11 mar

Egentligen…

… gillar jag inte alls sommartid. Jag tycker att vi ska få följa med i årstidsväxlingarna utan att behöva ställa till det så mycket. Å andra sidan blev morgnarna lite mer intressanta nu efter tidsändringen. Vi har bara en bil den här veckan eftersom den andra är på bilverkstaden och blir ompysslad både på vår bekostnad och på garantin som går ut om ett tag. Därmed måste jag skjutsa alla fram och tillbaka eftersom schemana överlappar varandra. När jag hade fått iväg dottern till skolan började solen gå upp över bergen och då såg det ut såhär:

11_1

11_2

Inte dumt. Inte dumt alls.

11 mar

Virkad boll.

Jag är så impad av döttrarnas virkkonster. Här en boll som yngsta dottern har svängt ihop de senaste dagarna. Ljuset var så dåligt att bilden fick bli svartvit, men jag ska se till att göra ett nytt försök i dagsljus.

10_3

11 mar

Skönhet finns att finna överallt.

En hel sida skönhet har du här. Varsågod! Rätt fantastiskt är det också att man i Adeles kommande album kommer att höra countrytongångar. Didn’t see that coming.

I kväll deltog jag i en fokusgrupp. Vi som var på plats där i businessbyggnaden på BYU fick se på ett par inspirerande filmklipp och vi skulle också fundera över olika sätt att skänka pengar för att bidra till det projekt studenterna har jobbat med sedan i januari. Det var ännu en knäpp på näsan, den andra på en vecka…

Om Maslows behovspyramid fortfarande är aktuell har vi det ju överlag väldigt bra, vi västerlänningar. Med tanke på den där Montaignediskussionen vi hade härom helgen var det spännande att läsa denna artikel. Jag vet inte hur proffsig den egentligen är, men jag kände att den var relevant. Vi vet alla att det är helt omöjlig att vara lycklig hela tiden och att lyckostressen som en del känner är mer till skada än till nytta. Jag tror att det är viktigt att påminna sig själv om detta med jämna mellanrum för att orka dra sitt eget lass, allt det där man har med sig i bagaget. Ju äldre man blir, desto mer läggs till. Det måste vara vårt eget ansvar att storstäda ibland och göra oss av med det som gör att vi blir ståendes mitt i vägen för att vi inte orkar dra. ”Offerkåpan” är onödigt tung och bör aldrig få finnas med i packningen. Ibland får vi göra oss av med sådant som vi egentligen fortfarande tycker om, men som vi inte har styrkan att bära. Livet är komplicerat på det viset. Komplicerat och lite sorgligt. Peace.

Ps: Bilden är från nätet och dessvärre kan jag inte ära den som äras bör.

10_2