Jag älskar att vi har en egen liten skogsväg ner till vårt hus. Ibland ser man folk som uppenbarligen hamnat på vår gårdsplan fast de trodde att vägen skulle leda dem till någon mer spännande destination.För tillfället känns det bra att ge sig av från ägorna. Husvagnarna som stått här i urminnes tider var fula nog när de stod här. I demolerat skick ser de ut som en soptipp på riktigt. När jag har mer krafter ska jag… Eh.Då och då träffar jag P-G på mina rundor. Han var min chef under jordgubbsplockardagarna och han har både stor kunskap om Sturkö, människorna som bor här och livet i allmänhet. Det inbjuder till långa och spännande samtal.Visst är det vackert? Jag vet att det inte gör sig på bild, men tänk dig att du hör havet, känner den svaga brisen och får känna dig omsluten av naturen då den är som bäst.Det var de här huliganerna som stoppade mig från att klara hela rundan idag. Det står en liten kalv skyddad bakom den lipande svarta bossen. Det här gänget var inte alls intresserat av att bjuda på sin mark idag. Efter förra årets skrämselhicka då jag blev jagad av en ”snäll tjur” bestämde jag mig för att inte framhärda.Slagg. Har mina släktingar slitit här?Jag tjuvluktar alltid på denna skönhet då jag går förbi. Rosendoft är både fantastisk och överväldigande!Ja, men här ser du. Visst är det lätt att förstå att turisterna blir sugna på att upptäcka denna väg? Vägen kan lätt uppfattas som något annat än en uppfart…
