10 Jul

Hjärta Bayern.

image

Hur vackert kan ett landskap vara? Idag var det dags för slottsdagen som jag hade önskat. Vi gav oss iväg till Ludwig II:s skrytbyggen Neuschwanstein och Linderhof. Vägen dit och hem var som hämtad ur boken om den lilla alpflickan Heidi. Så vackert!

Nu ligger jag här med helveteshosta och feber och hoppas att hälsan vänder i natt. Den här resan är för viktig för att ätas upp av ett träligt virus…

image

image

08 Jul

Blogg som suger…

Jag tar en massa sommarbilder med min kamera, men jag kan inte lägga upp några här i bloggen förrän jag kommer hem i augusti igen. Jag märker när jag scrollar att telefonkamerans fotografier är erbarmligt trista. Det ber jag om ursäkt för. De skrivna orden låter inte heller lika bra då jag skriver på telefonen som då jag har tid att sitta vid datorn och begrunda mina texter. Nåja. Jag säger som min väninna T… This too shall pass!

08 Jul

Tacksam för mina sinnen.

Härom dagen träffade jag en kvinna som känner min gamla textilslöjdslärare Inger. Även om jag drillades väl inom diverse hantverk av främst min mamma, min mormor och min farmor kan jag konstatera att också Inger var mycket viktig för mig under mina högstadieår. Hon uppmuntrade mig, trodde på min kapacitet och utmanade mig till att testa nya tekniker. Jag gick både på klädsömnadskurs och vävkurs under den här tiden och var så engagerad i textilier att jag till och med ville söka till Beklädnadsteknisk Linje på gymnasiet. Nu är jag glad över att både SYO och föräldrar ställde många frågor innan jag tog det slutgiltiga beslutet om vilken inriktning mitt liv skulle ta. Det där att göra sin hobby till sitt levebröd är inte helt enkelt och när det krävs att man är kreativ på beställning är det helt plötsligt inte alls lika lätt eller lika roligt att prestera…

Tillbaka till Inger. Kvinnan jag träffade hade också varit textilslöjdslärare och hon berättade att Inger har blivit i det närmaste blind och vilken stor sorg detta har inneburit för henne. Usch, jag blev alldeles tårögd där jag stod på en uppfart i Jämjö. Maken och jag brukar fråga varandra vilket som skulle vara värst, att bli döv eller blind. Det brukar börja med att jag säger att jag inte skulle kunna vara döv och att maken säger att han inte skulle kunna vara blind och det brukar sluta med att vi är väldigt tacksamma över att ingen kräver varken det ena eller det andra av oss.

Jag är så tacksam över mina sinnen, över att hur jag som människa har möjligheten att uppleva livet på så många olika plan. I morse vaknade jag och kände fläkten från fönstret, värmen från maken och doften av regn mot varm asfalt. Jag hörde en utryckningssiren, barnen som lekte på skolgården här intill och bilarna som körde förbi. Jag låg kvar i sängen och läste min semesterbok på Kindleappen i telefonen och semestertidningen (Flow Magazine, helt fantastisk). Efter en tur till Tengelmann då ett stilla sommarregn piggade upp mig kunde jag äta en god frukost bestående av en krämig yoghurt och en surdegsmacka full av fröer och nötter. Våra sinnen är fantastiska och ibland måste vi påminna oss själva om att känna mer och känna bättre. (Det gäller dock inte smärta. Jag vet att det finns sätt att lära sig att känna mindre för att stå ut med kroniska smärttillstånd till exempel. Jag undrar bara hur bra de funkar…)

Idag lämnar jag dig med en uppmaning att känna efter före. Koncentrera dig på smaker, synintryck, det du hör, alla dofter omkring dig och det du känner. Att leva i nuet, åtminstone då och då, har helt klart sina fördelar. Peace…

06 Jul

München.

Tidigt i morse vaknade vi av ett hejdundrande åskväder vilket följdes av ett uppfriskande ösregn. Åh, så skönt det var! Jag måste ha ärvt min familjs Norrlandsgener, för jag tål verkligen hettan dåligt. Särskilt då den följs åt av hög luftfuktighet! Ge mig 25°C och en stilla bris så mår jag som bäst

Idag passade vi på att ”göra stan” eftersom vi blev lovade lite molnigare väder och inte fullt lika höga temperaturer. Efter en fantastiskt god frukost med nybakat bröd som naturligtvis hade inhandlats för kontanter (tyskarna verkar ha en ovilja till Visa och MasterCard och kör på sin höjd med EC-korten som inte många andra har) tog vi spårvagnen in till Hauptbahnhof. När det sedan var dags att åka hem igen tillsammans med alla som skulle hem från jobbet hade vi hunnit med klockspelet vid Marienplatz, Alter Peter (både själva kyrkan och den vackra utsikten och den svalkande vinden från tornet som ligger cirkus tjugotvåtusen trappsteg ovan mark, ja, eller något liknande), härliga dofter och fina varor på Viktualienmarkt, alla fantastiska blyglasfönster i Frauenkirche och ett tänt ljus för alla som gått före, en avsvalkande dricka vid Chineschiser Turm i Englischer Garten, ett besök på Widenmayerstraße där maken bodde som barn, en härlig konsert av en man som spelade på kristallglas och ljuva toner från en klassisk spansk gitarr i templet i Hofgarten. Förutom det hade vi gått hur många steg som helst och vi kan i kväll rikta en tacksam tanke åt att vi har både ben och fötter som sitter där de ska och som kan göra det de ska.

Det är många år sedan vi sist besökte München och jag får nog säga att allt kändes rätt nytt. Är det värt att åka hit på semester? Absolut! Både spårvagnar, tunnelbana och bussar funkar utmärkt om man inte orkar gå lika mycket som vi gick idag och det går inte att inte jämföra med USA där vi bor nu. Hela München vibrerar av historia som går många hundra år tillbaka i tiden och även om moderna tyska fönster är en av de fulaste detaljerna i modern arkitektur så finns det mängder av vackra hus, trevliga parker och mysiga kvarterskrogar att titta på och besöka.

FullSizeRender-2

FullSizeRender-3

FullSizeRender-4

FullSizeRender

05 Jul

In Deutschland.

I fredags hade vi festligheter med föräldrar, alla syskon inklusive vår tyska extrasyster och diverse ingifta och avkommor. Härligt! Min gulliga svägerska som är fotograf kom och förevigade oss gamlingar och jag längtar verkligen efter att få se resultatet av den fotosessionen!

Jag och äldsta dottern gav oss av rätt tidigt för att jag inte skulle frestas att sitta uppe halva natten och tjattra med alla godbitar. Vi gav oss istället in till Karlskrona och sov över i min syrras hus eftersom vi skulle ge oss av så tidigt nästa morgon. (På vägen hann jag också säga hej till min gamla kollega som jag bara pratat i telefon med de senaste åren. Hon råkar vara gift med min gamle psykologilärares son och trots att vi ofta varit i Blekinge ungefär samtidigt har vi inte lyckats få till en riktig träff förrän nu…)

Lördagen blev en lång resa genom södra Sverige, Danmark och Tyskland. Vi plockade upp maken på Kastrup, fick vänta 2,5 h på färjan i ett olidligt hett Rødby, hämtade yngsta dottern utanför Lübeck och åkte hela vägen ner till München. Allt gick bra, vägarna var fina och luftkonditioneringen i bilen var guld värd. Halleluja!

Nu ska vi ge oss iväg till Ks kusin och släktträffen han har ordnat.

image

image