03 jun

Är du ond eller god?

Det goda hatet trumfar alltid ondskan, eller hur var det nu? Jag blev tystad i en grupp för kvinnor på Facebook, skammad för att jag är vit kvinna (detta av en annan vit kvinna som tog på sig att uppfostra mig samtidigt som kvinnan som bett om råd uppskattade mitt inlägg gällande något helt annat än #blacklivesmatter). Identitetspolitik skapar så mycket hat, allt i godhetens namn. Finns det ett offer finns det en förövare. Hur rangordnar man alla offer? Och hur är det med förövarna? Vit heterosexuell man går bort. Fel, fel, fel, potentiell våldtäktsman, alltid förtryckare. Svart kvinna är mer offer än vit kvinna och däremellan kommer asiatisk kvinna, men inte på amerikanska universitet. Där är asiater bortkvoterade för att de är för smarta och därför måste anses vara förtryckare.

Är man av åsikten att kvoteringar leder till ”rättvisa” undrar jag hur det känns att få vara kvinnligt förkläde i en forskningsrapport? Och kommer Josefine Glenmark att bli den nya Thomas G:son i Melodifestivalsammanhang nu när alla bidrag med fler än en upphovsperson måste ha med en kvinna?

Just nu handlar mina studier om godhet och ondska, etik och moral, rätt och fel. Det är så intressant att studera allt från Immanuel Kants till Jonathan Haidts texter. Vi får olika dilemman att förhålla oss till och det finns möjlighet till reflektion på många olika plan. Själv hamnade jag i funderingar runt hur kravaller, sönderslagna butiker, stöldräder och det goda hatet ska göra världen bättre? Är jag ond för att jag inte lägger upp en svart ruta här i bloggen? Jag förstår att jag är privilegierad, men jag vägrar att ta på mig rollen som förtryckare. Jag tror inte på arvssynd. Gör det mig ond? Och om jag presenterar ett narrativ som bygger på statistik istället för känslor och då visar fel, fel, fel fakta, gör det mig ond? Beats me, men det finns säkert någon annan som kan förklara.

Spännande länk om hur offer bör rangordnas.

03 jun

En bok om dagen no. 20.

Åh! Donna Leon! Död i främmande land, en Kommissarie Brunetti-bok, gavs ut som Månpocket år 2000. Jag har läst oändliga mängder deckare genom åren, bl.a. flera i den här serien. Jag inser dock att jag ligger långt efter. Den senaste i raddan av 29 (!!!) titlar gavs ut i mars i år, så om jag vill komma ikapp har jag mycket att göra. Å andra sidan känner jag nog att den uppgiften skulle bli lite övermäktig. Dessutom har Biblio-appen inte en enda av Donna Leons böcker, så det skulle bli onödigt dyrt.

Bokmärket som trillar ur då jag öppnar boken är lucka 24 från en adventskalender från 2006 som skulle ha gett mig fem kronors rabatt vid köp av en Frödinge julostkaka om jag hade utnyttjat den. Jag gissar att jag såg ett större värde av kupongen som bokmärke och att boken var en julklapp. Vilken detektiv jag är, inte sant? Död i främmande land är full av vackra namn på italienska platser och vissa ord och fraser som läsaren anses kunna förstå utan att kunna läsa en hel bok på italienska. Jag längtar till Italien! Ciao! Jag vill dit nu! Pronto! Dessutom vill jag läsa boken igen, fast jag kommer ihåg ungefär vad som händer. Det kan jag inte säga om alla böcker. Jag kan läsa om en bok utan att ana oråd förrän jag närmar mig upplösningen och kommer ihåg hur boken slutar. Jag vet inte om det tyder på dåligt minne i allmänhet, dålig uppmärksamhet eller bara på att dessa böcker inte är bra nog att kommas ihåg…

Med denna bok väcks tanken på om det är mindre värdefullt att läsa en deckare än en biografi, eller om det är själva läsandet som är viktigt? Jag syftar på studierna som tyder på att bokläsare lever i genomsnitt 23 månader längre än icke-läsare. Att läsa tidningar och magasin funkar okej, men det är just böcker som verkar vara den riktiga dundermedicinen. Bokläsandet bidrar till stressreduktion, hjärncellsgympa och en och annan fundering att ta med sig ut i livet. Eftersom ungdomar läser allt mindre vore det intressant hur detta påverkar dem. De lär ju fylla sina hjärnor med något annat, exempelvis sociala medier, Netflix och digitala spel. Undrar just när man kan mäta resultaten av förändrade vanor? Mitt läsande har minskat p.g.a. uppmärksamhetsproblem, men jag känner verkligen att jag är tillbaka. Jag lyssnar rätt mycket på ljudböcker också, men inser efter mitt bok-projekt att det är skillnad på att läsa och lyssna. Det är lättare att sväva ut i tankarna då man lyssnar på en bok än då man läser. Men det får bli en fundering att ta upp en annan dag!

Ps: Jag beställde fyra böcker genom Adlibris sommarbokskampanj. Jag tycker att det blev ett fint sätt att fira slutet på detta projekt som gett mig så mycket! Visserligen tog jag ut segern lite i förskott, men jag ser det som högst otroligt att jag inte skulle redogöra för bok 21 och 22 efter att ha varit så ihärdig. Här är böckerna:

Svälten: hungeråren som formade Sverige Spännande historia!
Testamente En familjeroman som verkar lovande.
Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort Jag är alltid intresserad av psykisk ohälsa och dess konsekvenser.
Vardagar Ulf Lundell har hunnit ge ut en tredje samling av dagboksanteckningar, men jag har inte ens hunnit läsa den första än.