släktforskning

16 apr

När bokstav läggs till bokstav.

”Skriver du fortfarande?”

Nej. Eller jo, i huvudet. Hela tiden. I verkligheten inte så mycket som jag hade velat. Men idag är det måndag och du vet väl att dessa dagar är magiska på många sätt och vis. Efter en hel helg i sjuksäng vaknade jag till en extra vacker soluppgång och kunde tänka en tanke klar innan den trillade i golvet, så nu kör vi!

Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna skriva som jag skrev förut, då när jag älskade att trolla med ord och lät dem rulla fram ur mitt innersta… Kärleken till orden kommer från farfars farfar Håkan Håkansson, morfar Karl Forsman och därigenom mina föräldrar.

Utdrag ur farfars farfar Håkans friarbrev till sin blivande fru Kerstin. Håkan hade ingen särskild skolning och var vid detta brevs tillkommelse nitton år gammal:

”För ty. Kärleken är en plåga för en, en lycka för två och strid och fiendskap för tre. Det är en Trollkraft som drager twå warelser till hwarandra, förenar dem genom en ljuf sympati, och gör deras förening till en lycka, men deras skilsmässa till en olycka.”

Denna insikt var inte dålig för en nittonåring och fint kunde han också uttrycka sig! Jag älskar att följa spåren som leder fram till hur jag blev den jag blev. Släktforskning är fantastiskt intressant! Har du några spännande släkthistorier att förtälja?

04 apr

Mer om Swan Olof Swansson.

Nog för att Sturkö är en liten håla (vi bor i Uttorp och du kan också hitta Hålan här på ön), men när jag hittade den spännande Swan Olof Swansson hade jag inte kunnat tro att det skulle vara min gammelmorfars storebror!!!

Jag fick en förfrågan om att komma och hämta en tavla som min morfar målat hemma hos mammas äldsta kusin. Tanken var att jag bara skulle in och vända, men jag blev sittande där i över en timme och pratade om gamla släktingar som hon har stenkoll på. Rätt vad det var kom jag på att jag skulle kunna fråga om denne Swan Swansson som hade varit gift med en Charlotta. ”Sven Svensson och Charlotta? Det var ju morfars storebror som emigrerade till Amerika! Men han kom väl inte tillbaka, det vet jag ingenting om…” Jag fick veta att sagde Sven hade köpt min gammelmorfars hus och sedan sålt det tillbaka då han emigrerade med sin familj. Nu är mysteriet ännu större och jag måste få reda på mer, mer, mer!

14 mar

Dagens upptäckt.

Både maken och jag har pluggat in våra släktforskningsuppgifter i familysearch.org. Idag hittade jag den roliga sidan relativefinder.org, ett program som jämför ens familjeträd med olika ”kändisars”, till exempel kungligheter och klassiska kompositörer. Det visade sig att jag är släkt med Sibelius genom min morfar! Har man bara en enda kändis i släkten tycker jag han är ett bra alternativ. Här kan du få höra och se min favorittolkning av Finlandia, Sibelius storverk. Det känns helt plötsligt som att mitt stora musikaliska intresse kanske har sin förklaring, hehe.

Vi visste redan att maken är släkt med Gustav III:s syster Sofia Albertina genom sin mormor, så vi förväntade oss lite kunglig glans i hans sökning. Det rasslade till med 888 kändissläktingar!!! Jag ska gå igenom dem i morgon. Det blir spännande!

Edit: Tja. På olika sätt är maken visst släkt med mängder av europeiska kungligheter (inte så konstigt med tanke på Sofia Albertina), men också en massa amerikanska presidenter, många inblandade i Salem witch trials, Lucille Ball, Edgar Allan Poe, Jesse James, Emily Dickinson, Davy Crockett och, tada, Jean Sibelius, haha! Vi är alltså släkt någonstans längs med vägen långt borta i fjärran. Skillnaden i Ks och mina resultat har till stor del att göra med att släktbasen K har är nästan 28 000 personer stark, medan min bygger på 363 personer.

27 jan

Gräv där du står…

… och det är väl där du har dina rötter? De senaste dagarna har jag varit helt uppslukad av ancestry, företaget som maken jobbar för och som erbjuder tjänster för att bokföra och söka sina rötter. Jag har fört in mycket av alla namn som min mamma forskat fram genom åren både från sin egen och min fars släkt. Hon ägnade hundratals, kanske tusentals timmar, för att söka igenom microfichefilmer som hon hade lånat på biblioteket. Jag satt ibland med henne och letade efter namn i födelse- och dödböcker. Dessa namn var oftast skrivna med väldigt snirkliga bokstäver och kunde vara svåra att uttyda, men varje gång vi hittade en bortglömd släkting var det till tjo och tjim och glada danser.

När jag nu har fört in dessa namn har jag med jämna mellanrum fått tips av ett litet vibrerande löv om födelse- och dödsuppgifter i avfotograferade böcker. Det är lika spännande varje gång det sker, men ännu roligare är det att hitta någon som har mina släktingar i sitt släktträd! Bara idag har jag skickat iväg sju mejl till olika personer som jag antagligen är släkt med på ett eller annat vis.

Vissa dokument berör mer än andra. Detta till exempel:

Margareta (Greta i födelseboken) SOFIA Hansson var min morfars mormor. År 1900 kom den ensamstående mamman Sofia ”i olycka” för andra gången i sitt liv, denna gången med tvillingar. Vid detta tillfälle jobbade Sofia hos en bonde i Klappmark. ANNA Sofia och Karl OSKAR föddes hemma i köket där Sofia var alldeles ensam. Lyckligtvis fick husbonden, som inte var hemma vid detta tillfälle, besök av en rådig man som hämtade släde och fru och tog hem Sofia och de två nyfödda till sig där nöddop utfördes.

Själva historien är inte sorglig i sig även om den vittnar om några tuffa livsöden. Jag kände redan till Sofias och Annas historia, men när jag såg kyrkoboken med två små bebisar som kallades oäkta blev jag ändå väldigt illa berörd. Fy sjutton. Den lilla oäktingen Annas liv komplicerades ytterligare av att hon under sitt första levnadsår drabbades av engelska sjukan och blev döv. Trots dessa utmaningar, eller kanske tack vare dem, visade hon sig bli en fantastisk kvinna som jag är ledsen att jag aldrig fick lära känna. Jag vet faktiskt inte ens om hon fick träffa mig. Hon dog 1972, så rent teoretiskt skulle det vara möjligt. Jag får väl fråga mamma…

Känner du till några spännande livsöden i din släkt?