18 nov

Ibland retar det mig att…

… jag ödslar mycket tid på att tänka på att jag ska göra saker istället för att bara göra dem. Jag vet att jag inte är ensam om det, men det gör det inte mindre irriterande. Så nu (eller efter att jag har skrivit tacksamhetslistan) ska jag genast gå och göra en av grejerna på dagens lista.

Jag har i alla fall torkat av väggen bakom spisen. Det gjorde jag när jag hade tittat på det här fotografiet. Tänk, med blotta ögat kunde jag inte se att jag hade missat en rätt viktig del i städningen. På bilden har du några av mina absoluta favoriter just nu: färsk basilika, vattenkokaren, söta och saftiga clementiner och så den där underbara De Buyer-stekpannan som nu har hunnit bli riktigt instekt och lättanvänd. Inte är den särskilt blank längre, men patina är också vacker!

18_1

Tacksamhetslista 18 november 2014

i princip fri tillgång till vatten
alla fantastiska föredömen som passerat förbi genom mitt liv
min Pentel Brush Pen
mitt jobb
aha-upplevelser
allt på fotot här ovan
det nya strykjärnet
papperspyssel

18 nov

Musik och sådär. Igen.

Har under en tid tänkt att det kanske skulle kunna att bli bättre på att spela mina instrument. Ja, alltså, piano spelar jag som en riktig kratta. Jag var bättre när jag var tretton år än idag, men jag har ju en del knep för att klara mig. Det verkar som att mina ögon och hjärnan samarbetar väl då de läser noter och sorterar bort allt som blir jobbigt. Så fort det blir det minsta klurigt spelar jag sålunda inte alla noter.

I går pratade jag med yngsta dotterns pianofröken och tillika vår körs pianist om hon tar nya elever och om hon tror att 44-åringar kan bli bättre på att spela. Hon sa ja till båda, så från och med januari ska jag ta pianolektioner igen. Jag kanske är galen, men varför inte göra något bara för mig som också andra i förlängningen kan få nytta av?

I kväll var jag och tjejerna på Lakeridge Junior High Schools musikal Aladdin. Familjens vän hade en roll i kören och hon var så duktig! Det roliga var att hon vid flera tillfällen satt i gången precis bredvid oss under vissa körpartier, så vi kunde till och med ta kort på henne.

17_3

För övrigt hörde jag idag en så vacker Billy Joel-sång som jag aldrig hört förut, Lullabye (Goodnight My Angel). Jag fick faktiskt en tår i ögat av texten. Kanske det var för att jag och ena dottern hade legat och pratat om livet och döden en lång stund i sängen innan hon somnade. Det händer inte så ofta när man har tonåringar, men jag borde bli bättre på det…

Goodnight, my angel
Time to close your eyes
And save these questions for another day
I think I know what you’ve been asking me
I think you know what I’ve been trying to say
I promised I would never leave you
And you should always know
Wherever you may go
No matter where you are
I never will be far away

Goodnight, my angel
Now it’s time to sleep
And still so many things I want to say
Remember all the songs you sang for me
When we went sailing on an emerald bay
And like a boat out on the ocean
I’m rocking you to sleep
The water’s dark
And deep inside this ancient heart
You’ll always be a part of me

Goodnight, my angel
Now it’s time to dream
And dream how wonderful your life will be
Someday your child may cry
And if you sing this lullabye
Then in your heart
There will always be a part of me

Someday we’ll all be gone
But lullabyes go on and on…
They never die
That’s how you
And I
Will be