avund

Jante och tankar om missunnsamhet.

Den senaste tiden har jag haft möjlighet att sätta mig in i några känslor som sägs vara mycket knutna till Jantelagen. Jantelagen författades av Aksel Sandemose i boken En flykting korsar sitt spår 1933. Den fiktiva staden Jante byggde på Sandemoses födelsestad Nykøbing Mors i Danmark. Skandinaver har sedan dess ofta hänvisat till ”jantelagen” som något typiskt för ens eget land. Vid närmare studier visar det sig att liknande fenomen finns beskrivna över hela jorden, så det är kanske inte bara vi nordbor som plirar med missunnsamma ögon på våra grannar.

Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger till något.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Känslan av att känna sig otillräcklig kan vara förödande. Jämför man sig med andra kan det bli ännu värre. Fokus på andras uppenbara mer fantastiska liv kan bli så stort att man äts upp inifrån. Det finns mycket relativt ny forskning som pekar på att den psykiska ohälsan överlag inte har blivit särskilt mycket sämre, något som ständigt hävdas. Hos unga kvinnor gäller dock detta inte. Unga kvinnor mellan 15 och 24 verkar faktiskt må sämre på riktigt. Vad detta beror på finns det naturligtvis lika många teorier om som forskare.

Något jag själv har reflekterat över (och som numera är väldokumenterat) är det faktum att sociala medier har gjort sitt intrång i våra mentala sfärer. Unga kvinnor är stora konsumenter av bl a Instagram, en kanal där människors (ofta redigerade) liv presenteras på något slags scen. Vad som händer i kulisserna vet bara skådespelarna. Det finns appar som ska kompensera för att ansiktets proportioner förändras när man tar selfies, det finns filter som redigerar bort blemmor i huden och sätter studioljus på porträtt. Många av de mest framträdande IG-stjärnorna har en partner med hög lön eller ärvda pengar. När man väl kommit in i svängen är det sponsorer som styr en och sanningen är att det nog är svårt att få fram en helt ärlig bild av vad någon verkligen tycker om något. Det är svårt att ”tävla” med någon som inte har samma förutsättningar som en själv.

Svenskar är högst belånade i Europa, näst efter danskarna. Man måste naturligtvis ta hänsyn till både det ena och det andra då man analyserar dessa siffror, men faktum kvarstår. Vi svenskar är bra på att leva i en låtsasvärld, att leva på lånade medel och att balansera på en ekonomisk kanske inte helt spänd lina. Maken har varit otroligt noga med att plantera tanken på konsekvenserna av ett liv på lånade medel, även studielån, hos våra barn. De tycker kanske att vi har varit tjatiga, men jag hoppas att det mest har hjälpt dem. (Som vi har fastslagit här förut: pengar är otroligt viktigt fram till en viss punkt, så länge det handlar om att överleva, bo och äta. Först då man uppnått detta och lite till kan man börja prata om att pengar inte gör en lyckligare.) Jag har förut tipsat om detta avsnitt av P1:s Plånboken om unga som hamnar i skuldfällor.

Hur ska man då göra om man känner att känslan av avundsjuka, kanske till och med missunnsamhet, gör intrång i ens vardag? Först och främst är det viktigt att utgå ifrån sig själv och sina egna omständigheter. Behöver du börja jobba på din självkänsla? Börja där! Lyckofällan ger dig en bra grund för en billig peng om du inte har råd med terapi. Att minimera tiden på sociala medier borde vara en självklarhet. Att förbättra sina egna omständigheter lite i taget och i den takt man förmår och har råd med är ett hållbart sätt. Mindfulness är kanske lika uttjatat som Carpe diem, men faktum kvarstår. Mindfulnessövningar, bön och meditation har visat sig effektiva i tider av oro. Med detta sagt hoppas jag att du genast viker en stund till självuppskattning. Ta ett fotbad, skriv tre saker som du är tacksam för gällande just dig själv och unna dig en klapp på axeln. Det är du värd. När du klarat av detta kanske du till och med klarar att ge någon annan uppskattning utan att förminska dig själv?

avund

känslan av bitterhet, missunnsamhet, olust eller vrede mot annan person då man har begär för något som tillhör eller som är tillgängligt den andra personen

missunnsamhet

uppfattningen att andra inte gör sig förtjänta av ett visst privilegium som de förfogar över

avundsjuka

(oftast i singularis) det att vara avundsjuk; den närmast sjukligt starka känslan av avund eller missunnsamhet mot någon eftersom denne äger en sak eller gör grejer man själv eftersöker

unna

gärna låta få, gärna se att någon får; anse att någon är värd eller har rätt till; vanligen om en abstrakt förmån
(reflexivt: unna sig) särskilt om något som uppfattas som en rimlig belöning

Om avundsjuka.

Jag har sex syskon och en extrasyrra som jag är väldigt stolt över. Jag gläds med dem då de lyckas i livet, när det går bra för deras barn eller om de har klarat av något som känts som en uppförsbacke. Jag känner med dem då något är svårt eller jobbigt. Jag hejar på dem då de behöver det. Jag kramar om dem, både bildligt och bokstavligt, om det skulle behövas. Idag känner jag att det rätta är att skriva ett litet blogginlägg om avund.

Min syster Annika har sedan hon var riktigt ung drömt om att resa över hela jorden. Hon är dessutom en av de mest målmedvetna människor jag känner och har skrivit och bockat av listor i oändlighet då det gäller både det ena och det andra. Vi skiljer oss åt i det att hon är betydligt bättre på att se till att få sina drömmar uppfyllda. Hon jobbar hårt på det, både med målsättningar, telefonsamtal, mejlkontakter och nätverkande. Hon är verkligen värd all framgång hon kan få! Under de senaste åren har det börjat gå riktigt bra för henne då det gäller resandet. Hon driver en vid det här laget framgångsrik blogg, Resfredag, och har en resepodd tillsammans med sin kompis Lisa.

I takt med att det har gått bra för Annika har det dykt upp avundsjuka kommentarer, näthat och ”trollande” i bloggens och poddens kölvatten, men också i Annikas privata ”sociala media”-flöde. Första gången det hände blev jag rent paff, men nu när det har hänt flera gånger har jag insett att det här är ett fenomen som man inte kommer ifrån som offentlig person. Egentligen kommer man väl inte ifrån det i vanliga livet heller, men skvaller som pågår bakom ryggen gör kanske inte lika ont som ord i svart på vitt.

Avundsjuka är en av ”dödssynderna” och vi kan väl tycka vad vi vill om den. Den är tydligen den känsla som brinner starkast i oss människor och har du tid tycker jag verkligen att du ska läsa den här artikeln som lyfter upp avund, vad den gör med oss och hur vi blir påverkade både personligt och i samhället av denna starka kraft.

Vill du lyssna på ett bra TED-tal som handlar om karriär, snobberi och hur man kan hantera både sin egens och andras framgång tycker jag att du ska lyssna på Alain de Botton.

Är du avundsjuk? Känner du att avunden äter upp dig inifrån i dagens samhälle där folk delar lyxig och vällagad mat, läckra partners, vita stränder i avlägsna semesterparadis, sexpack på magen eller vad det nu är i parti och minut? Gör som en av mina vänner – lägg ner Facebook, Instagram och andra sociala medier. Sluta jämföra dig med dina vänner och bekanta. (Om du inte hunnit lyssna på Alain de Botton så kan jag avslöja att det är just deras framgång som gör mest ont för oss. Ajajaj.)

Jag har talat om tacksamhet förut, hur viktigt det är och hur man kan lyfta sin egen livskvalitet genom att öva på att se det fina man har i sitt eget liv istället för att ägna så många tankar åt det man inte har. Tacksamhetsdagbok äger, kära du! Peace.