Category Archives: Musik

Musik, musiker, musikaliteter och annat musikaliskt

08 maj

Vid dagens slut.

När allt känns rätt och ändå är svårt att ta in och landa i kan det kännas skönt att bara släppa taget en stund. Jag passade på att titta på ett gammalt favoritprogram från SVT om orgeln med de 9000 piporna på Luleå Universitet (LTU Organ Acusticum). Bra val. Det bästa ur programmet, En skrift i snön, finns här.

Om några veckor kommer delar av familjen att sjunga Bred dina vida vingar tillsammans med några goda vänner i kyrkan. Det kommer inte att låta som i programmet, men innerligheten kommer det inte att vara något fel på.

29 apr

Wake up, you need to make money…

Ibland hör jag en låt som jag inte borde gilla, men det går liksom inte att låta bli. Det gäller till exempel Twenty One Pilots Stressed Out. Texten är toppen. Dessutom blev jag lite tårögd då jag såg att de faktiskt tagit med sina familjemedlemmar i videon.

Twenty One Pilots – Stressed Out

I wish I found some better sounds no one’s ever heard,
I wish I had a better voice that sang some better words,
I wish I found some chords in an order that is new,
I wish I didn’t have to rhyme every time I sang,

I was told when I get older all my fears would shrink,
But now I’m insecure and I care what people think.
My name’s ‘Blurryface’ and I care what you think

Wish we could turn back time, to the good ol’ days,
When our momma sang us to sleep but now we’re stressed out.

Sometimes a certain smell will take me back to when I was young,
How come I’m never able to identify where it’s coming from,
I’d make a candle out of it if I ever found it,
Try to sell it, never sell out of it, I’d probably only sell one,

It’d be to my brother, ‘cause we have the same nose,
Same clothes homegrown a stone’s throw from a creek we used to roam,
But it would remind us of when nothing really mattered,
Out of student loans and treehouse homes we all would take the latter.

My name’s ‘Blurryface’ and I care what you think

Wish we could turn back time, to the good ol’ days,
When our momma sang us to sleep but now we’re stressed out.

We used to play pretend, give each other different names,
We would build a rocket ship and then we’d fly it far away,
Used to dream of outer space but now they’re laughing at our face,
Saying, “wake up, you need to make money.”

Wish we could turn back time, to the good ol’ days,
When our momma sang us to sleep but now we’re stressed out.

15 mar

Kent lägger ner.

Om den svenska rockgruppen Kent kan man säga vad man vill. Jag har själv ett kluvet förhållande till detta gäng med Eskilstunagrabbar, men måste säga att de lyckats producera några låtar som inte lämnar mig oberörd. Dessutom har jag en Kentkonsert bland mina absoluta favoritlivemusikupplevelser någonsin. Den konserten bidrog antagligen till min dåliga hörsel, hehe.

Kent vet hur man levererar. Inte bara under konserter, utan också när de ska tala om för sina fans att de tänker lägga av. Kolla bara här… Alltid lite, lite konstiga. Det låter alltid som att de spelar i en grotta och ska jag kunna tillgodogöra mig texterna måste jag alltid läsa dem samtidigt som jag lyssnar eftersom Jocke Berg, tja, mummelsjunger.

Favoritlåtar:
Pärlor
Utan dina andetag
Socker
Ingenting
Mannen i den vita hatten
400 slag
Sverige

Med anledning av denna lilla lista kan du nog rätt snabbt räkna ut att jag inte upptäckte Kent förrän de hade spelat ett tag och att jag inte direkt lyssnat så mycket på de senaste produktionerna. Man ska sluta på topp, så jag tror att den här gruppen verkligen gör bäst i att sluta nu och låta sina låtar leva vidare i musikhimlen där alla toner blir bättre ju längre de svävar omkring. Lycka till, grabbar/gubbar/hör ni! Det här blir bra.

14_1

Foto: Peter Gehrke från Kents hemsida

13 mar

Frans – If I were sorry.

Frans vann tydligen den svenska Melodifestivalen. Grattis Frans! Ska jag tro Facebookflödet gillar allt från småflickor till damer med många år på nacken lille Frans. Män verkar inte kolla på Mellon. (Förutom min svenska väninnas amerikanske man, då.) Annars tycker jag att Daniel Norbergs parodier som vanligt är bättre än alla de tävlande låtarna, hehe.

Tillbaka till Frans. Hans text är faktiskt rätt insiktsfull, så ung han är. Nej, men vänta lite nu. Det är väl inte många melodifestivaldeltagare som skriver sin egen musik? (Googla fakta, pausmusik…) Oscar Fogelström, Michael Saxell, Fredrik Andersson och Frans Jeppsson Wall. Jo, men se där! Han har åtminstone varit inblandad på något vis.

I’d crawl through the desert on my hands and knees
Rehearsing my pretty please
Climb the highest mountain
If I were sorry

Shout it from the top
Swim under water until my lungs exploded
Walk into the fire
If I were sorry

I’d run a thousand miles
Wouldn’t stop until I dropped
Wouldn’t take a break to breathe until I got close
Enough

Then I’d do it all again
If I really had the chance
But I know deep inside for you it’s just another
dance

If I were sorry
I’d give you all the glory
if I were sorry

If I were sorry
it would be a different story

If I were sorry
if I were sorry oh

I’d hold my breath until my face turned blue
I’d rob a bank and the post office too
Swim across the ocean
If I were sorry

I’d take vow of silence
I wouldn’t say a single word
Until you really heard
If I were sorry

I’d run a thousand miles
Wouldn’t stop until I dropped
Wouldn’t take the break to breathe
Until I got close enough

If I were sorry
I’d give you all the glory
if I were sorry

If I were sorry
it would be a different story
if I were sorry oh

Now did you ever realize
that your mistake had a prize
oh you threw it all away
cuz you’re the devil in disguise

Now would you ever realize
the consequences of your lies
and would you save the falling tear or act as if
there’s nothing there

If I were sorry
if I were sorry

If I were sorry
if I were sorry

If I were sorry
I’d take a vow of silence

I wouldn’t say a single word
if I were sorry

If I were sorry
I’d be on my hands and knees
beggin pretty please
if I were sorry
but I’m not sorry no

04 mar

Bonnie Raitt.

Jag älskar delar av Bonnie Raitts Dig in Deep som kom ut för några dagar sedan, särskilt The Ones We Couldn’t Be fast den är så sorglig. Det är något särskilt med erfarna röster. Bonnie Raitt är en rockdam som hållit på i många år, typ lika många som jag levt på jorden. Hon har hunnit bli 66 år och är bättre än någonsin, särskilt med sitt turnéband med medlemmar som hängt med ett tag de också.

3_1

Slipstream som kom ut samtidigt som vi flyttade hit är min favorit, kanske för att Raitts röst bara blir bättre och bättre med åren. (Den vann en Grammy, så det talar för att det inte bara är jag som gillar hennes musik.) God Only Knows från den är det gråtvarning på. Som sagt. Damen rockar fett, så ursäkta att jag bara tipsar om hennes sköraste ballader. Ta dig tid att lyssna igenom lite av det svängigare materialet också. Dagens tips!

Darkness settles on the ground
Leaves the day stumbling blind
Coming to a quiet close
And maybe just in time
We’ve almost lost the heart to know
How to keep our best in mind
We’ve almost lost the heart to know
How to keep our best in mind

Time has turned an angry face
Throws a dark eye back to sea
But what will pass for mercy now
We’ll practice unforgivingly
As if might and will make right
Or either one could make us free
As if might and will make right
Or either one could make us free

Lovers laugh and cross this way
They’re weaving out into the street
It seems we never were so young
Or it was never quite so sweet
But the world is always beautiful
When it’s seen in full retreat
The worst of life looks beautiful
As it slips away in full retreat

God only knows that we can we do
No more or less than he’ll allow
Well, God only knows that we mean well
God knows that we just don’t know how
But I try to be your light in love
And pray that is enough for now
Well I try to be your light in love
And I’ll pray that is enough for now

29 feb

Musiken har förlorat en röst.

Det är lätt att hylla någon som har gått bort. Ens person lyfts liksom upp några nivåer bara genom att inte rent fysiskt finnas kvar bland de levande längre. Idag fick jag reda på att den svenska artisten Josefin Nilsson dött i vad som verkar vara sviterna efter en operation. Hon var ungefär lika gammal som jag med en plågad själ som gått igenom depressioner, svårigheter att hantera alkohol, kaotiska relationer med män… För att bevisa att jag inte alls önskar hylla henne för att hon har dött, utan för den hon var och det hon tillförde när hon levde ber jag att få presentera ett gammalt blogginlägg från fornstora dagar. Varsågod.  En fin intervju från 2014 hittar du här.

Idag slänger vi lite extra med håret på 80-talsvis och letar efter hesheten i vår röst, Josefin. Ha det så fint i din himmel! Jag tror att alla älskar dig för den du är och du får säkert möta Lassie igen. Jag kommer att sakna dig ibland och nu ska jag gråta lite när du och Helen Sjöholm sjunger ”Jag vet vad han vill”…

24 feb

Några Oscarsvinnare, best original song.

1939 Somewhere Over the Rainbow
1940 When You Wish Upon a Star
1950 Mona Lisa
1961 Moon River
1976 Evergreen
1980 Fame
1999 You’ll Be in My Heart
2002 Lose Yourself
2010 We Belong Together

Här är några av mina favoriter, men jag har också valt låtar som ska ge lite variation. Vill du ladda upp inför Oscarsgalan kanske de här låtarna kan funka. Jag tycker inte riktigt att någon av årets nomineringar lever upp till att bli ”odödlig”. Vad tycker du?

21 feb

Hello Dolly.

Du vet vid det här laget säkert att jag är väldigt förtjust i amerikanska high school-produktioner av olika slag. Jag vet att det finns en massa engagerade gymnasieelever som är med i orkestrar och teaterklubbar och band och klubbar i Sverige också, men jag kan inte påminna mig om att jag någonsin gått på någon skolföreställning som varit lika bra som de jag upplevt här i någon ”vanlig” skola. (Jag vill inte jämföra med Adolf Fredriks Musikklasser eftersom alla som går i den skolan faktiskt har provat in för att klara av det musikaliska.)

20_16

Vårens föreställning på Orem High bjöd på klassikern Hello Dolly (, en musikal vars ledmotiv Rödeby Skolorkester hade gjort om till sitt Vårkavalkadtema. Jag vet. Lite tjatig och mycket nostalgisk. Sådan är jag.) Jag kan bara säga wow. Så bra! Skådisarna har kanske inte hunnit få den livserfarenhet som krävs för att ge tyngd till karaktärerna som gestaltades, men förutom det och en och annan bråkande mygga så var underhållningen på topp under 2,5 h.

20_17

20_18

Huvudrollsinnehavaren, själva Dolly, var hur bra som helst! Jag kan inte fatta hur en 17-åring (möjligtvis 18, dottern hade inte riktigt koll) kan ha en sådan pondus och sätta alla repliker med sådan känsla. Hon fick publiken att minst sagt jubla vid flera tillfällen. Jag hoppas att hon kommer att fortsätta sin karriär i underhållningsvärlden. Hon skulle göra livet bättre för många på det viset. Har du av någon anledning missat Hello Dolly kan du få höra Queen Barbra Streisand sjunga den här.

20_14

20_15