I musiken hittar jag det som inte går att uttrycka på annat vis. Alla känslor, alla svårigheter, all skönhet, livets oändliga komplexitet, kärleken, sorgen och allt dessemellan. Lev väl. Om morgondagen vet vi ingenting.

Det är den tiden på året igen. Hemma hos oss går det åt en ansenlig mängd ljus eftersom jag tycker det är mysigt med det mjuka, fladdrande skenet. Med tanke på mina gamla ögon behöver jag även skaffa en riktigt bra läslampa till vardagsrummet, så jag håller ögonen öppna. Läslampan i allrummet på övervåningen hittade jag på Pingstkyrkans loppis för 75 kronor. Den är perfekt just där den står och jag kryper ofta upp i det gröna kuddhörnet för att läsa.

Tillbaka till ljusen. Den här veckan har Rusta 25% rabatt på sina stearinljus, så det passar bra att fylla på förråden! Deras värmeljus är också av stearin, vilket ur miljösynpunkt sägs vara ett bättre alternativ. Med paraffin får man ta hänsyn till att man eldar fossila bränslen, lyser man upp med stearin rör det sig ofta om slakteriavfall. Miljömedvetna veganer får kanske vända sig till bivax, men då får de ta hänsyn till att sotet som alstras leder till mängder som står att jämföra med passiv rökning. De får kanske gå genom livet oupplysta, helt enkelt.

Det finns naturligtvis alternativ. Vegetabiliskt vax är något som vissa moderna lyxmärken använder sig av, men då finns också problemet med sotpartiklar och den där passiva rökningen.

Min värmeljusfavorit har alltid varit IKEA:s Glimma i de höga kopparna (brinntid 6 h). Jag måste påtala att det är just de höga kopparna det gäller, för de lägre (brinntid 4 h) är hopplösa. Urdåliga, lika dåliga som liknande av andra producenter. Glimma har jämt vunnit alla bäst-i-test. I dagens miljömedvetna Sverige vet jag inte om det skulle vara möjligt då de innehåller både paraffin och vegetabiliskt vax. Problem brukar dock leda till lösningar och jag är säker på att så kommer att ske också med denna fråga!

Detta ämne leder osökt in på en undersökning som jag hade möjlighet att vara med i. Umeå Universitet skickade ut en undersökning gällande ”miljö- och klimatfrågor” till 5000 svenskar. Jag var en av de lyckliga som fick äran. Det tog sin lilla tid att tugga sig igenom alla frågor och efteråt stod jag lite förbryllad. Skulle inte undersökningen handla om miljö och klimat? De flesta frågor handlade nämligen inte alls om det, utan om vad jag tycker om invandring, vilken syn jag har på ekonomi, vilket ansvar samhället har att ta hand om sina små, hur jag röstar, OM jag röstade sist jag hade chansen, hur min bakgrund ser ut och lite annat smått och gott. Jag förstår att det kan vara intressant att ta reda på min bakgrund för att förstå mitt förhållningssätt till omvärlden, men jag fick också väldigt skumma vibbar av dessa frågor. Följande fråga kom mot slutet och då började jag skratta högt! Jag skickade den vidare till familjen och bad dem uttala sig om var de skulle placera sig. Själv kände jag för att trycka i en tia med ett ”Jag är bäst!” à la mina småkusiner i Växjö. Det ska bli intressant att följa hur svaret på dessa frågor hanteras och vad universitetet tänker använda resultatet till. Min känsla efter att ha gått igenom frågorna är att de ansvariga varken tänder paraffin- eller stearinljus hemma, och det är allt jag har att säga om det.

Den inre Uttorpsrundan och guldfiskarna. Naturen här i krokarna är njutbar åt alla håll.

Igår tog jag med mig lillasyster och åkte ut till vår faster på Jordö. Här odlar hon med viss hjälp av make och son och förser både sin egen familj, grannar, släkt och vänner med ekologiska grödor. Har man extra tur, som vi hade igår, får man ta del av dessa grödor omsatta i praktiken. Jag vet inte om det är 40+ år som hemkunskapslärare eller mer ett genuint odlings- och matintresse som lett till all god mat som så många människor fått njuta av under åren.

Den djupröda välkomstdrickan var inte bara vacker, utan också fantastiskt god. Smålandslingon med en gnutta citronsyra, sas det. Hur som helst var det fantastiskt gott och jag njöt i små klunkar. Lite strävt, lite syrligt, lite sött. Mjukt, som om vanilj var tillsatt (men det var det inte) och så en känsla av bittermandel (som inte heller satt sin fot i närheten av den här drickan). Det här gav mersmak!

”Va, är du fotojournalist? Ska du fota allt?” Nä, jag är inte fotojournalist, då hade jag torkat av dropparna på kanten och stylat lite mer. Det här fotot tog jag för att komma ihåg det fina mönster som gjordes i grädden med hjälp av en potatissticka. Gräddförpackningen hade fått spunk och gick inte riktigt att hälla ur, men tipset är att försiktigt hälla grädde på tre ställen i nyponsoppan och sedan göra ett fint mönster med tandpetare eller provsticka. Malin lärde mig för många år sedan att man äter inte bara med munnen, utan också med ögonen!

Vid genomgången av trädgården och trädgårdslandet fick vi tips på både det ena och det andra. Här bakom ligger den skyddade delen av trädgården och bakom/nedanför faster dignade tomatplantorna av riklig skörd. Nästa år vet jag vad vi ska göra. Vi skippar murarhinkarna och sätter tomaterna på det vanliga stället, men i jorden! Sent på säsongen fick vi ett gäng ”skräpplantor” av vänner som hade över. Jag hade inga hinkar över till några av dem, utan satte ut dem direkt i landet. De plantorna har vattnats bara en handfull gånger och trots torkan har de gett en bättre skörd än de hinkplanterade! Det säger kanske något.

Mums. Frilandsodlade vindruvor, Schyler. Jag fick med mig en planta i present. Den ska sättas i trädgårdslandet och ska få klättra på insidan av djurnätet. Det blir fint det!

I landet närmare vattnet har en massa potatis, morötter, lök, bönor och blomster av alla de slag vuxit. Här står den fina luktärtsställningen av pil, betydligt bättre dimensionerad än de stackars växtställningar jag erbjöd mina luktisar. Jag älskar inspirationsturer som den här, där man får lära sig och inspireras.

Presenterna stannade inte bara vid vindruvsplantan. Jag fick också en krukväxt, Malins änglavingar, och det här favoritmönstret!!! Denna bonad hängde i farmors föräldrahem. Malin ritade av den och sedan sydde både farmor och hon varsitt exemplar. Nu ska jag sy en, sanna mina ord. Det var länge sedan jag sydde stjälkstygn, men det är i alla fall en typ av mönster som passar mig. (Igår höll jag förresten i äppelduken. Rent mentalt är jag igång, hahaha!)

Jag känner mig rikt välsignad. Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkter följa släkters gång… Ibland är det så påtagligt. Malin påminde också om vikten av att vi låter minnet av de som gått före leva vidare. ”Jag kommer ihåg att hon gick på vägen till dasset” känns inte som någon spännande levnadsbeskrivning.

Nästa present som anlänt kom från min farbror Sven-Erik. Han delar mitt stora intresse för släktforskning och skickade boken ”Press och pennfäktare i Svensk-Amerika”, en bok som handlar om de även tusen svenskspråkiga tidningar och tidskrifter som gavs ut under mindre än hundra år. Det ska bli spännande att läsa om detta fenomen! Jag frågade för ett tag sedan Sven-Erik om information om farfars elva syskon eftersom jag vet så lite om dem. I paketet fanns information om syskonen, ett arvsskifte, sjukjournaler, anteckningar om barn (fars kusiner) och lite annat smått och gott, så nu ska jag förkovra mig! Vilken skatt!

Nu somnar naturen och lägger sig till ro
Från lövet på grenen till djuret i sitt bo
September har bjudit på brittsommarfest
Nu kommer den tid som jag gillar allra bäst
De andra, de stönar och klagar: Dåligt väder!
Jag rotar fram min kofta och andra sköna kläder
Sen tänder jag brasan och läser en bok
Jo, jag älskar hösten, jag är väl en tok

Blixtar och dunder, trött på tekniken! Nu har vi haft en riktigt härlig helg med magiskt brittsommarväder. Mitt i allt detta har jag bråkat med hemsidan till min kommande verksamhet och lite annat smått och gott. Jag har haft en bot som har försökt göra intrång på min blogg här tusentals gånger de senaste veckorna, så jag har fått byta lösenord både här och där. Jag är oändligt tacksam för att vi har teknik som är så pass lätt att förstå sig på att till och med jag kan hantera det mesta, men ibland blir jag rädd då jag tänker på hur utelämnade vi alla är till detta ogreppbart stora.

Hur som helst. I lördags var det dags att plocka ihop sommaren. Vi brukar samla ihop så många som möjligt i storfamiljen två gånger om året för riktiga arbetsdagar. När vårsolen börjar göra sig påmind ska trädgårdsmöbler och studsmatta fram och det andra brukar komma på plats vartefter. Höstsamlingen är lite mer ”definitiv”. Tack och hej, liksom. Väderleksrapporten bjöd på snorväder hela helgen, men det visade sig att SMHI hade ungefär lika rätt som vanligt. Vi kunde med andra ord gotta oss i att visa både Malmö- och Nynäshamnsläktingarna att Sturkö är bäst på att leverera. De fick också testa nybakad stenugnspizza. Tretton högkvalitativa pizzor med hemgjord tomatsås och deg samt mellanlagrad prästost, vinmarinerad kassler, färska champinjoner och färsk basilika för 250 kr tack vare ICA:s specialerbjudanden. (Jag räknade till 210 kr första gången, men hade glömt en av kasslerbitarna.) Det var kanske den här omgången som investeringen gick jämt upp?! Det kostar några tusenlappar att bygga en pizzaugn och mååånga timmars arbetskraft. För oss som har stått och sett på har det dock varit väl investerade pengar och timmar!

I morse passade vår familj på att bjuda över de som hade sovit i Bredavik på brunch. De fick passa på att äta sig mätta på kalljästa frallor, fattiga riddare och lite annat smått och framförallt gott, för att sedan besöka mammas grav och inspektera brorsans framgångar på nya bygget. Vissa av oss passade också på att njuta av de ljumma vindarna från Baltikum genom att ta en promenad i Sturköskogen. Ljuvligt, helt enkelt.

Dagarna kommer och går i en strid ström. Om en vecka är det dags att fira min 50-årsdag. FEMTIO. Far har inte ringt från Eriks potatisåker för att gratulera först av alla för att inte glömma ”femte okatober”. Han finns ju inte i livet längre. Eriks potatisåker finns inte kvar den heller, förresten. Det var något med EU och allt det där. Födelsedagen kommer ändå och ska firas lite lagom festligt. Ännu kan inte EU göra något åt det, åtminstone inte vad jag vet!