04 jan

Det blauser!

Hujedamej, vilket väder vi har haft idag! I Kalmar blåste en farbror ut i vattnet med sin bil och många av gatorna inne i Karlskrona fick stängas av p g a det höga vattenståndet. Galet! Jag har aldrig sett vägen här på Sturkö täckt av havsvatten, men det är alltid spännande att få uppleva nya saker. Äldsta dottern är här i några dagar innan hon börjar plugga. Hon följde med mig ner till havet några timmar efter att de här bilderna hade tagits. Hon tyckte det kändes ruggigt att se stora, böljande havsvågor slå upp mot oss på vägen och undrade om det var dags att börja bygga en ark eller något… Inte utan att jag så smått undrade samma sak. ”Gula stugan” hade inte tagit in vatten, men jag såg att fukten hade börjat smyga sig uppåt väggarna i hörnet som stod med fötterna i vatten. Hoppas det torkar upp snabbt, lätt och utan bestående fuktskador.

4_8

4_6

4_5

4_4

Inne i stan såg mamma och jag några unga killar som med skräckblandat intresse försökte flytta sina parkerade bilar som stod i flera centimeter djupt vatten på kajen efter lunch. En av dem kröp in i förarsätet från passagerarsidan. 😀

4_7

04 jan

Jag tänkte en tanke. Eller två.

Dagar kommer och går, bara minnen består. Är det så man brukar säga? Allt samlas i något slags bok och blir till ens liv. Min bok börjar bli rätt välfylld. Den innehåller stort och smått, ont och gott, sorg och glädje, viktigt och oviktigt. Vissa minnen önskar jag ärligen att jag hade kunnat slippa medan andra fyller mig med värme, glädje och tacksamhet. Under hösten och vintern har jag fått ta del av många av mina föräldrars återblickar av olika slag. Jag har återupplevt saker och ting tillsammans med dem, den här gången mer mogen, eller åtminstone med mer livserfarenhet. Det har varit roligt, sorgligt, givande och ibland också rätt upplysande. Jag ångrar lite att jag inte har filmat eller spelat in något. Å andra sidan är det rätt skönt att inte alltid vara uppkopplad, sådär som vi lite var till mans och kvinns är nuförtiden. Känslan av att sitta runt lägerelden och dela upplevelser med varandra generationer emellan är guld värd och allt behöver inte dokumenteras. Ett minne kan leva gott i hjärtat.

De flesta dagar skriver jag en liten tacksamhetstanke. Idag slutade jag med ”och Far lever fortfarande”. Sådant ser mitt liv ut nuförtiden. Peace.

3_2

3_3

3_4

3_5

3_6