär fem minuter att fixa hålen och yngsta dottern har en lyxig och superskön tröja att dra på sig lite kyliga dagar. Mitt badrumsskåp? Fem minuter. Sådär är det. Varför skjuta upp när man kan göra det nu? Jag blir så trött på mig själv ibland.

Arbetsrummet är redan fixat och vi har varit duktiga på att inte dra på oss allt för mycket skräp sedan vi flyttade hit. Garaget borde få en vårstädning förstås, men då ska det inte vara två plusgrader och regn utomhus. Ungdomarna är helt ansvariga för sina egna rum och de har någorlunda koll på sina grejer, så det är tre rum som jag inte behöver bekymra mig om. Köksskåp har vi alldeles för många, men det är ordning och reda där sedan senaste rensningen och i vardagsrummet finns det liksom ingenting att städa bort.

Sådär, ja! Hittade jag några glädjor i den uträtade oordningen? Jajamen. Jag rekommenderar några timmar av det här till vem som helst. Det känns onekligen frigörande! Jakten på glädjor fortsätter…

02 mar

Det regnar här idag.

Det här är en av mina absoluta favoritlåtar. Den lyckas alltid få mig att le fast den är sådär klämkäck och då jag undervisade musik terroriserade jag ofta mina elever med den. Jag tror inte att den direkt har något musikaliskt värde så, men vem behöver inte då och då påminnas om att himlen faktiskt finns där bakom molnen?

I can see clearly now the rain is gone.
I can see all obstacles in my way.
Gone are the dark clouds that had me blind.
It’s gonna be a bright (bright)
bright sunshiny day.
It’s gonna be a bright
bright sunshiny day.

Oh, yes I can make it now the pain is gone.
All of the bad feelings have disappeared.
Here is that rainbow I’ve been praying for.
It’s gonna be a bright
bright sunshiny day.

Look all around, there’s nothing but blue skies.
Look straight ahead, there’s nothing but blue skies.

I can see clearly now the rain is gone.
I can see all obstacles in my way.
Here is that rainbow I’ve been praying for.
It’s gonna be a bright
bright sunshiny day.
It’s gonna be a bright
bright sunshiny day.
It’s going to be a bright
bright sunshiny day.
Yeah, hey, it’s gonna be a bright bright
sunshiny day.

Edit: Det blev en väldigt regnig och väldigt molnig dag, så det passade utmärkt att börja med denna påminnelse!

2_1

Varför måste smoothies med spenat i se så otäcka ut? Den var i alla fall god. Kokosmjölk, ananas, banan, hallon och äpple. Ja, och spenat.

2_2

Jag försöker att inte äta bröd, så när dessa två ville ha scones till frukost var det bara för dem att börja baka. Bänken full av allt det där som ska skänkas och skickas.

01 mar

Peace in my heart, joy in my soul.

image

Körsång. Det hjälper. Jag sitter precis framför våra duktiga basar och njuter varje gång av deras röster. När det stormar inombords är det så skönt att ha något tryggt att luta sig tillbaka mot. En dag kanske jag hittar tillbaka till frid i både hjärta och själ. Peace.

01 mar

Meningslöst inlägg.

Sockerbiten

Lat och lite halvsjuk lördag med namnsdagskalas som alla i familjen var bjudna till i eftermiddags och Montaignediskussion hos samma grannar några timmar i kväll för mig och K. Tidigare på dagen halvkollade jag på mellobello och kunde konstatera att Måns bjöd på fin underhållning och var värd att gå vidare i tävlingen. För övrigt vet jag inte ens om jag vill kalla alla bidrag för musik.

Det har snöat hela dagen, men det ligger ingenting på marken. Konstigaste vintern någonsin. God natt. (Skyll dig själv om du läste. Säg inte att jag inte varnade!)

28_1