Igår tog jag med mig lillasyster och åkte ut till vår faster på Jordö. Här odlar hon med viss hjälp av make och son och förser både sin egen familj, grannar, släkt och vänner med ekologiska grödor. Har man extra tur, som vi hade igår, får man ta del av dessa grödor omsatta i praktiken. Jag vet inte om det är 40+ år som hemkunskapslärare eller mer ett genuint odlings- och matintresse som lett till all god mat som så många människor fått njuta av under åren.

Den djupröda välkomstdrickan var inte bara vacker, utan också fantastiskt god. Smålandslingon med en gnutta citronsyra, sas det. Hur som helst var det fantastiskt gott och jag njöt i små klunkar. Lite strävt, lite syrligt, lite sött. Mjukt, som om vanilj var tillsatt (men det var det inte) och så en känsla av bittermandel (som inte heller satt sin fot i närheten av den här drickan). Det här gav mersmak!

”Va, är du fotojournalist? Ska du fota allt?” Nä, jag är inte fotojournalist, då hade jag torkat av dropparna på kanten och stylat lite mer. Det här fotot tog jag för att komma ihåg det fina mönster som gjordes i grädden med hjälp av en potatissticka. Gräddförpackningen hade fått spunk och gick inte riktigt att hälla ur, men tipset är att försiktigt hälla grädde på tre ställen i nyponsoppan och sedan göra ett fint mönster med tandpetare eller provsticka. Malin lärde mig för många år sedan att man äter inte bara med munnen, utan också med ögonen!

Vid genomgången av trädgården och trädgårdslandet fick vi tips på både det ena och det andra. Här bakom ligger den skyddade delen av trädgården och bakom/nedanför faster dignade tomatplantorna av riklig skörd. Nästa år vet jag vad vi ska göra. Vi skippar murarhinkarna och sätter tomaterna på det vanliga stället, men i jorden! Sent på säsongen fick vi ett gäng ”skräpplantor” av vänner som hade över. Jag hade inga hinkar över till några av dem, utan satte ut dem direkt i landet. De plantorna har vattnats bara en handfull gånger och trots torkan har de gett en bättre skörd än de hinkplanterade! Det säger kanske något.

Mums. Frilandsodlade vindruvor, Schyler. Jag fick med mig en planta i present. Den ska sättas i trädgårdslandet och ska få klättra på insidan av djurnätet. Det blir fint det!

I landet närmare vattnet har en massa potatis, morötter, lök, bönor och blomster av alla de slag vuxit. Här står den fina luktärtsställningen av pil, betydligt bättre dimensionerad än de stackars växtställningar jag erbjöd mina luktisar. Jag älskar inspirationsturer som den här, där man får lära sig och inspireras.

Presenterna stannade inte bara vid vindruvsplantan. Jag fick också en krukväxt, Malins änglavingar, och det här favoritmönstret!!! Denna bonad hängde i farmors föräldrahem. Malin ritade av den och sedan sydde både farmor och hon varsitt exemplar. Nu ska jag sy en, sanna mina ord. Det var länge sedan jag sydde stjälkstygn, men det är i alla fall en typ av mönster som passar mig. (Igår höll jag förresten i äppelduken. Rent mentalt är jag igång, hahaha!)

Jag känner mig rikt välsignad. Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkter följa släkters gång… Ibland är det så påtagligt. Malin påminde också om vikten av att vi låter minnet av de som gått före leva vidare. ”Jag kommer ihåg att hon gick på vägen till dasset” känns inte som någon spännande levnadsbeskrivning.

Nästa present som anlänt kom från min farbror Sven-Erik. Han delar mitt stora intresse för släktforskning och skickade boken ”Press och pennfäktare i Svensk-Amerika”, en bok som handlar om de även tusen svenskspråkiga tidningar och tidskrifter som gavs ut under mindre än hundra år. Det ska bli spännande att läsa om detta fenomen! Jag frågade för ett tag sedan Sven-Erik om information om farfars elva syskon eftersom jag vet så lite om dem. I paketet fanns information om syskonen, ett arvsskifte, sjukjournaler, anteckningar om barn (fars kusiner) och lite annat smått och gott, så nu ska jag förkovra mig! Vilken skatt!