Alltså…
Vad är det här?! En plusgrad och snöblandat regn. Man kan ju bli trött för mindre. Varför envisas jag med att vilja bo kvar i detta land? (Hade maken bestämt hade vi dragit för länge sedan.) Har ni sett de där bilderna på Facebook om ”så här ser samhället, du, jag…”- på diverse ämnen? Det här är min något snedvridna bild av Sverige. Den bilden är väl knappast rättvisande, men ibland glimmar det ändå till. När solen skiner och det är 25 plusgrader, då är det ruskigt härligt att vara här. Det svenska vemodet hade inte varit vad det är utan vårt väder och våra mörka vintrar. Hade Astrid Lindgrens berättelser varit de fantastiska praktverk de är om hon hade vuxit upp i Ryssland idag? Nej, det är klart att de inte hade varit! Praktverk möjligtvis, men inte om Madicken, Saltkråkan eller Bullerbyidyllen. Jag gissar att Ingemar Bergman och Astrid inte riktigt hade likadana barndomsupplevelser…
Våra barn växer upp med helt andra referensramar än vad vi gjorde. Hur länge kommer barn att uppskatta ALs värld med rumpnissar, b-formsskolor och superstarka anarkofeminister? Tror ni att sagorna håller om hundra år?
Här kommer en lista på en del av vårt kulturarv.
Emil i Lönneberga (Alltså, Astrids röst…)
Alla vi barn i Bullerbyn
Lotta på Bråkmakargatan
Pippi Långstrump
Nils Karlsson Pyssling
Bröderna Lejonhjärta
Du är inte klok Madicken
Ronja Rövardotter
Tjorven, Båtsman och Moses
Skrållan, Ruskprick och Knorrhane
Tjorven och Mysak
Tjorven och Skrållan
Allra käraste syster
Karlsson på taket