Kallt.
Jag kollade ut genom fönstret och kunde knappt se någonting. Små, små flingor av yrsnö. Det lät nästan som mikrohagel mot fönstret! Det är väl aprilvädret som ställer till det. Jag vet att det är mars, men har man inte haft någon riktig vinter blir det här stort.
E fick en gratis provomgång av ACT-provet i skolan idag. I Sverige söker man till gymnasiet på betygen från grundskolan, men här får alla göra standardiserade tester och i vissa fall också skriva ansökningsuppsatser för att komma in på college. Det klagas mycket på dessa tester som är fördelaktiga för folk som har gjort många prover och har blivit bra på att kryssa rätt. Å andra sidan är det kanske inte riktigt alla som är nöjda med det betygssystem vi har i Sverige heller. Hur stora och många åtgärder som än tagits för att lärare ska sätta rättvisa betyg så är det här fortfarande ett sätt för skolor att tävla om elever och pengar.
Finns det någon utbildning som hade mått bra av en alternativ ansökningsrutin? Vad tycker du?
I går skickade vår granne V några roliga gamla fotografier. Tänk att tiden går så snabbt och samtidigt verkar ha stannat ibland. Jag kommer precis ihåg tillfället som hade fångats genom kameran, jag kommer ihåg kläderna jag hade på mig och jag kommer ihåg känslan av att vara där. Det var närmare 25 år sedan bilderna togs. Tänk så mycket som har hänt sedan dess!
Jag tycker det låter som ett utmärkt sätt att söka till högre utbildningar på! Jag älskar tanken på att det aldrig är försent att förbättra sig, och det omöjliggör det nuvarande systemet med gymnasiebetygen. Vi har ju tack och lov högskoleprovet, och det är väl så nära du kan komma det amerikanska systemet, men lämpligheten för olika yrken testas inte där, och dessutom är det bara en liten del av platserna som fördelas genom det urvalet.
Jag tycker definitivt att uppsatser och ett mer intervjubaserat urvalssystem för exempelvis läkaryrket och läraryrket vore att föredra. Jag vet att de hade det på prov i Uppsala något år, och jag tror att K var med och ansökte till läkarutbildningen då.
Jag håller med dig! Ju äldre medelåldern blir och ju mindre pengar som ligger kvar i pensionspotten, desto längre tror jag att vi behöver jobba. Det sätt vi jobbar på har dessutom ändrats och mer än någonsin tror jag på det där med lämplighetstester. Jag tänker på polisskolan och hur min bror sökte flera gånger, men missade på den sista intervjun som åtminstone tillhörde då. Han som intervjuade sa rent ut ”du är för empatisk och enligt din profil skulle du passa bättre som läkare”. Intressant tänker jag. (Vad säger det om poliser, förresten… Haha!) Jag måste erkänna att jag är förtjust i genomtänkta personlighetstester som åtminstone då jag tar dem brukar ge ett resultat som jag känner igen mig i. När jag tänker på vad som händer bl a i vårdsituationer av utsatta personer ibland tycker jag det nästan är brottsligt att inte ta reda på hur vårdpersonalen hanterar sina vårdtagare utan att man bara förlitar sig till att någon har ”rätt utbildning” och att de stämplar in och ut på rätt tider. Tack för din kommentar! (Och det där med K och läkarutbildningen tror jag stämmer. Kom inte MK in på läkarutbildningen efter intervju, eller har jag inbillat mig det? Hm.)