jantelagen

Jante och tankar om missunnsamhet.

Den senaste tiden har jag haft möjlighet att sätta mig in i några känslor som sägs vara mycket knutna till Jantelagen. Jantelagen författades av Aksel Sandemose i boken En flykting korsar sitt spår 1933. Den fiktiva staden Jante byggde på Sandemoses födelsestad Nykøbing Mors i Danmark. Skandinaver har sedan dess ofta hänvisat till ”jantelagen” som något typiskt för ens eget land. Vid närmare studier visar det sig att liknande fenomen finns beskrivna över hela jorden, så det är kanske inte bara vi nordbor som plirar med missunnsamma ögon på våra grannar.

Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger till något.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Känslan av att känna sig otillräcklig kan vara förödande. Jämför man sig med andra kan det bli ännu värre. Fokus på andras uppenbara mer fantastiska liv kan bli så stort att man äts upp inifrån. Det finns mycket relativt ny forskning som pekar på att den psykiska ohälsan överlag inte har blivit särskilt mycket sämre, något som ständigt hävdas. Hos unga kvinnor gäller dock detta inte. Unga kvinnor mellan 15 och 24 verkar faktiskt må sämre på riktigt. Vad detta beror på finns det naturligtvis lika många teorier om som forskare.

Något jag själv har reflekterat över (och som numera är väldokumenterat) är det faktum att sociala medier har gjort sitt intrång i våra mentala sfärer. Unga kvinnor är stora konsumenter av bl a Instagram, en kanal där människors (ofta redigerade) liv presenteras på något slags scen. Vad som händer i kulisserna vet bara skådespelarna. Det finns appar som ska kompensera för att ansiktets proportioner förändras när man tar selfies, det finns filter som redigerar bort blemmor i huden och sätter studioljus på porträtt. Många av de mest framträdande IG-stjärnorna har en partner med hög lön eller ärvda pengar. När man väl kommit in i svängen är det sponsorer som styr en och sanningen är att det nog är svårt att få fram en helt ärlig bild av vad någon verkligen tycker om något. Det är svårt att ”tävla” med någon som inte har samma förutsättningar som en själv.

Svenskar är högst belånade i Europa, näst efter danskarna. Man måste naturligtvis ta hänsyn till både det ena och det andra då man analyserar dessa siffror, men faktum kvarstår. Vi svenskar är bra på att leva i en låtsasvärld, att leva på lånade medel och att balansera på en ekonomisk kanske inte helt spänd lina. Maken har varit otroligt noga med att plantera tanken på konsekvenserna av ett liv på lånade medel, även studielån, hos våra barn. De tycker kanske att vi har varit tjatiga, men jag hoppas att det mest har hjälpt dem. (Som vi har fastslagit här förut: pengar är otroligt viktigt fram till en viss punkt, så länge det handlar om att överleva, bo och äta. Först då man uppnått detta och lite till kan man börja prata om att pengar inte gör en lyckligare.) Jag har förut tipsat om detta avsnitt av P1:s Plånboken om unga som hamnar i skuldfällor.

Hur ska man då göra om man känner att känslan av avundsjuka, kanske till och med missunnsamhet, gör intrång i ens vardag? Först och främst är det viktigt att utgå ifrån sig själv och sina egna omständigheter. Behöver du börja jobba på din självkänsla? Börja där! Lyckofällan ger dig en bra grund för en billig peng om du inte har råd med terapi. Att minimera tiden på sociala medier borde vara en självklarhet. Att förbättra sina egna omständigheter lite i taget och i den takt man förmår och har råd med är ett hållbart sätt. Mindfulness är kanske lika uttjatat som Carpe diem, men faktum kvarstår. Mindfulnessövningar, bön och meditation har visat sig effektiva i tider av oro. Med detta sagt hoppas jag att du genast viker en stund till självuppskattning. Ta ett fotbad, skriv tre saker som du är tacksam för gällande just dig själv och unna dig en klapp på axeln. Det är du värd. När du klarat av detta kanske du till och med klarar att ge någon annan uppskattning utan att förminska dig själv?

avund

känslan av bitterhet, missunnsamhet, olust eller vrede mot annan person då man har begär för något som tillhör eller som är tillgängligt den andra personen

missunnsamhet

uppfattningen att andra inte gör sig förtjänta av ett visst privilegium som de förfogar över

avundsjuka

(oftast i singularis) det att vara avundsjuk; den närmast sjukligt starka känslan av avund eller missunnsamhet mot någon eftersom denne äger en sak eller gör grejer man själv eftersöker

unna

gärna låta få, gärna se att någon får; anse att någon är värd eller har rätt till; vanligen om en abstrakt förmån
(reflexivt: unna sig) särskilt om något som uppfattas som en rimlig belöning

Hej på dej!

Tänk, så viktigt det är att uttrycka sig rätt och på rätt plats. Vi skrattar fortfarande efter 26 år över situationen då makens farfar steg på hemma hos min moster då det serverades bröllopsmiddag och väste ”scheissvornehm”, men egentligen gör man ju inte så. Bjuds man in i någons hem tar man det som det är. Det är inte särskilt hövligt att säga att någon har fula kuddar eller att de borde sortera om i sin bokhylla. Jag som storasyster kan komma hem till min lillasyster och erbjuda hjälp att organisera garderoberna, men inte ens jag kan ställa mig och riva ut hennes lakan bara sådär.

Den senaste tiden har jag funderat runt sociala medier och vad det gör med oss människor att sitta vid en skärm och skriva istället för att prata med någon. Det ger upphov till så mycket elände. Irritation. Sorg. Hat till och med. I ens eget flöde har man ju faktiskt lov att uttrycka sina egna åsikter utan att någon ska läxa upp en. (Det är skillnad på att läxa upp och bjuda in till en diskussion, men detta är en konst som inte många klarar av att hantera. Förresten så sitter FB, Instagram och Twitter på poliser som stoppar en om man säger fel eller visar fel slags bilder, så hur som helst får man faktiskt inte uttrycka sig, där hade jag fel.)

Det här fina fotot lade någon upp i ett odlingsforum på Facebook. Det är växthuset som tillhör ett nytt hem, och författaren undrade hur man skulle göra med odlingsbäddarna för att inte växtligheten ska råka ut för sjukdomar. Min reaktion var ”wow, vad fint”. I min värld kan man gärna uttrycka detta och även tipsa om själva odlandet såklart eftersom det efterfrågades. Att uttrycka att den här bilden var ”skrytig” och annat otrevligt var det tydligen andra som såg nödvändigt. I ett annat inlägg skrev en bekant att hon störde sig på alla ljusslingor överallt utomhus och att det gått till överdrift, hur fult det är med fel slags lampor, att folk inte kan sätta upp slingorna snyggt osv. I kommentarsfältet fylldes det på med likasinnades kommentarer, även hur slösaktigt det är för jorden att utnyttja resurserna på det sättet. Själv tänkte jag att jag älskar att folk lyser upp novembermörkret och ”Är det såhär du vill ha det?”, men det tyckte jag inte hade sin plats där. Jag skrev helt enkelt ingenting.

Jag har fått veta att vissa tycker att min blogg är ”skryt”. Det får stå för dem. Dessutom är det ju fullkomligt frivilligt att medvetet klicka sig in här. Hashtaggen #tacksamhet upplevs också som skryt av många. Det är inte smakligt att visa upp vad man är tacksam för, det är skryt. För mig är det Jante hela vägen. Det står en fritt att tycka att människor är skrytiga, det säger mer om ens syn på sig själv än hur det står till hos andra. Och som mamma brukade säga: ”vad är det hon har som du så gärna vill ha själv att du måste säga något elakt om henne”.

Jantelagen (norska och danska: Janteloven) är en uppdiktad lag formulerad av Aksel Sandemose i boken En flykting korsar sitt spår (1933). Aksel Sandemose skrev på norska (riksmål), men växte upp i danska Nykøbing Mors, en stad han i boken kallade Jante. Jante är en fiktiv dansk småstad som först nämns i Sandemoses roman En sjöman går iland och utvecklas i romanen En flykting korsar sitt spår. Förebilden för Jante är Sandemoses egen födelsestad, Nykøbing på ön Mors i Limfjorden på norra Jylland. Staden och dess invånare beskrivs i romanen i tämligen negativa ordalag. Den fiktiva staden Jante är det som ger namnet ”Jantelagen”. Begreppet har senare fått ett brett och populärt genomslag och används även av människor som saknar vetskap om det litterära sammanhanget.

Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka ut och tro att man är bättre än andra på något sätt. Jantelagen kopplas till kulturen på många platser i Skandinavien. Motsvarande fenomen finns dock på många platser i världen. På engelska används uttrycket Tall poppy syndrome som betyder att någon som åstadkommit något positivt inte erkänns för att folk inte tycker vederbörande är värd det.

Wikipedia