Kärlek till en mangel.
Den gamla kallmangeln från sjuttiotalet köpte jag på Sikö auktioner långt innan de stängde här i Karlskrona. Den har varit med oss nästan lika länge som vi har bott här. Linneduken behöver bytas ut och en del delar borde fästas på något vis, men annars funkar den som den ska. Kul tycker jag. Manglade lakan är något av det mest underbara jag vet, men dessvärre har vi bara sådana där hemska gummibandslakan som knappt går att vika ihop till vår säng eftersom den har en hög, amerikansk madrass. Min syster har köpt på sig vackra gamla överlakan som hon använder som dukar. Så fint och smidigt efteråt då det går lätt att tvätta dem rena från fettfläckar och andra fläckar. Jag är så glad att vi fick låna dem till bröllopet. Nu är alla tvättade och manglade och redo för flera festligheter. Behövdes mangeln? Kanske inte, men nog gjorde den sitt jobb och lakanen är nu härligt släta. Jag hade lite svårt att mangla dem ”rakt” utan någon hjälpreda, men det gick ändå förvånansvärt bra. Jag har flera gånger tänkt tanken på att låta någon ta över mangeln eftersom vi har det så trångt, men varje gång jag har använt den kommer jag ihåg varför vi har den. Den blir helt enkelt kvar ett tag till.