Jag pratade med min kompis häromdagen. Hon sa att hon tycker att det är hemskt jobbigt att människor har blivit vandrande problempåsar för henne. Det gjorde mig ledsen att höra det, men samtidigt förstår jag henne så väl! Jag vill ju bara att alla ska vara glada och må bra.
Ps: Far blev inlagd på sjukhuset idag. Nä. Livet är inte alltid roligt och alla mår inte heller bra. Dags att leta glädjor igen!
Förutom mina föräldrar hann jag och S träffa två av mina syskon och deras familjer, svåger och svägerska och delar av deras familjer, svärmor och svärfar och så en del annat löst folk som jag älskar och uppskattar mycket! Jag hade inte med mig kameran överallt och fotade mest naturen i Bredavik, men här ser du en del av allt vi hann med mellan läkarbesöken och matlagningen. Ja, och matätningen. För oj, vad mycket och god mat vi fick i oss! Här kommer ett gemensamt tack till alla som bidrog till att jag upp tre kilo på två veckor. Hahaha!
… börjar min mammas cellgiftsbehandling. Det finns väl inte så mycket roligt att säga om den, men mamma är en fighter och har kämpat på genom alla bulor och gropar i vägen så här långt! Det kommer att bli många jobbiga dagar under de närmaste månaderna, men när jag sa adjö till mina föräldrar kände jag mig inte rädd eller förtvivlad. Tvärtom. Jag har väl aldrig sett på maken då det gäller alla fantastiska brev, meddelande, vykort och presenter mamma har fått sedan hon fick reda på att hon är sjuk. Den kärlek som hon bärs av är fantastisk. Tillsammans med naturen hon omgivs av i vardagen tror jag att hon får den kraft som behövs för att orka.
Här kommer nu en Sturkö overload för dig som eventuellt har missat hur otroligt vackert det är på min sommarö. (Till dig V, du som har blivit lite blind för det som funnits framför dina ögon i alla år. Visst är det lite makalöst?)
