09 jan

Jo, men då så.

Vissa kan vara missnöjda med ett B i betyg, medan andra firar ett D. Man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Under den spegelblanka ytan simmar många otäcka fiskat. Livet är fullt av paradoxer och vi behöver lära oss att navigera alla dessa så smidigt som möjligt. Livet är sannerligen orättvist!

När jag nu studerar socialpsykologi påminns jag om hur vi trots vår existentiella ensamhet alla är del i mänsklighetens maskineri. Det är i Sverige idag möjligt att dö och ligga oupptäckt i sin lägenhet i tre år utan att någon reagerar. Ska vi hylla systemet som under många år banat vägen för att vi ska kunna klara oss helt själva, att vi aldrig behöva förlita oss på familjemedlemmar, grannar eller församlingsmedlemmar? Ska vi lyfta på hatten åt att det numera är ”samhällets” ansvar att uppfostra barn, få ungdomar att uppföra sig, tjalla på de rika, försvara de som missköter sig och se till att våra gamla får mat och eventuellt ett rent inkontinensskydd om de har varit riktigt snälla?

Dagen har bjudit på högt och lågt. Jag kommer att somna gott i vetskap om att imorgon är en annan dag.

09 jan

Teveserier.

Bild från Netflix

Genom åren har jag betat av några serier. Jag är väl drabbad av samma sjuka som alla andra i dagens samhälle och tröttnar i takt med att kvaliteten dalar. Flera serier har jag därför inte kollat till sista avsnitt. Vilka serier har då varit mina favoriter? (Jag borde kanske börja med sjuttio- och åttiotalens Dallas, teveserien som jag smygkollade på bakom fåtöljen i teverummet. När jag väl fick kolla var det inte så intressant längre.) Antagligen missar jag en hel del, men det är dessa jag kommer ihåg just nu:

Cagney & Lacey, L. A. Law, Miami Vice, Sisters, Ally McBeal, Party of Five, House of Elliot, The West Wing, Six Feet Under, Desperate Housewives, Breaking Bad, Once Upon a Time, Silent Witness, Parks and Recreation, Fixer Upper, Downton Abbey, Broadchurch och nu senast The Crown (den tredje säsongen var minst lika bra som de första två, inte minst pga min favorit Olivia Colman). Maken älskade Chernobyl, serien som blev höjd till skyarna, men den var alldeles för stark för mig.

I takt med ökande antal säsonger brukar intresset för att se varje avsnitt dala, men det tror jag är ganska allmänt gällande. (Det gäller dock inte en viss släkting som fortfarande efter 33 säsonger längtar efter varje Glamouravsnitt.) CSI- och FBI-avsnitt kan man beta av lite här och där och detsamma gäller andra evighetslånga serier som handlar om brott och straff eller sjukhusserier för den delen. Cold Case, Judging Amy, House, Bones, ER…

Har du tips på en teveserie som har tillfört ditt liv något positivt? Rekreation duger bra som motivering.