16 apr

När bokstav läggs till bokstav.

”Skriver du fortfarande?”

Nej. Eller jo, i huvudet. Hela tiden. I verkligheten inte så mycket som jag hade velat. Men idag är det måndag och du vet väl att dessa dagar är magiska på många sätt och vis. Efter en hel helg i sjuksäng vaknade jag till en extra vacker soluppgång och kunde tänka en tanke klar innan den trillade i golvet, så nu kör vi!

Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna skriva som jag skrev förut, då när jag älskade att trolla med ord och lät dem rulla fram ur mitt innersta… Kärleken till orden kommer från farfars farfar Håkan Håkansson, morfar Karl Forsman och därigenom mina föräldrar.

Utdrag ur farfars farfar Håkans friarbrev till sin blivande fru Kerstin. Håkan hade ingen särskild skolning och var vid detta brevs tillkommelse nitton år gammal:

”För ty. Kärleken är en plåga för en, en lycka för två och strid och fiendskap för tre. Det är en Trollkraft som drager twå warelser till hwarandra, förenar dem genom en ljuf sympati, och gör deras förening till en lycka, men deras skilsmässa till en olycka.”

Denna insikt var inte dålig för en nittonåring och fint kunde han också uttrycka sig! Jag älskar att följa spåren som leder fram till hur jag blev den jag blev. Släktforskning är fantastiskt intressant! Har du några spännande släkthistorier att förtälja?

10 thoughts on “När bokstav läggs till bokstav.

    • Har aldrig läst något liknande av en nittonåring och önskar att jag hade en massa annat som han också hade skrivit.

    • Han verkade vara så klok. Dessutom verkar det som att han som änkeman blev far till grannkvinnans (änka) yngsta dotter som fick ”fader okänd” skrivet efter sitt namn i kyrkoboken. DNA-tester har låtit sådant som gömdes i snö komma upp i tö…

  1. Min roligaste släkthistoria är om min morfars morfar. De var jämtar och hade inte alltid respekt för lagen och särskilt det där med tjyvskytte. Den gamle mannen låtsades inte höra vad domaren sa och upprepade bara med gammelmansröst Vaaaa?!. Till slut sa domaren att det var bäst att bara låta gamlingen gå, varpå han reste sig vigt och sa Tack så mycket. Min morfar skarvade också med sanningen och underhöll både barn och barnbarn med vilda historier om hur han jagat lejon i Afrika och varit ridande befäl på Honeymoon (som han uttalade Hånny’mån). Mamma säger att han till och med tjuvsköt kaniner i Kålltorp när hon var barn. Och alltid spelade ihop till julklappar på pokerpartier som varade i flera dagar. Jag vet inte alltid vilka av historierna som är sanna, men jag känner att det är från morfar jag har fått mina tokerier. Håller med dig om att det är härligt att höra ihop.

    • 😂😂😂 Alltså, när det gäller berättelser ligger det nog åtminstone lite sanning i sådana som överlever. Rolig gubbe! ❤️

    • Hela brevet är sådär otroligt spännande. Han ställde ultimatum i detta friarbrev också. Svara snabbt, annars… 😜 De var gifta bara några månader senare!

    • Min mamma har släktforskat jättemycket sedan jag var liten, så jag har alltid sett det som ”något man gör”. Nu har jag själv upptäckt hur fantastiskt spännande det är att hitta spår av varför det blivit som det blivit… Hoppas att du har möjlighet att lära dig mer! Det har blivit mycket lättare att släktforska nu när det är en populär hobby och jag lovar dig att det är beroendeframkallande. 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *