Blixtar och dunder, trött på tekniken! Nu har vi haft en riktigt härlig helg med magiskt brittsommarväder. Mitt i allt detta har jag bråkat med hemsidan till min kommande verksamhet och lite annat smått och gott. Jag har haft en bot som har försökt göra intrång på min blogg här tusentals gånger de senaste veckorna, så jag har fått byta lösenord både här och där. Jag är oändligt tacksam för att vi har teknik som är så pass lätt att förstå sig på att till och med jag kan hantera det mesta, men ibland blir jag rädd då jag tänker på hur utelämnade vi alla är till detta ogreppbart stora.

Hur som helst. I lördags var det dags att plocka ihop sommaren. Vi brukar samla ihop så många som möjligt i storfamiljen två gånger om året för riktiga arbetsdagar. När vårsolen börjar göra sig påmind ska trädgårdsmöbler och studsmatta fram och det andra brukar komma på plats vartefter. Höstsamlingen är lite mer ”definitiv”. Tack och hej, liksom. Väderleksrapporten bjöd på snorväder hela helgen, men det visade sig att SMHI hade ungefär lika rätt som vanligt. Vi kunde med andra ord gotta oss i att visa både Malmö- och Nynäshamnsläktingarna att Sturkö är bäst på att leverera. De fick också testa nybakad stenugnspizza. Tretton högkvalitativa pizzor med hemgjord tomatsås och deg samt mellanlagrad prästost, vinmarinerad kassler, färska champinjoner och färsk basilika för 250 kr tack vare ICA:s specialerbjudanden. (Jag räknade till 210 kr första gången, men hade glömt en av kasslerbitarna.) Det var kanske den här omgången som investeringen gick jämt upp?! Det kostar några tusenlappar att bygga en pizzaugn och mååånga timmars arbetskraft. För oss som har stått och sett på har det dock varit väl investerade pengar och timmar!

I morse passade vår familj på att bjuda över de som hade sovit i Bredavik på brunch. De fick passa på att äta sig mätta på kalljästa frallor, fattiga riddare och lite annat smått och framförallt gott, för att sedan besöka mammas grav och inspektera brorsans framgångar på nya bygget. Vissa av oss passade också på att njuta av de ljumma vindarna från Baltikum genom att ta en promenad i Sturköskogen. Ljuvligt, helt enkelt.

Dagarna kommer och går i en strid ström. Om en vecka är det dags att fira min 50-årsdag. FEMTIO. Far har inte ringt från Eriks potatisåker för att gratulera först av alla för att inte glömma ”femte okatober”. Han finns ju inte i livet längre. Eriks potatisåker finns inte kvar den heller, förresten. Det var något med EU och allt det där. Födelsedagen kommer ändå och ska firas lite lagom festligt. Ännu kan inte EU göra något åt det, åtminstone inte vad jag vet!